Snart
Snart så står jag där vid din fot.
Jag, försvinnande liten och övergående,
en försumbar massa,
ett tillfälligt cellkluster.
Du, massiv, stoisk och bestående,
en kropp av solid sten,
ett uråldrigt perspektiv.
Vem är jag att beträda din topp,
att söka förverkligande och bekräftelse hos dig?
Till topps! /Joel
Kommentarer
Postat av: Staffan
Det bor minsann en filosof och en poet i dig :)
Postat av: Joel
Tja, mest är det taffliga försök till att vara poet ;)
Trackback