Utebloggen

Här skriver jag om alla mina äventyr, från planering till genomförande. Under Kategorier kan man läsa om pågående samt redan genomförda expeditioner, och de tankar jag har/hade kring bl.a. utrustning, vägval och budget. Jag klättrar självständigt, dvs. icke-kommersiellt och utan guide. I huvudsak försöker jag genomföra mina bestigningar i god alpin stil, men eftersom säkerheten kommer i första hand, kan jag göra avsteg från detta när det är nödvändigt. Jag har medvetet valt att vara osponsrad för att kunna förbli genuin.

Mål och mening

Många äventyrare brukar åka på föreläsningsturnéer och prata om mål och målbilder. Det är aldrig fel att ha mål uppsatta i livet. Dock finns det en risk för att allt blir ganska prestationsinriktat. Det lyckade slutresultatet står i fokus. Jag skulle nog säga att jag är lika målinriktad som nästa person, men det känns som att man inte får glömma bort meningen. Varför strävar man efter ett visst mål? Lite som Boye skriver: det är vägen, som är mödan värd.

 

Visst, det är alltid tillfredsställande att nå toppen av ett berg. Att känna att man lyckats, att alla timmar man lagt ned har betalat sig. Men är det verkligen bara denna känsla som motiverar mig att göra detta? Ju fler toppar jag varit upp på, desto mer inser jag att det inte är hela bilden. Faktum är att jag börjar se klättringen, mer och mer, som en "mening" än ett "mål". Förvisso hör de ihop, men mitt fokus har förflyttats.

 

För mig skänker bergen en mening till min vardag. Ekorrhjulet får ett sammanhang. Jag jobbar och tränar för att kunna klättra. Samtidigt klättrar jag för att orka jobba och vilja träna. Utan klättringen hade det varit svårare att motivera mig att jobba eller träna så pass mycket som jag gör. Jag går inte så långt som att säga att klättringen skänker mening åt mitt liv, men väl åt min vardag. Och det är gott nog.

 

Till topps! /Joel

Titta inte bara ner på dina fötter när du går, utan också på horisonten, så att du ser riktningen.

Fint citat :)