Utebloggen

Kanske är du en inbiten survivalist (överlevare) eller bara en naturintresserad person. Själv är jag det senare. Oavsett, så finns det så otroligt mycket i naturen som kan ätas och användas för medicinskt bruk. För den intresserade kan jag tipsa om sidan skogsskafferiet.se eller arméns överlevnadshandbok. Problemet är att det finns en flora [pun intended] av växter som går att använda. Givetvis är det bra om man känner till dem alla, men det är lätt hänt att man blir förvirrad.

 

Min taktik, som jag också använder på svampar, är att lära mig en handfull växter ordentligt. Det jag tänkte göra är att dela med mig av en lista på ätliga växter och medicinalväxter. De flesta av dessa känner alla till, och vet hur de ser ut, vilket är fördelen. Där det kan råda viss tveksamhet bifogar jag bild.

 

Bär - Blåbär, hallon, nypon, kråkbär, lingon. Mycket energi och lätt att få stora mängder. Lingon går också att plocka vintertid, men man får ju gräva fram dem först.

Ekollon och hasselnöt - Finns i södra Sverige. Äts direkt. Man kan också utvinna olja från t.ex. hasselnöt om man krossar och pressar massan. Enklast efter uppvärmning, men då tappar oljan lite av sin kvalité.

Harsyra - Både blad och blomma är ätbar. Smakförbättrare, men bör ätas med måtta pga. mycket oxalsyra.

Maskros - Rötterna grävs upp. Tvättas och skärs i mindre bitar. Lägg dessa i blöt 1-2h. Skölj sedan upprepade gånger.

Tall och gran - De unga skotten på försommaren kan ätas direkt eller krossas till en gröt. Gröna friska barr kan kokas till te. Ta lika stora delar vatten och barr. Koka i ca. 20-25 min.

Skägglav - Gör en asklut (koka laven med kolbitar från lövträd). Låt laven dra i luten 6-8h efter att askan har avlägsnats. Skölj ordentligt, upprepade gånger. Koka i 40 min.

 

Aska - Mot magåkommor. Askan ska vara från björk, asp, men även gran och tall. Skrapa av den vita delen av askan och blanda med vatten. Drick blandningen.

Daggkåpa - För sårtvätt, bakteriedödande. Koka bladen i några minuter. Låt dra en kvart. Använd vätskan som sårtvätt.

Gråbo - Smärtstillande och bakteriedödande. Aktiva ämnen thujon, isothujon. Koka ihop en grötig bladmassa. Lägg på såret. Alternativt koka bladen som te och drick mot feber.

I tidningar, på nätet och på TV:n görs det ofta reklam för elektroniska prylar som filmar och/eller återger verkligheten så bra som möjligt. Just nu ska allt vara HD (High Definition), men det har också börjat komma ut grejer för UHD (Ultra High Definition). Säkert finns det ännu värre grejer som jag inte känner till.

 

Jag kan förvisso förstå denna strävan efter att få så bra ljud och bild som möjligt. Dock ser jag en utveckling mot en tillvaro som, mer och mer, påminner om Ray Bradburys dystopiska bild i Fahrenheit 451. En värld där befolkningen gjorts passiv genom ett ständigt underhållningsflöde som strömmar ut från stora bildskärmar.

 

Ungdomar idag läser allt mindre till förmån för TV-tittande, dataspelande och internetsurfande. Det ska gärna vara i HD, eller ännu hellre i 3D. Allt för att efterlikna verkligheten.

 

Det är just detta med "verkligheten". Jag vill slå ett slag för RLD, Real Life Definition. Och ja, det får bli på engelska för att det ska låta häftigt och lockande. RLD har fördelen gentemot HD, UHD, 3D att upplevelsen blir mer total. Det handlar inte bara om upplösningen och ljudet, utan om andra sinnesförnimmelser som doft, smak och beröring. Det handlar inte om ett moraliserande från min sida. Jag pratar inte om folkhälsa eller PISA-undersökningar, utan om att leva och uppleva. Dock är världen det bästa gym eller den bästa skola man kan tänka sig.

 

Jag kom att tänka på en scen ur Good Will Hunting som fångar mycket av RLD. Klippet är i HD - det bjuder jag på.

 

 

 

Till topps! /Joel

I helgen var Anders, Lena och jag och klättrade i Gudbrandsdalen i Norge. Närmare bestämt var vi i trakterna kring Otta. Jag och Anders körde från Falun i fredags, och efter en övernattning i bilen plockade vi upp Lena. Eftersom vi hade hela lördagen på oss valde vi att satsa på en multipitch denna dag. Valet föll på Bjønndalsbekken 150m WI3+/4.

 

      

Vi började anmarschen strax innan 10. Hyfsat snabbt kommer man upp till insteget av isen. Ett annat klätterlag passerade oss på vägen, men isen är bred och flera lag kan klättra samtidigt. Första och andra pitchen var enkel 60-gradig is. Vid slutet av andra pitchen körde jag ett första hängande stand, vilket jag gjorde med två skruvar i lod vilka kopplades via dubbelt halvslag med repet. Jag plockade upp Anders och Lena som parallellklättrade.

