Mikael Reuterswärd
Det var 1990 som Mikael Reuterswärd besteg Everest tillsammans med Oskar Kihlborg. Mer om den, plus andra bestigningar han gjorde, kan man läsa om i denna intervju.
Till topps! /Joel
Kamratskap
Inom höghöjdsklättring är det inte ovanligt med konflikter, ifrågasättanden, misstänkliggöranden och direkta anklagelser om falska/felaktiga bestigningar förekommer. Ofta resulterar det hela i en medial pajkastning. Några svenska klättrare som har blivit ifrågasatta är Fredrik Sträng och Annelie Pompe. Varför är man inom klättrarsamfundet så snar att ifrågasätta andras insatser? Förklaringarna står säkert att finna i konkurrensen om sponsorer och mediautrymme. Och så fort det rör sig om pengar, så har det en tendens att locka fram det sämsta i människan.
Jag är lite rädd för att gemene man tror att det är så här att vara bergsbestigare. Min erfarenhet är faktiskt den omvända. Delvis beror det väl på att jag inte klättrar på den högsta nivån, men att jag inte är sponsrad spelar väl in. Nåväl, jag vill visa på den andra sidan av klättringen. Jag pratar om generositet, hjälpsamhet och kamratskap. Ett bra exempel på detta är när jag var i Alperna i somras.
Efter en fin dag med många trevliga bestigningar tog vi oss till en mindre bivackhytta. Hyttan består i stort bara av två slaflängor. Vi trodde vi skulle få vara ensamma där, men det dök upp fem andra sällskap av olika nationaliteter och varierande storlek. Utöver vi fem från Sverige, fanns två grupper med engelsmän, ett par polacker och ett par schweizare. Vi var totalt sjutton fullvuxna män på nio kvadratmeter som skulle dela på tio sängplatser. Men finns det hjärterum, så finns det stjärterum. Vi trängde alla ihop oss på det lilla utrymmet. Och där i skenet av pannlamporna fördes diskussioner på sex olika språk. Det lagades det mat, och det bjöds på te och kakor. Speciellt de två polackerna trakterades flitigt, eftersom de saknade mat. De hade inte hunnit ta sig ned före mörkret, och tvingades därför uppsöka nödbivacken. Vi hjälptes också alla åt med att hålla koll på en engelsk kille som uppvisade tecken på höjdsjuka. Vi såg till att få i honom massor av te, samtidigt som vi kontinuerligt pratade med honom för att försäkra oss om att han inte utvecklade hjärnödem. Bland bergsklättrare utvecklas det en kamratskap. Oavsett kön och nationalitet, så delar vi samma mål och passion, men vi delar också insikten om hur små och utsatta vi är.
Konsigt att vi människor ibland behöver uppsöka bergen för att bli påminda om vår mänsklighet :)
Till topp! /Joel
Träning v3
Cykel till jobbet (må-fr)
Innebandy i måndags och tisdags (60 min)
Styrketräning i onsdags och fredags (60 min)
Till topps! /Joel
Swedenali
Jag har fått in ett riktigt bra tips på expeditionsnamn från Paho. Swedenali är ganska talande för oss, då det kombinerar Sverige och Denali. I dagsläget är det det bästa förslaget. Givetvis välkomnas fler förslag. Expeditionsnamnet måste vara klart ganska snart, då vi ska söka klättertillstånd inom kort. Pengar har förts över till Elbe, och om allt går som det ska så är biljetterna våra på tisdag.
Hm, Expedition Swedenali. Ja, det låter ganska bra.
Till topps! /Joel
Litteraturtips
En bra och täckande bok är Denali's West Buttress av Colby Coombs (1997). Det finns ett stort antal böcker som behandlar Denali, men fördelen med denna bok är att den specifikt tar upp den led som vi tänk ta, dvs. West Buttress. Det är normalleden på Denali, och namnet kan ungefär översättas till "Den västra pelaren". Boken är verkligen uttömmande, då den behandlar alla moment som planering, byråkrati, utrustning (enskild och grupp), avancemang, klättring, strategi, logistik och vintertältning. Den är så ingående så att den t.o.m. tar upp de specifika bekymmer som damer har att förhålla sig till (läs kisseri). Faktiskt börjar resan till Denali bli mer påtagligt nu. Förmodligen betalar vi resan på tisdag, och då är vi verkligen på gång.
