Utebloggen

Det var ett ganska nöjt gäng som packade ihop sina grejer på morgonen. Men mest nöjd måste den unge marockanske stugvärden som fått köpa Anders mobiltelefon för 400 dirham varit. Stugvärden hade varit på mig och Daniel tidigare och undrat om vi ville sälja våra telefoner. En ganska speciell, men rolig grej är att lokalbefolkningen gärna vill byta grejer med turisterna. Till exempel ville många byta till sig mina stavar, och eftersom jag ändå tänkt pensionera dem, så kunde jag byta till mig ett fint berberhalssmycke för dem. Anders och Daniel kunde byta bort arbetshandskar och liggunderlag mot grejer. Jag är ganska övertygad om att kunde ha slängt in mina använda underställsbyxor i utbyte mot någon inhemsk souvenir. Ett råd är att ha med sig grejer som man inte är alltför fäst vid. Man kan alltid sälja, byta eller ge bort grejerna efteråt.

Vandringen tillbaka till Imlil var lätt med tanke på att det gick nedåt samt att jag minskat min packvikt med fem-sex kilo. Allt som jag inte ätit upp gav jag bort till de som arbetade i stugan eller till Kelvin. Trots detta tog det oss nästan tre och en halv timme att gå ned de 1500 höjdmetrarna. Nere i Imlil genomförde vi några affärer med handlarna, innan vi gick och tog oss en pizza. Lagom tills dess att vi var klara kom vår taxi som vi ringt in föregående dag. Man har alltså mobiltäckning vid refugen. Denna gång betalade vi dock inget överpris.

Allteftersom vi avlägsnade oss från Imlil och Atlasbergen, kunde jag konstatera att det hade varit en bra tur, och att all logistik fungerat ypperligt. Stugorna är välutrustade, så om man vill göra mer behagliga dagsturer är dessa berg absolut värda ett besök. För egen del kändes det bra att ha stiftat närmare bekantskap med den gamle titanen, och att veta att himlen vilar tryggt på dennes axlar.

Till topps! /Joel