 

Tredje pitchen var brantare, upp till 70 grader. Jag kom ut på is som jag inte riktigt litade på och fick söka en ny väg lite längre åt vänster. Väl förbi det lite brantare partiet kom man av till en rejäl avsats och jag kunde göra ett fint stand inför det avslutande partiet.

 

      

Dock började tröttheten göra sig påmind nu efter fem-sex timmar på fallet. Vi hade inte ätit något och mitt vatten tog slut, vilket resulterade i att jag började få krampkänningar i händer, armar och axlar. Det var inte pump, utan kramp. Jag fick dricka lite juice av Anders halvvägs upp, vila en stund innan jag klättrade vidare. När det var ca. 15 meter kvar och isen började bli mindre brant, insåg jag att jag bara hade fyra isskruvar kvar. Valet var att antingen klättra vidare men inte ha några skruvar högre upp, eller att göra ett hängande stand på tre skruvar. Eftersom jag inte visste om repet eller skruvarna skulle räcka till att toppa ut, valde jag det senare.

 

Standet blev en sliding-x på tre skruvar och jag plockade först upp Anders som sedan fick leda de sista 15 metrarna. Sedan plockade jag upp Lena innan jag följde Anders upp och vi tog upp Lena. Klockan var nu halv sex, och det började skymma snabbt. Vi började rigga för att fira oss ned men det tog extra mycket tid, då Lena saknade repbroms och fick fira på HMS-knut. Redan vid firning nummer två var det helt mörkt. Vi hade inga pannlampor eftersom vi inte räknat med att det skulle ta så lång tid.

 

Vi tänkte först fira på abalakov, men isen var för dålig, så vi tvingades traversera ut till höger för att nå några träd. Väl där firade vi från en gran ned till ett flackare parti. Där var isen riktigt fin och solid, så vi kunde göra en abalakov och fira oss ned till botten av isen. I mörkret vandrade vi ned genom skogen. Tur i oturen var det på detta parti som Anders skadade sig. En stukad fot, men då var vi ändå i närheten av bilen. Kvart över nio var vi tillbaka. Vi snabbade oss med att fixa grejerna för att sedan köra till Otta för en pizza och en öl. Då hade vi inte ätit på 15-16 timmar.

 

 

Natten tillbringade vi tre i Anders Golf. Det gick alldeles utmärkt att sova tre i hans kombi. Vi fick ligga skavfötters. Söndagen innebar endast kortare klättring eftersom vi hade en lång bilfärd hem att tänka på. Vi försökte med en is utanför Otta, men den var svår att hitta så vi åkte till Bergsveinhølen 20m WI3. Lena önskade att testa leda och det gjorde hon med den äran. Det var den första isen hon ledde hela vägen. Tanken var att jag skulle topprepsklättra, men repet kilade fast sig i ankaret, så jag fick ta det andra repet och leda upp för att sedan fira mig ned. Efter lite drygt två timmars klättring kände vi oss nöjda och begav oss mot Hamar där vi lämnade av Lena innan jag och Anders fortsatte hem till Falun.

 

Isklätterförare till Gudbrandsdalen.

 

Till topps! /Joel

 

En vecka med stor andel tid för isklättring. Närmare redogörelse kommer senare.

 

Styrketräning i måndags (60 min)

Cykel jobbet ToR (60 min)

Innebandy i tisdags  (60 min)

Volleyboll i torsdags (60 min)

Isklättring Gudbrandsdalen i lördags och söndags (970 min)

Totalt 1110 min  

 

Intensitet

Hög 180 min

Medel 930 min

Låg - 0 min

 

Till topps! /Joel

 

Rapport kommer efter helgen.

 

Till topps! /Joel

Träningen rullar på.

 

Greppbräda i måndags (60 min)

Innebandy i tisdags  (60 min)

Volleyboll i torsdags (60 min)

Styrketräning i lördags (60 min)

Klättring inomhus i söndags (120 min)

Totalt 360 min  

 

Intensitet

Hög 120 min

Medel 240 min

Låg - 0 min

 

Till topps! /Joel

I söndags var jag och klättrade i gruvan med Anders. Normalt sett brukar det vara fin is, men pga. den dåliga vintern har det knappt bildats någon is. Isen var riktigt tunn, och instegets första fyra-fem metrar var isfria. Vi topprepade, men det var bra träning i lätta yxor och fötter samt balans.

