Utebloggen

Jag vaknade utvilad efter drygt åtta timmars sömn. Vi hade inte ställt något alarm eftersom vi hade utgått från att vi ändå skulle stanna kvar i lägret. Det var gårdagens väderleksrapport som låg till grund för det. Dock var det fint väder när vi tittade ut. Ett flertal expeditioner, inklusive Russel Brice med kamrat, hade packat ihop och var på väg mot nästa läger. Detta gjorde att vi diskuterade hur vi skulle göra, och beslutet blev att vi skulle försöka ta oss till nästa läger. Klockan hade hunnit bli åtta, men vi var klara att gå på en och en halv timme.

I början var det riktigt varmt eftersom solen låg på. Dessutom blev vi än varmare av att släpa våra tunga packningar uppför Ski Hill. Dock blev vädret sämre högre upp på berget. Det blev faktiskt riktigt dåligt. Plötsligt befann vi oss mitt i en white out, dvs. allt bli vitt och man kan knappt se någonting. Temperaturen sjönk samtidigt som vinden ökade i styrka. Vi hade stigit 500 höjdmeter och befann oss på 2900 möh. Det var en bit kvar till läger 2, men vi började bli trötta och vädret blev bara sämre och sämre. Vi bestämde oss därför för att stanna på ett ställe där vi såg ett utgrävt ställe. Eftersom vi ville vara på säkra sidan, gick jag och Dawe och sonderade terrängen, alltså bokstavligt med lavinsonder. Vi kunde konstatera att vi var på solid grund, men vi höll oss bara inom det område som vi hade sonderat och på så sätt visste var säkert. Tälten restes och snömurar byggdes, och efter ett par timmars arbete kunde vi nu krypa in i våra tält för att börja tillreda en välförtjänt middag. Det blev en tidig kväll denna dag.

Till topps! /Joel