Utebloggen

Efter föregående dags långa vandring och höga stigning, så behövde vi verkligen vår planerade vilodag. Dagen ägnades bl.a. till att låta läkaren kolla ens värden. De såg väl sådär ut, doktorn tyckte att syremättnaden var lite låg, men eftersom jag kände mig fräsch och stark, så var det inga problem. Jag hade 78%, över 80% hade varit att föredra. I övrigt hade jag en puls på 104 och ett blodtryck på 130/80.

Vi passade också på att besöka världens högst belägna hotell Refugio Plaza de Mulas. Hotellet ligger ca. en km från baslägret, och där kan man både ringa, använda internet och posta vykort. Det kostar ju en hel del att ringa (5 USD/5 min) eller använda internet (5 USD/15 min), men det kan det ju vara värt. Ett tips är i alla fall att man har med sig en del kontanter, både dollar och pesos. Dels för att man kunna betala multransporten tillbaka (går att betala senare också), dels för om man vill kunna ringa/mejla eller t.o.m. gå på någon av alla serveringar som finns i baslägret. Det finns alltså restauranger som säljer pizza, hamburgare, öl, läsk m.m. + ställen som har telefoner och internet. Givetvis kostar det en hel del, och här är det kontanter som gäller. Att det gick att beställa pizza var ett faktum som jag och DW tänkte nyttja när bestigningen var över.

Senare på kvällen fick vi ett glädjande besked av några ur en annan expedition att DL och EK var på väg upp till baslägret. Vi hade varit i radiokontakt med dem under gårdagen och då hade de pratat om att göra en acklimatiseringstur upp till Plaza Francia, men de hade ändrat sig och valt att gå till Mulas istället. När de kom fram var de av förklarliga skäl trötta så de gick och lade sig ganska omgående. Jag och DW använde kvällen till att förbereda vår depå (cache) som vi skulle lämna under vår acklimatiseringstur upp till Camp Canada (5050).

Till topps! /Joel