Dag 9 - Cache Cólera

Det hade ljusnat, men vi väntade på att solen skulle dyka upp och värma tältet lite innan vi ville krypa ut ur våra varma sovsäckar. Vi hade inte särskilt bråttom då cachen redan var färdigpackad. Medan vi åt frukost kunde vi konstatera att tysken hade överlevt och att han någon gång under morgontimmarna hade sökt sig in i tältet. Jag hade faktiskt funderat på hur folk skulle ha uppfattat det hela, bl.a. vår roll, ifall vår tyske vän hade gått och dött under natten.
 
Vandringen upp till Camp Cólera (6000) gick riktigt bra. Jag kände mig t.o.m. piggare än när jag gick upp till Nido. Visst fick jag en lättare huvudvärk, men även den försvann senare på dagen. Det var verkligen en fin dag och det visade sig att vi var de enda klättrarna uppe vid Camp Cólera, eller White Rocks som det också kallas. Detta läger ligger knappt 60 höjdmeter högre än Camp Berlin som bara ligger en kvart därifrån. Vi hade hört att Berlin var väldigt nedskräpat och skitigt, så vi hade redan på förhand bestämt oss för att inte slå läger där. Ryktet visade sig också stämma vilket vi kunde konstatera när vi passerade detta läger med sina tre triangelformade "hyttor". En annan anledning till att vi valde Cólera var att man fick 60 höjdmeter mindre att klättra på toppdagen. En dag som redan innebär ca. 1000 höjdmeter.

Efter en timmes acklimatisering så gick vi ned till Nido igen och där pratade vi en stund med austaliensaren som slagit upp sitt läger under dagen. Det visade sig att han hette Torkel och var norskättling. Borta vid vårt eget tält träffade vi på tysken och en amerikan. Det visade sig att den andra amerikanen, Chris, led av höjden och hade känt sig tvingad att gå ned. Det innebar ju att trängselproblemet numer var ur världen, och den kvarvarande amerikanen kunde tacka sin lyckliga stjärna för att vi inte tog tysken, för annars hade han plötsligt stått där ensam. Tänk hur det kan gå.

Även denna kväll var mycket vacker. Överhuvudtaget hade vi haft riktigt tur med vädret. Dels blev det aldrig så kallt, dels så slapp vi undan oväder och stormar, vilka inte är helt ovanliga.

Till topps! /Joel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0