Call of the Wild
Nu när vintern börjar närma sig, och det börjar vara höstfrost, så känner jag en enorm dragning ut i naturen. Just nu vill jag inget annat än att snön ska lägga sig. Jag fantiserar om hur jag spänner på mig mina skidor och min pulka, och drar ut i vinternatten. Att få komma till en fin glänta mellan snötyngda granar. Allt är tyst och himlen är stjärnklar. Frosten biter i kinderna. I pulkan har jag med mig ved (man ska inte göra åverkan på skog som inte är ens egen). Jag skottar upp en stor snöhög för att göra en
quinzhee-grotta, och låter den frysa ihop, medan jag gör upp en eld och steker mitt rimmade fläsk som jag äter på mjukkaka. Sedan kokar jag mitt kaffe under stjärnorna.
När jag är mätt och belåten fortsätter jag med min quinzhee och gräver ut innandömet. När allt är klart har jag ett fint snöskydd. Där ska jag sova ett par nätter innan jag vänder åter till civilisationen.
Det är sådant jag drömmer om.
Till topps! /Joel
Alpin stil
Jag vet att jag har bloggat om detta förut, men då jag skrev ett inlägg om det för Expedition Yukon-bloggen, så lägger jag även upp det här.
-------------------------------------------
I vår ansökan Mountain Adventure-stipendiet betonade vi vår önskan att genomföra en bestigning i alpin stil.
"Utöver våra egoistiska skäl så ser vi det också positivt för den svenska bergsporten i allmänhet om fler svenska klättrare verkar för en enkel alpin stil inom klättringen och att sådana miniexpeditioner främjas. Främst som kontrast till den alltmer utbredda expeditionsturismen där oerfarna, men ändå sponsrade, västerlänningar bereds väg med fasta rep, bärare och kockar."
För den oinvigde kan det vara på sin plats att lite utförligare förklara skillnaden mellan olika typer av klätterstilar. I citatet ovan nämns också den s.k. expeditionsstilen. Förenklat kan man säga att dessa två stilar är varandras motpoler.
Många som bestiger t.ex. Everest, behöver nödvändigtvis inte vara så erfarna bergsklättrare eller drivna klättertekniskt. Egentligen handlar det om pengar. Har du två-trehundratusen över, så kan du köpa in dig i en kommersiell expedition. Det innebär att du har guider som vägleder dig, bärare som kånkar din utrustning, kockar som förbereder din mat, och ett helt supportteam av folk som bistår med syrgas och håller koll på byråkrati, väder, hälsan, fasta rep osv. Fasta rep innebär att någon har gått före och ordnat extra säkerhetsarrangemang, t.ex. rep som man kan koppla in sig i.
Egentligen behöver du inte kunna så mycket, för alla beslut fattas av guider och sherpas, t.ex. vägval, riskbedömning, allmänt "know how". Det enda man som klättrare behöver göra är att förflytta sin lekamen från punkt A till punkt B. På Everest är det en tillräckligt tuff uppgift, och det är en fysisk prestation. Men frågan är om de hade tagit sig upp utan all support?
Alpin stil är en klätterform som utvecklades i Alperna. Det innebär att man klättrar självständigt, utan att ta hjälp utifrån. Alltså, ingen syrgas, inga guider, bärare, kockar eller fasta rep. Ska stilen vara "riktigt" ren, så får man inte rekognosera vägen i förväg, utan bestigningen sker i single push, dvs. i ett svep. Utifrån dessa förutsättningar, så förstår man raskt att det ställer helt andra kunskapskrav på klättraren. Hen ska kunna allt genom hela linjen, dvs. fixa byråkrati, kunna klättra, vara förtrogen med utrustningen, bedöma allt från väder till risker, kunna sköta om sig själv, hantera olyckor osv.
"Att finna sin egen väg" Förstabestigningar i alpin stil i Kirgizistan. Benny med full packning i okänd terräng.
Det är svårt att förklara för utomstående att en bestigning av ett berg på 4000 meter, kan vara så mycket svårare än att bestiga Everest 8848 om man går kommersiellt. Lite raljant kan man benämna det senare som en s.k. crulingbestigning, dvs. andra går och sopar rent framför en. Man kan likna stilarna med att resa All inclusive eller tågluffa. Det är stor skillnad i komfort och vilka krav det ställer på dig som resenär.
Dock är det min bestämda uppfattning att var och en klättrar berget efter sin förmåga. Alla stilar är välkomna på bergen, så länge de inte har en negativ inverkan på natur och kultur. Men det känns bra att den alpina stilen premieras och lyfts fram genom att vi erhållit detta stipendium. Vanligtvis brukar kommersiella Everestklättrare få de största rubrikerna i media.