Till topps! /Joel
Flyget till Denali
Eftersom Elbe är en mycket berest person, så fick hon till uppdrag att kolla upp olika resalternativ till Denali. Vi kommer att lämna Sverige 12 juni. Vi flyger då direkt till Anchorage, Alaska för att därifrån ta oss ut till Denali. Till själva bestigningen har vi avsatt tre veckor. Givetvis kan vi vara flexibla, men det är inte osannolikt att vi kan göra bestigningen snabbare än så. Förhoppningsvis får vi alltså tid över till att se andra saker av Alaska. Efter tre veckor är planen att vi flyger från Anchorage till Seattle. Väl där ska vi köpa eller hyra en bil och köra genom hela USA, från kust till kust. Bilturen är planerad att ta två veckor. Den 17 juli flyger vi från New York tillbaka till Sverige. Vad tycks? Låter inte det som en riktigt spännande resa? Nåväl, om allt går enligt planerna så kommer vi att boka flygbiljetterna nu på tisdag, ca. 7900:-, men då tillkommer ett par tusen för flyget mellan Anchorage-Seattle. Bra jobb, Elbe!
Till topps! /Joel
Träning v2
Sådärja, nu är man igång med träningen igen. Det känns riktigt bra. Faktum är att jag har gått upp ett par-tre kilo under julledigheten. Och det är inte muskler vi pratar om nu. Det kan väl förklaras av ett ökat kaloriintag, samtidigt som träningsmängden minskade. Nu ska extrakilona bort, med tanke på beach 2010, som kommer att tillbringas i dunjacka i Alaska ;)
Cykel till jobbet (må-fr)
Innebandy i måndags, tisdags och onsdags (60 min)
Styrketräning i onsdags och fredags (60 min)
Löpning 10 km i fredags
Till topps! /Joel
PS. Jag förstår att ni undrar när denna bild togs, men jag måste avslöja att det är ett montage ;)
Olympus Mons
Jepp, det är ett berg. Nej, det hör inte till någon av kontinenternas högsta. Faktiskt är det högre än världens högsta berg. Tre gånger högre för att vara exakt. Olympus Mons är solsystemets högsta berg - så vitt vi vet. Det är en gammal utslockand vulkan som är ca. 27 kilometer högt, och återfinns på planeten Mars. Och nej, jag har inga planer på att bestiga berget inom den närmaste tiden ;) Jag gissar att en sådan bestigning skulle gå loss på några miljader. Fast det vore roligt att få vara först upp på solsystemets högsta berg. Någon som har lust att sponsra? NASA? Till topps! /Joel
Tältnätter
De tre senaste åren har jag noggrant bokfört alla mina s.k. tältnätter. Det innebär nätter jag har sovit utomhus på något sätt, antingen i tält, bivack eller under bar himmel. På ett sätt är antalet en bra värdemätare på hur aktiv man har varit som friluftsare. 2007 kom jag upp i det inte oansenliga antalet 24 nätter. De flesta kommer från en cykeltur jag gjorde på Lofoten. Året därpå kom jag upp i imponerande 38 tältnätter. Mer än var tionde natt under året ;) De flesta nätter noterades genom cykelturen genom Sverige + bestigningen av Mt Blanc och Aconcagua.
Hur gick det under 2009, då? Faktiskt helt okej. Jag kom upp i 36 tältnätter, så det är helt klart godkänt. De flesta nätterna samlade jag på mig under sommarens klättring i Alperna och Ryssland. Nu gäller det bara att upprätthålla denna nivå under 2010 också. Det känns som om det kan bli lite svårare, men jag ska väl göra ett ärligt försök :)
Till topps! /Joel
Träning v1
Årets första träningsvecka! Tyvärr inte mycket att yvas över, men ett par pass på gymmet hann jag med. Innebandyn har ju legat nere, och någon löpning har jag inte riktigt förmått mig till. Nåja, nu är det slut med slappandet. Nu ska jag börja fokusera på träningen igen. Jag känner att den långa vilan förde med sig två positiva saker, dels att jag lät min kropp återhämta sig, dels att jag börjar hitta tillbaka till motivationen. Nu är det mindre än ett halvår kvar till Denali, och då ska jag vara på topp!Styrketräning i onsdags och fredags (60 min)
Till topps! /Joel
Avundsjuka
Avundsjukan sprider sig i mitt hem. Jag har precis fått ett mejl från Ulnä, där hon skriver att hon ska köpa tältet North Face VE25. Det är ett likadant tält som Dawe har, och vilken vi har använt vid bl.a. Aconcagua och Elbrus. Till saken hör att detta tält ofta används och är mycket uppskattat av alpinister. Den geodetiska kupolformen gör att tältet är extremt tålig för både vind och stor snömängd. Det är inte ovanligt att expeditioner på berg över 8000+ använder sig av detta tält. Jag vill också ha...
