Utebloggen

Följande dag vaknade jag upp i ett lite fuktigt och rått tält. Det hade varit ganska kallt under natten. Gårdagens ansträngning märktes av lite grann. Speciellt var det en lättare reaktion mot att vi varit på 4700 meters höjd. Nudelpaketet som lunchen bestod av blev inte helt uppätet. Dock blev det bättre framåt förmiddagen, och till middag satsade jag på en riktig gourmémiddag som bestod av stekt lök, snabbmakaroner och ketchup. Jag hade tagit med mig tillräckligt för att äta fyra sådana måltider. Förvisso innebar det att jag släpade på 250gr smör, färska lökar och en del ketchup, men det var det helt klart värt. Utifrån tidigare erfarenheter visste jag att jag periodvis kan tappa aptiten. Det är viktigt att kunna äta något som man verkligen gillar vid dessa tillfällen. För övrigt kan jag berätta att jag inte åt en enda påse frystorkat under hela resan, men jag hade några med mig som reserv.

Dagen i övrigt var ägnad åt att vila, dock blev det en liten tur till första lägerplatsen för min del. Jag hade cachat en del grejer där som jag insåg att jag nog ändå ville ha. På vandrigen tillbaka träffade jag på Sultan som var fadern i en av jurtorna. Han bjöd in mig på mat, men just då passade det inte, men kanske skulle det funka när vi kom ned från bergen. Jag förhörde mig lite om han visste något om andra klättrat i området, men just där vi var hade han inte hört talas om några. Han kunde inte heller säga om toppen som vi precis gjort hade något namn. Det var goda nyheter. Det där med namn är också en viktig grej att veta. Det är ju ganska etnocentriskt och kulturellt okänsligt att börja döpa berg som redan har inhemska namn. Nu verkade det som om toppen inte har något namn, och då kunde vi med gott samvete bistå med ett.

 

Till topps! /Joel