Nu kanske någon frågar sig om det inte anses som "hjälp" att ta flyget till t.ex. Kanada. Nja, bedömningen av klätterstilar utgår från startpunkten på berget. Det blir ju en ganska orimlig/absurd hållning om man anser att man måste ta sig till starten för egen maskin. Skulle man överföra det resonemanget på t.ex. Vasaloppet, så har man inte genomfört loppet förrän man skidat dit från sin hemort, för att sedan skida hem igen.
Avslutningsvis vill jag poängtera att detta inlägg inte är ämnat att förringa eller förminska någons prestation på bergen. Var och en klättrar efter sin förmåga. Förhoppningen är dock att sprida kunskap om och öka förståelsen för bergssportens olika nyanser.
Till topps! /Joel
Träning v42
En fördel med att Carstensz blev inställt är att jag inte behöver vara i fysisk topp till jul, och bra är väl det med tanke på min träning just nu. Har fortfarande problem med mina knän.
Cykling till jobbet (må-to)
Innebandy i tisdags (60 min)
Styrketräning i söndags (60 min)
Totalt 240 min
Till topps! /Joel
Yukon-blogg
Nu har Axel, Benny och jag fått en ny blogg, speciellt för Yukon. Jag kommer att blogga på två ställen framöver, men jag anar att det blir en del kopior på vissa inlägg. Dock finns det en poäng med att följa Yukon-bloggen, då även Benny och Axel kommer att figurera där. I denna blogg kommer jag även fortsättningsvis att skriva inlägg som inte bara har med Yukon att göra.
Till topps! /Joel
Inget Carstensz
Jahapp, det blir inget Carstensz i år. Jag var faktiskt besluten om att åka, men de datum som jag ville åka fungerade inte för arrangören. Det innebär att jag blir hemma över jul och nyår, vilket i sig kan vara bra med tanke på att jag redan nu har omdistribuerat mina medel till en av mina riktiga drömberg. Nåja, jag lär återkomma kring det längre fram.
Alltså, tyvärr blir det inte Nya Guinea för mig i år. :(
Till topps! /Joel
Lagga på lagg
Axel och Benny pratar puder och skidor. Själv känner jag mig mest som en bedragare. Visst kan jag stå på ett par skidor, och är det mycket puder, så landar man ju mjukt. Dock har jag aldrig åkt till Alperna för att pumpa puder och åka off pist. Skidor är något man står på när man stretar på platten i min värld. Jag har tänkt tanken att jag ska ha snöskor i stället. Det känner jag mig mer bekväm i, men å andra sidan skulle jag att bli avundsjuk när de glider ned medan jag får trampa runt i snö upp till midjan. Snöskor är inte heller lika säkert när det gäller att ta sig över glaciärsprickor, så det får nog bli ett par laggar i alla fall.
Nåja, min plan är att åka i Axels och Bennys spår. Jag tänker att jag kan filma mer, medan de stilar runt. Någon måste ju göra grovgörat. ;)
Till topps! /Joel
Träning v41
En hel del innebandy. En omgång voltaren gel på knäna, så blir jag som ung på nytt.
Cykling till jobbet (må-fr)
Innebandy i tisdags, onsdags och torsdags (60 min)
Totalt 330 min
Till topps! /Joel
Mountain Adventure 2012
Tänkte delge alla motiveringen som vi fick till stipendiet samt en bild på den Champagneflaska som vi också fick. Notera att det är en specialbeställd flaska för Addnature. Tanken är att vi ska korka den efter vår expedition. Antingen för att fira eller för att trösta.
Då till motiveringen:
Mountain Adventure 2012 går till…
Ett äventyr som fick det att suga till i maggropen av att bara läsa projektbeskrivningen.
Ett äventyr som innehåller så tuffa utmaningar, så mycket som kan gå fel, att flera andra har misslyckats före dem.
Ett äventyr som innehåller ödemark, som berg, som klättring, som skidåkning.
Ett äventyr som har alla bra ingredienser till att bli en riktigt bra historia som vi garanterat vill höra om på nästa Mountain Speakers Night.
Ett äventyr som innehåller platser vilkas namn kan ge en tungfraktur av att ens försöka uttala.
Det är inte bara kreativt att ta sig an helt obestigna berg i Nordamerika, det har ett bra nyhetsvärde och är utan tvekan lite smått galet, precis vad vi vill se av en värdig stipendiat av det första Mountain Adventurestipendiet.