Nåja, jag får köpa ett NF VE25, någon annan dag. Nu närmast måste jag lägga alla mina pengar på resan och annan utrustning som storskor och skalbyxor, en total kostnad på ca. 20-25 000, så jag har inte råd med ett tält för 6-7000 just nu. Avundsjukan till trots, kan jag nöjt konstatera att vi nu har två NF VE25-tält till Denali. Det är inte illa.
Till topps! /Joel
Nöden har ingen lag
Ett vanligt problem för bergsklättrande tjejer är det här med att kissa. Faktum är att många som misslyckas ta sig upp på t.ex. Denali, gör det för att de dricker för lite. En anledning därtill är att de upplever det särskilt besvärligt att kissa. Det är nog kallt och besvärligt dagtid, men det är etter värre nattetid. Vi killar löser ju detta genom att kissa i särskilda kissflaskor. Visst kan tjejer också kissa i flaska, men då måste flaskans öppning vara ganska stor. Faktiskt har de senaste dagarnas starka kyla aktualiserat den diskussion som Ulnä och Elbe hade kring detta under vår Jämtlandstur. De pratade om att det fanns en lösning som gjorde att de kunde stå och kissa, ungefär som killar brukar göra. Jag vet inte om det var just denna modell, Freshette, de hade spanat in, men det verkar ju kunna lösa problemet med att behöva dra ned byxorna varje gång de ska lätta på trycket.
Till topps! /Joel
Träning v53
Måndag Fjälltur Sylarna - Storulvån (10km)
Tisdag Fjälltur Storulvån - Handöl (12km)
Till topps! /Joel
Expeditionsnamn
Då var det dags igen för mig att be om lite tips på ett expeditionsnamn. I samband med att man ansöker om klättertillstånd till Denali, så måste man ange ett namn på expeditionen. Jag, Ulnä och Elbe funderade lite smått kring detta uppe i Storulvån, men vi kom inte fram till något riktigt bra. Visserligen lekte vi med lite olika tankar, men jag säger ingenting, för att inte styra in er på något särskilt spår. En liten belöning utlovas din den som kommer med det bästa förslaget. Belöningen? Tja, man får välja mellan en påse frystorkat eller ett behändigt litet salt- och pepparkar. Jag vet, inte mycket, men äran är väl värd en hel del. ;)
Till topps! /Joel
Krabbvante
Dåså, då har man blivit med nya vantar. Faktum är att jag har spanat in dessa krabbkloliknande vantar i över ett år, men först nu slog jag till. Det är ett par Pearl Izumi 645:-. Fördelen är konstruktionen som ger bättre värmeegenskaper än traditionella fingerhandskar, men bättre motorik än tumvantar. Lite av det bästa från två världar. De är microfleecefodrade + vind- och vattentäta. Fast hur pass väl de står emot väta får framtiden utvisa. 
Tanken är givetvis att dessa vantar ska vara bra att ha till Denali och andra vinterturer. Tillsammans med ett par tunna linerhandskar och ett par skalvantar i Goretex, så är jag redo för riktigt busväder. Därmed säger jag som Mr. Spock: Live long and prosper!
Till topps! /Joel
Ett nytt år - nya möjligheter
Jaha, då var det dags för årets första inlägg. Igår var jag faktiskt och köpte mig en ny fleece-tröja. Min gamla har helt enkelt tjänat ut, och får nu gå i pension. Nu förstår jag att du sitter på helspänn för att få veta modell och märke på min nya fleece. Haglöfs, Houdini eller kanske rent av en Arcteryx? Det blev en McKinley - 250kr på rea från intersport. Det blir inte mer upphetsande än så när man är en osponsrad fritidsäventyrare. Faktum är att jag måste prioritera en hel del för att ha råd med alla berg. Jag har absolut inte råd med en fleece för 1000-1600 bara för att det är ett statusmärke. Jag sparar hellre de pengarna, och satsar på bättre storskor i framtiden. Sedan passar det med McKinley just nu, då det är ett annat namn på Denali. 
Låt mig då få förklara bilden. Min far tycker att jag borde lägga upp fler bilder på mig själv i bloggen. Han tycker att bloggen är för opersonlig. Dock är det en medveten strategi att inte lämna ut för mycket om mig själv, så jag är ganska strikt på att hålla mig till friluftsliv. Jepp, det handlar om min integritet. Min far har dock en poäng och därför presenterar jag en "klassisk" modebloggsbild på mig själv (med den nya fleecen). Men jag har låtit mig inspireras av Houdinis reklambilder. Deras modeller visar aldrig hela ansiktet, vilket dels gör att man fokuserar på kläderna, dels blir det lite av deras "grej".En bra kompromiss mellan att bjuda på sig själv och nätintegritet :) Med detta sagt, vill jag önska er alla ett Gott nytt år med många härliga utmaningar och möjligheter!
Till topps! /Joel
