Utebloggen

Om föregående dags morgon var underbar, så kan man inte säga detsamma om denna morgon. Det hade regnat hela natten, så mitt läckande tält var ordentligt blött. Ute var det regntungt och grått. Dock lättade det senare på förmiddagen. Vi packade ihop de saker vi skulle ha med oss. Vi bar endast lätta packningar för att vi skulle bara tillbringa en natt högre upp, t.ex. tog vi bara Bennys lilla Black Diamond-tält med oss. Vi pratar om ett tält på 1.8 x 0.9 meter, dvs. 1,5m² på två personer.

 

Vi hade bestämt oss för att gå upp till höger om klipporna för komma upp i dalgången. Dock insåg vi, när vi kom upp, att vi inte kommit till rätt ställe. Vi förstod att vi var tvungna att traversera längre västerut för att komma rätt. Det är så det är när man gör förstabestigningar. Att hitta rätt väg blir en helt annan femma när man inte har några tidigare beskrivningar. Hursomhelst höll vi höjd, och vi lyckades också hitta en väg ned i en ravin utan att behöva rappellera. Snart var vi i den rätta dalgången. När vi nått upp till den del där gräset började ta slut och gruset tog vid, så slog vi läger (4085möh). Ganska snart drog det in regn och snö, så vi blev lite fuktiga och nedkylda. Ingen kul tillvaro. Vi gick och lade oss tidigt den kvällen, dels för att slippa rusket, dels för att vi hade en lång dag framför oss imorgon.

         

Vädret till trots blev jag inspirerad till en haiku:

 

Stenen på berget,

minns havet med djup längtan.

En ändlös strävan.

 

Ser ni för övrigt den sovande draken på den sista bilden? Liggandes på magen, och hur huvudet är dolt av all rök som den andas ut. Den svarta vingen som vilar infälld vid dess kropp.

 

Till topps! /Joel