Dag 10 - Cólera
Julaftonsmorgon, idag fyllde DW år. Efter en okonstlad gratulation så fick han en liten present i form av en Ipren. Det var nästan en liten ritual vi hade varje morgon. Jag frågade om hur han kände sig, han svarade att han hade lite ont i huvudet, varpå jag gav honom en Ipren. Vi packade ihop vårt läger i maklig takt och strax före lunchtid började vi bege oss upp mot Cólera. Vandringen upp gick snabbt och snart hade vi upprättat vårt läger.
I början var vi ensamma, men senare på dagen kom dels två kommersiella expeditioner upp, dels de två amerikanerna (Graham och Casey) vi hade bjudit på te nere i Nido. Alla hade vi samma tanke: att toppa på själva juldagen. Jag och DW tyckte att expeditionerna hade haft väl bråttom upp. De hade inte gjort någon acklimatiseringstur till denna nivå. Det innebar att de hade gått upp från Canada till Nido under gårdagen, för att sedan flytta upp till Cólera denna dag, för att försöka toppa under morgondagen. Vi pratar om 2000 höjdmeter inom loppet av tre dagar. Dock hade tempot krävt sin tribut, då vi kunde konstatera att ett flertal medlemmar saknades, bl.a. de tre kvinnliga representanterna.
Själv kände jag av höjden och jag var lite trött efter vandringen, men efter lite mat och sömn, så kände jag mig pigg igen. Eftersom det var DW:s födelsedag och julafton, så hade han burit med sig en påse gott och blandat som vi nu delade på. Jag kan konstatera att det var en av de godaste gott och blandat som jag har ätit. Utöver denna lilla extravagans på julaftonen, så bestod vårt julbord av en påse frystorkat. Själva firandet utgjordes mest av ett ständigt snösmältande. Vi smälte ca. 10-12 liter vatten under kvällen. Dels behövde vi vatten till mat och dryck, dels fyllde vi på de vätskedepåer som vi behövde för morgondagens toppbestigning. Vätskesystem, termosar samt en liter vatten vardera som vi lämnade kvar i sovsäckarna för att ha när vi kom tillbaka. Vi förberedde också våra packningar. Allt skulle vara klart inför toppturen nästa dag.
Alla förberedelser var nu gjorda, packningen var klar, vattnet var smält och klockan samt mobilen var ställda på 04.30. Nu var det inget annat än att vila och samla krafterna inför morgondagen. Jag kunde inte riktigt greppa att jag faktiskt firade jul uppe i Camp Cólera på 6000 meters höjd. Det var ingen julstämning precis i tältet. Fast i huvudsak hade jag mina tankar på annat håll. Toppen var verkligen nära nu, riktigt nära. Alla mina förberedelser som jag gjort under 18 månaders tid, skulle äntligen få en ände. Det bästa var att jag kände mig stark, jag var fylld av självförtroende och tillförsikt, men jag vågade inte ta ut något i förskott. Det enda jag kunde göra var att fokusera på uppgiften.
Till topps! /Joel
I början var vi ensamma, men senare på dagen kom dels två kommersiella expeditioner upp, dels de två amerikanerna (Graham och Casey) vi hade bjudit på te nere i Nido. Alla hade vi samma tanke: att toppa på själva juldagen. Jag och DW tyckte att expeditionerna hade haft väl bråttom upp. De hade inte gjort någon acklimatiseringstur till denna nivå. Det innebar att de hade gått upp från Canada till Nido under gårdagen, för att sedan flytta upp till Cólera denna dag, för att försöka toppa under morgondagen. Vi pratar om 2000 höjdmeter inom loppet av tre dagar. Dock hade tempot krävt sin tribut, då vi kunde konstatera att ett flertal medlemmar saknades, bl.a. de tre kvinnliga representanterna. Själv kände jag av höjden och jag var lite trött efter vandringen, men efter lite mat och sömn, så kände jag mig pigg igen. Eftersom det var DW:s födelsedag och julafton, så hade han burit med sig en påse gott och blandat som vi nu delade på. Jag kan konstatera att det var en av de godaste gott och blandat som jag har ätit. Utöver denna lilla extravagans på julaftonen, så bestod vårt julbord av en påse frystorkat. Själva firandet utgjordes mest av ett ständigt snösmältande. Vi smälte ca. 10-12 liter vatten under kvällen. Dels behövde vi vatten till mat och dryck, dels fyllde vi på de vätskedepåer som vi behövde för morgondagens toppbestigning. Vätskesystem, termosar samt en liter vatten vardera som vi lämnade kvar i sovsäckarna för att ha när vi kom tillbaka. Vi förberedde också våra packningar. Allt skulle vara klart inför toppturen nästa dag.
Alla förberedelser var nu gjorda, packningen var klar, vattnet var smält och klockan samt mobilen var ställda på 04.30. Nu var det inget annat än att vila och samla krafterna inför morgondagen. Jag kunde inte riktigt greppa att jag faktiskt firade jul uppe i Camp Cólera på 6000 meters höjd. Det var ingen julstämning precis i tältet. Fast i huvudsak hade jag mina tankar på annat håll. Toppen var verkligen nära nu, riktigt nära. Alla mina förberedelser som jag gjort under 18 månaders tid, skulle äntligen få en ände. Det bästa var att jag kände mig stark, jag var fylld av självförtroende och tillförsikt, men jag vågade inte ta ut något i förskott. Det enda jag kunde göra var att fokusera på uppgiften.Till topps! /Joel
Kommentarer
Trackback
