Utebloggen

Jag kände mig hyfsat utvilad när jag vaknade på morgonen. Om allt gick som det skulle, så skulle detta vara sista dagen vi behövde släpa på en massa vikt uppför berget, för tanken var att vi skulle flytta upp vårt läger till High Camp idag. Vi lämnade kvar en cache i Basin med pulkor och annat vi inte behövde + mat/bensin för fyra dagar. Trots att vi försök banta packningen, t.o.m. avstått från att ta med SPOT:en (vilket jag i efterhand har förstått orsakat några sömnlösa nätter för dem där hemma), så landade våra packningar på ca. 20kg. Hur som helst började vi vandra uppför Head Wall och denna gång valde jag och Dawe att nyttja de fasta repen. Det skulle gå fortare och ta mindre kraft. Dessutom hade vi redan tagit oss upp utan rep en gång.

Vi nådde krönet i raketfart och dessutom kände, åtminstone jag mig, mycket fräschare idag. Vi kom ikapp en annan expedition som gick mördande långsamt, inte så mycket pga. stegfrekvensen, utan att de gick med så förtvivlat långt rep. De måste säkert haft 20m mellan sig. Det tog nästan tio minuter innan ett replag på tre man var iväg. Nåja, jag övade på att vara zen, och jag insöp denna upplevelse till fullo, den storslagna utsikten, vinden och så... en jänkare som började stöta på Elbe. Snart var vi i alla fall framme vid stället där vi lämnat vår cache föregående dag. Nu blev våra packningar duktigt tunga, drygt 30kg, men det var inte så långt till lägret. Trots att det var tungt njöt jag av att vara där. Det var obeskrivligt vackert. Jag kände mig väldigt ödmjuk inför berget där jag gick och balanserade med en tung ryggsäck på en hyfsat exponerad kam. Lite längre bort kunde jag nu skymta lägret, och väl framme visade sig att Russel och hans kamrat hade toppat på morgonen och nu var på väg ned. Vi kunde alltså ta över deras tältplats.

Resten av kvällen ägnades åt att förbereda inför morgondagens toppförsök. Det gällde att äta, dricka och vila + att toppackningen skulle förberedas. Vi behövde inte stiga upp så tidigt eftersom man inte vill traversera det beryktade Denali Pass medan det är som kyligast. Alla tre låg i ett och samma tält pga. viktbesparingsskäl, så det blev lite trängre, men å andra sidan blev det nog lite varmare också. Imorgon var dagen som vi hade kämpat för så länge.

Till topps! /Joel