Atlasbergen - dag 2
Vi hade förhört oss om förhållandena under gårdagen, och kommit fram till att det inte fanns någon anledning till alpin start. Därför tog jag och Daniel sovmorgon ända till klockan 06.00. Anders som hade blivit dålig under kvällen var tvungen att vila denna dag, och därför hade jag och Daniel bestämt oss för att göra ett försök på Akioud (4030) och Afella (4043) istället för Jbel Toubkal. Förhoppningen var givetvis att Anders skulle hinna krya på sig till nästa dag, och att vi då skulle göra Toubkal gemensamt. 
Hur som helst, kom vi iväg ganska sent 07.30. Stigen till Akioud följer dalgången söderut (uppåt). Det var soligt och det blev ganska varmt under dagen. Efter trekvart var vi tvungna att följa en smal ravin snett västerut. Det var en vacker ravin med tvära stenväggar som löpte på båda sidor om en. Längre fram öppnade sig ravien till en dalgång som ledde upp till passet som skilde Akioud från Afella. Det innebar att vi först fick traversera lite på skrå. Dock siktade vi lite för mycket åt väster (höger). Uppe i passet finns ett flertal större klippformationer, och mellan dem löper snötäckta raviner. För att komma direkt på Akioud ska man sikta mot den längst till vänster, men det hade vi missat, vilket gjorde att vi först var ganska förvirrande kring vilken klippa som var Akiouds topp. Vi insåg att vi var tvungna att passera ett par stora klippor. Detta var inte gjort i en handvändning, men till slut kunde vi ta oss till toppen. Dock hade vi först stått på en annan topp och misstagit den för den riktiga toppen.
Väl på toppen försökte vi staka ut den väg som skulle leda oss till toppen av Afella. Men var vi än tittade verkade det rejält brant och svårframkomligt, trots att kartan sa att det skulle gå att bara följa sadeln över till andra sidan. Det skulle senare visa sig att kartan vi hade inte var riktigt uppdaterad, utan att den led som var markerad förvisso existerade men att det var en utpräglad klippklätterled. Och eftersom vi inte hade någon klätterutrustning överhuvudtaget, så var det aldrig aktuellt. Vi konstaterade att vi inte skulle kunna göra Afella från vår position, så vi beslutade att bege oss tillbaka till refugen. Det var i sig inget större bakslag, utan vi var ganska nöjda med dagen. Enligt den ursprungliga planen skulle vi ha gjort denna tur när vi var acklimatiserade, just för att den brukar anses som ganska ansträngande. Turen hade tagit oss fyra timmar, men då hade vi också stannat för lunch.
Vid refugen satt vi och solade en stund för att sedan gå in värmestugan när solen gick ner bakom bergen. Anders hade hunnit bli både bättre och sämre under tiden som vi var borta. Det var tveksamt om han skulle orka göra ett försök på Toubkal följande dag. Jag och Daniel såg i alla fall till att få i oss middag innan vi gick och lade oss för nästa dags tur.
Till topps! /Joel
