Utebloggen

Min familj tycker bara att jag är knäpp när jag pratar om Aconcagua och Everest Base Camp. Överhuvudtaget tycker de att jag ska dra ned på friluftsandet, och försöka hitta mig en trevlig flicka istället. Deras förhoppning, förutom barnbarn, är givetvis att jag ska ge upp mina alpina drömmar.
"Varför ska du hålla på med dessa dumheter som bara leder till att du förfryser dig eller faller och slår ihjäl dig!" Ja, det kan man ju undra. Frågan är faktiskt befogad.

Varför lägger jag ned så mycket tid, pengar och energi på att klättra en "grushög" på en avlägsen kontinent? Varför inte lägga ned samma resurser på något vettigt som att hjälpa utsatta människor eller bekämpa miljöförstöringen? Sanningen att säga, är att jag har inget riktigt bra svar på det. Det är bara att krypa till korset; det är den ultimata egotrippen, det handlar bara om jag och mig och mitt.

Den enda förklaring jag kan erbjuda, lånar jag från en legendar inom bergsklättringen, George Mallory som faktiskt dog när han klättrade Everest (så där ja, då gav jag min familj ytterligare ammunition).


George Mallory

När Mallory fick frågan varför han ville bestiga Everest, svarade han:
"För att det står där." Så nu när någon frågar varför jag vill bestiga Aconcagua, så svara jag bara:
"För att det står där"
... och så lägger jag till, "dessutom räknas det som ganska enkelt och säkert och billigt." ;-)

Till topps! /Joel

PS. Och för att inte framstå som egoismen personifierad, så vill jag till mitt försvar berätta att jag faktiskt är aktiv i Rädda barnen och jag försöker alltid sortera mina sopor ;-) DS.