Förväntan

Igår sköljde det över mig. Den där förväntningens impuls som är så stark att den gränsar till det fysiskt smärtsamma. Jag vet inte om det var den ljumma vårsolen, eller att jag håller på med de praktiska förberedelserna inför Gran Paradiso, som gjorde att känslan tornade upp sig inom mig. Men för en stund omvandlades hela jag till förväntan i dess renaste form. Känslan var så stark, så intensiv att jag var rädd för att mitt nervsystem skulle kollapsa av överbelastning. För en kort sekund tvivlade jag på att min kropp skulle hålla för detta inre tryck. Det kändes som om själva cellstrukturen höll på att rämna.

En alpinismens Le petite mort.

Till topps! /Joel

Kommentarer
Postat av: Emelie

Åh vad härligt det låter! Så avundsjuk på dig som snart ska iväg - ta gärna med lite topp känsla hem till mig. :)

2009-04-04 @ 00:53:39
Postat av: Joel

Det ska jag absolut göra. Bered dig på lite fina bilder och beskrivningar vid min hemkomst ;)

2009-04-04 @ 10:49:49
Postat av: Emelie

Det gör jag med glädje. :)

2009-04-05 @ 22:44:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0