Gästbloggare Johanna
Minns du hur det var att klättra för första gången? För många av oss var det så länge sedan, så att vi har glömt den där pirriga känslan när man drog på sig en sele för första gången. Av den anledningen har jag bett tioåriga Johanna att påminna oss om den känslan.
----------------------
Första gången jag klättrade
Jag tror att första gången jag klättrade, så var det inomhus. Joel skulle åka och träningsklättra, och jag minns inte vem som föreslog det, men i alla fall så följde jag, mamma och lilla Joel, min lillebror, med. Jag försökte bouldra först, men det gick inte så bra. :)
Sedan skulle jag prova att klättra ute i den stora klättringshallen, vilket heller inte gick så jättebra i början, men efter ett tag gick det bättre och bättre.
Sedan provade jag en annan bana, och då gick det undan! Jag kom ungefär 7 meter upp på den, det var jättekul och det var väldigt läskigt att titta ner! Men coolt också, såklart.
Andra gången jag åkte till klätterhallen provade jag banan igen-och vips-Så var jag högst upp! Så häftigt, roligt och urcoolt!
Jag längtar tills jag ska klättra nästa gång!
Jag har även isklättrat en gång, men det orkar jag inte berätta om nu. Mina knän håller i alla fall bättre än mammas, så ni vet...
Sedan borde jag väl ha något roligt slut också, men jag orkar inte hitta på något, så det får ni klara er utan.
Hejdå i alla fall :)
Kul att du delar med dig av dina upplevelser. Visst är det roligt när man inte ger upp och det går bättre och bättre? Och det ska pirra i magen. Det gör det också för oss som klättrat längre.
Hoppas du fått blodat tand och får många pirriga upplevelser med sele och rep.
Klätterhälsningar
Två yxor (inte isyxor)
Hihi, Tack:)