 

 

 

Till topps! /Joel

Helt okej träningsvecka. Körde ett pass greppbräda idag. Fick känningar i Brachialis och Brachioradialis. Speciellt vid avlåsningar och slope. Jag är klen helt enkelt :(

 

Cykel jobbet ToR (60 min)

Innebandy i tisdags  (60 min)

Volleyboll i måndags och torsdags (150 min)

Styrketräning i fredags (60 min)

Löpning i lördags (45 min)

Isklättring i söndags (100 min)

Totalt 475 min  

 

Intensitet

Hög 60 min

Medel 415 min

Låg - 0 min

 

Till topps! /Joel

Faktum: jag blir inte yngre. Det märks på många olika sätt, t.ex. längre återhämtningstid, inte samma spänst och explosivitet, eller uthållighet. Ett hårfäste som kryper uppåt.

 

Nåja, inte mycket att göra åt tiden, men däremot hur jag tränar. Det jag har insett med åren är att jag måste stretcha mer. Många överbelastningsskador kan undvikas med ordentlig stretching efter träningspasset. Likaså har jag fokuserat mer på rehabiliterande styrkeövningar i mitt program. Konkret innebär det att jag kör mer excentriskt än tidigare. En annan sak jag gör är att försöka träna mer varierat. Under våren har en träningsupplägg utkristalliserat sig som ser ut som följande: ett pass volleyboll, ett pass innebandy, ett löppass, en till två styrkepass, ett till två klätterpass och en vilodag. Jag kör inte fler än sex pass i veckan just nu. Jag försöker att inte ligga på högsta intensitet vid varje pass, då jag av erfarenhet vet att jag snabbt blir utsliten då.

 

Till topps! /Joel

Alla som vet vad det innebär att vara i den skarpa änden, känner till ledpsykets betydelse. Ledpsyke är ett element inom klättring som existerar för sig själv. Vad menar jag med det? Jo, en person kan klättra hur tufft och svårt som helst, så länge hen är på topprep. Vi pratar om 7-8 på klippa och WI6 på is. När jag hör detta imponeras jag för det är nivåer som helt ligger utanför mitt spann i dagsläget. Dock är den stora skillnaden att många gärna brukar nämna den svåraste leden de klättrat rent tekniskt, men frågar man vilka grader de leder på egna säkringar, dvs. sportklättring går bort, så kan man få en helt annan bild.

 

När folk frågar mig på vilken nivå jag klättrar, så låter det kanske inte så imponerande, men skillnaden är att jag endast anger nivåer som jag klättrar på egna säkringar. Att leda och klättra på topprep är två helt skilda saker. Frågan är hur man tränar upp sitt ledpsyke? Om jag klarar av en viss led på topprep borde jag kunna leda densamma. Ja, logiken är enkel, men för att förklara skillnaden kan man tänka sig att de flesta kan balansera på en lång smal bom, om den är ca. 20cm över marken. Om jag skulle be samma person göra om det men nu höja bommen 15 meter över marken, skulle nog de flesta avstå från att balansera över. Kanske skulle man krypa över, men konstigt nog vet man ju att man klarar av att gå över, bara den är lägre ned.

 

Exemplet ovan fångar in lite av ledpsykets mekanismer. Det enda sättet att få ett bättre ledpsyke är väl att träna på att leda för att känna sig säker på det man gör. Sedan bör man ha lite marginal i sin klätterförmåga i förhållande till de leder man klättrar. Jag antar att klättra solo kräver att man har den där marginalen hela tiden. Dock måste soloklättring vara ett bra sätt att öva upp ledpsyket.

 

Till topps! /Joel

Igår var jag och klättrade is med Jörgen i Säter. Isen är inte särskilt hög eller svår, men det var ett fint tillfälle att få nöta in tekniken. Jag började med att köra solo första vändan, för att sedan klättra ett par leder med mix/tunn is. Det hela varvades med enklare isklättring. Jag fick rejält med pump, så pass att jag föll (fast på topprep).

 

Cykel jobbet ToR (90 min)

Innebandy i tisdags  (60 min)

Styrketräning i måndags(60 min)

Volleyboll i torsdags (60 min)

Isklättring i söndags (130 min)

Totalt 400 min  

 

Intensitet

Hög 190 min

Medel 210 min

Låg - 0 min

 

Till topps! /Joel

 

Walter Mitty jobbar på tidskriften Life Magazine, vars motto (åtminstone i filmen) är: To see the world, things dangerous to come to, to see behind walls, draw closer, to find each other and to feel. That is the purpose of Life. Ett motto som Walter lite motsträvigt börjar att följa. Filmen följer i den amerikanske poeten Henry David Thoreaus anda, en anda som har sitt ursprung i den romantiska rörelsen, och som även omhuldas i filmen Into the Wild. En gemensam nämnare mellan filmerna är Sean Penn, som spelar i den förra men regisserade den senare.

 

Nu får väl filmen godkänt, 3 smultron av 5 möjliga, men jag förstår att det finns många som ser filmen och känner att den talar till dem. För min del skapade den ingen ny reflektion, utan endast en bekräftelse på att jag kan vara nöjd med mitt liv. Jag behöver inte dagdrömma mig bort, inte heller behöver jag vakna upp ur min medelåldersslummer och inse att jag inte har upplevt livet.

 

Till topps! /Joel