Utebloggen

När man läser om kända klättrares bedrifter, slås man av deras ödmjukhet och självdisciplin. Vad menar jag med det? Jo, både Göran Kropp och Fredrik Sträng gjorde misslyckade toppförsök på Mount Everest innan de klarade av att komma upp på toppen. I båda fallen vände de också bara ett par hundra meter från slutmålet. Båda insåg de att det inte var värt risken att ta sig till toppen, då en säker nedstigning skulle komma att äventyras.

Göran Kropp                                                        Fredrik Sträng

Det kräver insikt, självdisciplin och en obändig framtidstro för att kunna fatta ett sådant beslut. Du har satsat massor av tid, pengar och energi, men att du måste vända när ditt mål nästan är inom en armlängds avstånd. Tänk dig själv att du har sprungit i nästan en mil och 200 meter före mållinjen får du vända om. I Göran Kropps fall så gjorde han ett nytt försök lite senare och lyckades då komma upp på toppen, men Fredrik Sträng fick vänta i nästan ett helt år innan han på nytt kunde göra ett nytt toppförsök.

Nu går det inte att jämföra Aconcagua med Mount Everest, men man ska nog inte helt underskatta Aconcagua. Enligt statistiken så brukar ca. 3500 försöka sig på en bestigning av Aconcagua varje år, och av dem så är det ca. 30 % som lyckas. Det innebär att nästan 2500 av alla misslyckas. De siffrorna talar sitt eget tydliga språk. Dödsfall är inte heller ovanligt, utan det dör några personer varje år. Trots detta måste man tillägga att Aconcagua räknas som ett säkert berg att klättra.

Min stilla undran just nu är bara om jag själv har den självinsikten och självdisciplinen som Kropp och Sträng hade, att besluta mig för att vända om, och inte ta de där sista hundratals metrarna, för att inte äventyra en säker nedstigning. Undrar vilka tankar som skulle snurra runt i mitt huvud. Undrar om man ens tänker riktigt klart i sådana lägen, pga. trötthet och syrebrist. Vågar man chansa? Hinner jag göra ett nytt försök under denna expedition? Måste jag ge upp för denna gång och återkomma ett annat år? Visst, berget står kvar, och det viktigaste är ens egen hälsa, men gör jag det inte nu så lär jag kanske aldrig göra det. Det handlar om tid, pengar och energi. Jag har inte obegränsad tillgång av något av det.

Jag får helt enkelt hoppas på att jag inte kommer att ställas inför dessa frågor, och om jag skulle göra det så får man hoppas att man fattar ett korrekt beslut. Det krävs en hel del mod för att våga välja misslyckandet ;-)

Till topps! /Joel