Utebloggen

Jag vaknade och kände mig förhållandevis pigg. Till saken hörde att jag hade kämpat med en ganska påtaglig förkylning under natten. Förkylningen var dock av den lindrigare sorten, men jag ville ändå inte dras med den uppe på berget, speciellt inte på hög höjd. Av denna anledning snörde jag in mig i sovsäcken med underställ, trots att det inte var så kallt. Avsikten var helt enkelt att svettas ut viruset. Periodvis var jag helt genomblöt och klibbig av svett, men min taktik verkade fungera, för på morgonen när jag vaknade var jag helt torr, plus att jag kände att det värsta var nu över.

Eftersom jag och DW hade förberett våra packningar dagen innan så var det bara att packa ihop tältet och sovgrejerna. Även denna dag tog det oss ca. två och en halv timme att gå upp till Canada. Inte långt efter att vi hade kommit upp anlände andra expeditioner, men de var bara på acklimatiseringstur, så vi var de enda som skulle sova över på denna höjd.

Rinnande vatten finns inte att tillgå uppe på berget, så vi var tvungna att smälta snö till vätska. Detta är en process som tar ganska mycket tid, bl.a för att vi behövde minst 10 liter vatten på oss två och dag. Vi nöjde oss inte heller med att bara smälta snön, utan vi valde att koka upp allt för att minimera risken för sjukdomar. Visserligen hade vi vattenreningstabletter men vattnet smakar bassäng av dem. 

Senare på kvällen kom DL på besök, då han (och EK) hade tagit en acklimatiseringstur. Efter det att DL hade gjort sin cache och återvänt till baslägret, så påbörjade jag och DW att förbereda vår cache för nästa dag.

Till topps! /Joel