Utebloggen

Det brukar sägas att man inte är en "riktig" student förrän man har gjort sin första omtenta. Detta går egentligen att överföra till alpinism, för man är ingen riktig alpinist förrän man har missat sin första topp. Nu kan det ju låta som ett lamt sätt att försöka släta över de missade topparna, men det är det verkligen inte. Faktum är att jag har lärt mig mer på denna tur än någon annan.

Det första jag vill dela med mig av är kanske inte direkt en lärdom, utan snarare en bekräftelse. Jag har alltid föreställt mig att jag är förståndig nog att vända om ifall förutsättningarna inte är de rätta. Dock har jag inte kunnat få mitt antagande bekräftat, förrän nu. Jag vet att jag kan vara envis och av den anledningen skulle jag kunna ta onödiga risker. Det känns därför skönt att veta att jag inte behöver "bevisa" mig. Jag vet vad jag kan, och vad jag klarar av. Jag klättrar inte heller för att få någon annans bekräftelse, utan jag klättrar endast för min egen lyckas skull. "Berget står kvar", och denna gång är det inte bara en floskel jag hasplar ur mig, utan denna gång menar jag det verkligen.

Några lärdomar jag har dragit är:

- Tålamod. I början satte vi av i för högt tempo, både vandringsmässigt och i hur vi avancerade på berget. Vi ödslade onödigt med kraft samt att vi inte acklimatiserade oss ordentligt. Detta slet onödigt mycket på våra kroppar, så när vi blev ansatta av magsjukan, var vi redan slitna och nedsatta. Vi gav oss inte heller tillräckligt med tid för att återhämta oss mellan bergen. Speciellt inte med tanke på vår sjukdom.

- Rent vatten. Nästa gång följer det med en filtreringspump. Förvisso en del extravikt, men jag har sett alternativet, och det är värre. En annan sak är att man ska gå en bit från lägret när man hämtar vattnet. Allt för att undvika smuts.

- Fräsch mat. På hög höjd tappar jag aptiten. Jag får helt enkelt inte i mig mina frystorkade. I dessa fall hade jag kunnat betala tresiffrigt för ett äpple, eller färska grönsaker. Nästa gång ska jag se till att ha med mig lite frukt och ett par måltider som är fräscha. Jag ska också göra egna soppor, då just soppa är enkelt att få i sig.

- Smidiga transporter. Man kanske tänker sig att det är ganska vilsamt att sitta i en minibuss under en hel dag, men det är tvärtom mycket ansträngande att resa så länge. Nästa gång blir det helt enkelt inrikesflyg (speciellt som jag nu har åkt runt och sett ganska mycket).

- Fräscha upp kunskaperna. Hade jag och Benny bara fräschat upp våra kunskaper om Pik Lenin, dvs. läst på om själva toppdagen, så hade vi vetat om att "Kniven" var ökänd för blåsten, och då hade vi kanske fortsatt och därmed nått toppen.

Tro inte att jag grämer mig över allt jag kunde göra annorlunda. Jag är faktiskt ödmjukt tacksam för de kunskaper och insikter jag har fått. Jag är inte heller särskilt besviken eller ledsen för att jag missade topparna. På något sätt känner jag mig mer som en "riktig" alpinist nu, än innan jag åkte.

Till topps! /Joel