Utebloggen

Inför mitt nästa projekt, vilket det nu blir, så är det inte bara faktorer som tid, ekonomi och ressällskap som ska klaffa, utan det har tillkommit en ny variabel och det är förhandlingar. Tidigare har jag bara behövt förhandla med mig själv och mitt eget godtycke, men tiderna förändras. Det finns en ny aktör som helt har ändrat på spelplanen. Det är givetvis Krha jag pratar om, känd här i bloggen som min stand-in. Nåja, förhandlingarna brukar gå till som så att jag på mitt sedvanliga vis börjar babbla om något berg, lite virrigt och med något drömskt i blicken. Reaktionen låter inte vänta på sig, utan ganska direkt blir jag återbördad till verkligheten. Det är nu de stenhårda förhandlingarna börjar. Jag kämpar till mig höjdmeter efter höjdmeter. Jepp, det är så det går till. Jag gör något snällt eller bra, och får på så sätt lägga till x antal höjdmeter till min samling. Ju högre berg, desto mer måste jag samla. Vi snackar långa rader av romantiska middagar och gulliga SMS. Det är tur att jag är en så skicklig förhandlare ;)

Ok, nu överdriver jag lite. Riktigt så som jag beskriver det går det väl inte till. Visserligen brukar vi förhandla om höjdmeter, men det är mest på skoj. Dock finns det en seriös diskussion i grunden. Faktum är att jag nu måste förhålla mig till ytterligare en människas vilja. Förvisso delar vi inte ekonomi eller familjeansvar, men det innebär inte att jag inte måste ta hänsyn till vad hon vill, något som går åt båda hållen. Visst vore det enklare om jag bara kunde köra på och planera mina bestigningar som vanligt, men samtidigt är det nyttigt att jag nu måste stanna upp lite, att se mig omkring och inte vara så fartblind. Förhandlingarna tillför en ny dimension. En annan form av utmaning som jag är tacksam för, eftersom en stor del av tillfredsställelsen med att bestiga berg sitter just i utmaningen :)

Till topps! /Joel