Denali - dag 1
Anchorage 13 juni 2010 kl. 12.00. Bussen från Denali Overland som skulle ta oss till Talkeetna var lastad med vår all vår packning. Vi hade två och en halv timmes bussfärd framför oss (19 mil), men det var ingenting mot föregående dags restid. Flyget från Stockholm till Chicago hade avgått 10.30 och tog nästan sju timmar. Vi hade beräknat med ett par timmars väntan på anslutningsflyget till Anchorage, men det blev försenat med hela fem timmar, så efter sju timmar på O'Hare flygplats satte vi oss på ett sextimmarsflyg till Alaska. Ganska möra efter ett dygns resande nådde vi fram till destinationen. På grund av tidsskillnaden -10h var klockan bara tio på kvällen. Vi tog oss till Arctic Adventure Hostel för en välbehövlig vila. Jag sov bara tre timmar denna natt. Kanske var det pga. tidsomställningen, men mestadels berodde det nog på att jag var spänd inför bestigningen. På morgonen gick vi och handlade mat och godis på en matvarubutik, för att sedan gå till AMH och köpa frystorkat och hämta ut snöskorna som vi bokat. Det var nu som vår busschaufför Bill stod och väntade på oss när vi kom tillbaka till vandrarhemmet. 
Bussfärden tog lite drygt två timmar, så vi kom fram ganska lagom till den inplanerade genomgången på Talkeetna Ranger Station. Denna genomgång är obligatorisk och fyller två syften, dels att öka säkerheten, dels att hålla berget rent. Det var nu vi fick ut vår CMC (Clean Mountain Can), dvs. vår toalett för den närmaste tiden. CMC:n är egentligen bara en grön plasthink som man stoppar en påse i för att sedan uträtta sina behov. När påsen sedan är full, knyter man ihop den för att sedan kasta den i lämplig glaciärspricka. Eftersom påsen är gjord av majsstärkelse bryts den och innehållet ned med tiden. Och det måste sägas, Denali är ett mycket rent berg.
Efter registrering/genomgång blev vi upphämtade av en tjej från TAT, vår flygtaxiservice. Vi ordnade med allt praktiskt som inköp av bensin till köken, FRS-radior och markörpinnar + att vi betalade för själva flygningen. Allt var nu ordnat och klart. Vi behövde bara byta om så var vi klara för att flyga ut till baslägret. Dock var vädret inte det bästa på glaciären, och det var flera grupper före oss som väntade på att få komma ut. Den sista flygningen brukar gå runt sjutiden. Efter några timmars väntan fick vi besked om att vi inte skulle få flyga ut, så vi blev skjutsade till deras bunkhouse för att övernatta där. Det fanns dusch, toa och kök i huset, så bortsett från att sängplatserna bestod av träslafar höll det vandrarhemsstandard. Vi installerade oss snabbt, och eftersom vi inte skulle flyga ut förrän nästa dag, så bestämde vi oss för att gå och ta oss en öl.
Talkeetna består egentligen bara av en enda gata, och där ligger alla restauranger på rad. Vi gick och satte oss på en uteservering, men vi hann inte mer än att beställa varsitt glas så kom tjejen från TAT. Hon var på jakt efter oss, och då staden är så liten var det ganska enkelt att hitta oss. Om vi kunde göra oss klara på 20 minuter, så skulle vi kunna få flyga ut till glaciären idag. Givetvis ville vi ta chansen, så vi hämtade snabbt våra grejer. Det var bråttom, men vi var effektiva och välorganiserade. Ganska snart satt vi i det lilla propellerplanet som skulle ta oss ut till Kahiltnaglaciären och baslägret. Flygningen tog ungefär en halvtimme, och vi landade stax efter nio på kvällen. Väl framme anmälde vi oss och kunde kvittera ut tre gallon bensin (ca. 12L). Alla förberedelser var gjorda, nu återstod bara själva bestigningen.
Vi var ganska trötta efter två långa och hektiska dagar, så vi slog bara upp våra tält och lade oss för att sova ganska omgående, denna första dagen av vår bestigning.
Till topps! /Joel
