Utebloggen

Denna dag hade vi bestämt oss för att göra Ras (4083) och Timezguida (4098). Anders som hade uppbådat sina kraftreserver för gårdagens toppning av Toubkal, valde att stanna i stugan och vila sig. Däremot fick jag och Daniel sällskap av en engelsman vid namn Kelvin. Eftersom han var ensam erbjöd vi honom att följa med oss. Ras och Timezguida är också riktigt bra toppar att acklimatisera sig på, då de är hyfsat lättbestigna.

Vi tre satte av vid halvåttatiden, ungefär samtidigt som ett ung holländskt par begav sig mot Toubkals topp. Det som var så speciellt med holländarna var att de var totala nybörjare på höghöjdsbestigning. De hade kommit upp till stugan under gårdagen, endast iklädda sneakers, håliga jeans och bomullströjor. Allteftersom vi pratade med dem förstod vi att de saknade både erfarenhet och utrustning. Stavar, isyxa och stegjärn kunde de hyra i refugen, men underställskläder i funktionsmaterial går inte att hyra. Dock skrapade jag, Anders och Kelvin ihop kläder som vi kunde avvara, så till slut var paret hyfsat utrustade. Nu var vädret också riktigt bra de dagar vi var där, men väderomställningar kan gå fort i berg, och det är inte läge att bli överraskad där. Jag kan avslöja att allt gick bra för dem. De kom upp och ned välbehållna, men de hade tur att det fanns människor som besvärade sig för deras skull. Men det är personer som dessa som gör mig lite nervös i bergen. Inte så mycket för min egen skull, utan för deras. Men deras okunskap kan faktiskt få följder för mig om jag måste ge mig ut i nattens snöoväder för att leta efter någon holländare som aldrig hittat tillbaka till stugan. Nåja, bergen är och ska vara öppna för alla, men det gäller att själv veta vad man gör. Jag skulle t.ex. aldrig ge mig ut i djungeln ensam utan rätt utrustning och rejäl research. Jag förstår inte varför folk tror att berg skulle vara annorlunda.

Hur som helst, vandrade vår tremannagrupp söderut uppför dalen mot det pass som skiljer Toubkal från Ras och Timezguida. Vi lät Kelvin ta täten i och med att han var oacklimatiserad. Synen som väntade oss i passet var otroligt fin. Vi stod där en stund och hämtade andan samt njöt av utsikten innan vi fortsatte uppåt. Leden började övergå i scrambling, och bitvis var det riktigt rolig klättring. Dock kom vi upp på själva platån ganska snart, och väl däruppe kunde vi tydligt se de båda topparna, vilket skiljs av en sänka. Vi bestämde oss för att först ta Timezguida, dvs. den topp som låg längre bort. Detta för att inte behöva gå upp och ned i onödan. Sagt och gjort, så gick vi först upp på Timezguidas flata topp. Vi pausade bara som hastigast innan vi gick raka spåret mot Ras' topp. Denna topp erbjöd i alla fall lite variation i form av scrambling. Vinden hade mojnat, och det var en riktigt fin dag. När vi var klara på toppen började vi ta oss nedåt. I början tog vi samma väg som på vägen upp, men senare vek vi av i en snöränna till vänster, vilket gjorde att vi slapp scrambleklättra nedåt.

Resten av dagsturen var bara en promenad i parken. Solen värmde fint, och vi hade nu gjort fem toppar på tre dagar. Till kvällen hade vi bestämt att vi skulle få belöna oss med middag inne i stugan. Väl framme möttes vi av en något piggare Anders. Vi satte oss en stund i solen innan vi senare gick in för att sätta oss vid middagsbordet där det serverades en efterlängtad tagine.

Till topps! /Joel