Mountain Adventure 2012 går till:
Den första färden – Expedition Yukon 2013.
Till topps! /Joel
Planeringsträff
Idag ska jag fara till Stockholm för att lägga upp planerna för vårt kommande Yukon-projekt. Preliminärt blir det nog så att vi åker i slutet av april och är där en bit in i maj. Faktiskt har jag redan "clearat" det med chefen.
Av denna anledning vill jag passa på och undestryka att alla pratar om hur himlans bra lärare har det med ledigheter osv. men hade jag jobbat som lärare i år, så hade denna resa varit omöjlig. Visst har man en del lediga veckor, men å andra sidan är de låsta till högprissäsonger.
Nåja, det ska bli kul att få lägga upp ramarna tillsammans med Axel och Benny. Kanske går vi t.o.m. ut på byn.
Till topps! /Joel
Träning v40
Nu börjar det ta sig.
Cykling till jobbet (on-fr)
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min)
Styrketräning i fredags (60 min)
Klättring i lördags (120 min)
Löpning i söndags (7km)
Totalt 425 min
Till topps! /Joel
Hit and run
Äntligen kom jag mig iväg till klätterhallen och körde ett bra pass under två timmar. Det kändes riktigt kul och inspirerande att få ta på sig klätterskorna igen. Med tanke på Carstensz och den lodräta klippan som jag ska ta mig uppför, så lär jag behöva lite kontinuerlig klätterträning. Tyvärr blev klippklättersäsongen inte av alls.
Eftersom Kanada har dykt upp som gubben i lådan, så har jag tvingats att planera om Carstensz. Jag måste försöka få ledigt för Yukon, vilket innebär att jag inte kan ta ledigt för Carstensz. En tanke jag hade tidigare var att åka med en annan grupp som ska iväg i januari, men det är numera uteslutet. Det finns ett alternativ till, och det är att jag åker på en helt privat tur, som dessutom är mycket snabbare eftersom den går genom gruvområdet. Istället för två veckor, så tar det bara en vecka. Dock är prisskillnaden påtaglig, från USD 9500 till 12 000 (79 000kr) och då är inte flygresan inräknad. Nåja, vill man ligga på topp, så får det kosta. Eftersom det blir en specialgjord tur för mig, så kan jag bestämma datum efter behag. Förmodligen åker jag strax innan nyår för att hinna vara tillbaka runt 5-6 januari. En hit and run-bestigning.
Till topps! /Joel
Shake your moneymaker!
Jag har ju som princip att vara icke-sponsrad, vilket har satt mig i ett litet dilemma när det gäller Mountain Adventures bergssportstipendium. Jag, Axel och Benny kommer att få 50 000, varav hälften i kontanter och andra hälften i form av utrustning. För enkelhets skull kan vi säga att jag får 16 000 av denna summa. Inte någon stor summa i sig. Oavsett, så har jag kommit på en, enligt mig, bra lösning på problemet, och det är att jag skänker motsvarande summa som jag får via stipendiet till välgörande ändamål, och detta från mina privata pengar. Kontanterna är ju inga problem att bokföra, men jag måste hålla koll på vad den utrustning jag väljer skulle ha för butikspris.
På detta sätt får jag ingen personlig, ekonomisk vinning. Faktum är att jag har umgått med tanken att skaffa en sponsor för välgörande ändamål tidigare. De bergsbestigningar jag gör skulle nog kunna intressera en del sponsorer, och varför inte låta tredje part tjäna på mitt intresse. Det är en win, win, win-situation.
Detta är egentligen första steget mot den förhoppningen. Nu till saken: jag tar tacksamt emot förslag på ideella föreningar, välgörenhetsorganisationer osv. som ni tycker vore förtjänta av de pengar som jag kan skrapa ihop genom mina bergsäventyr. Jag har tänkt ha tre kategorier, och jag fördelar pengarna jämt mellan dem. Kategorierna är djur, natur och människor. Alltså, först en organisation som arbetar med någon form av djurvård, en för naturen i allmänhet, och slutligen en som arbetar för att förbättra situationen för människor.
Presentera gärna era förslag i kommentatorsfältet!
Till topps! /Joel
Träning v39
Med ett schyst järnrör kan man slå världen med häpnad.
I mitt fall kommer järnröret i form av en chinning bar, dvs. stång att göra pull ups i. Det är faktiskt ganska otroligt vad mycket man kan göra med minimalt med utrustning. Jag körde ett styrkepass igår som verkligen tog musten ur mig. Utöver stången hade jag en hantel och en kettlebell. Jag använde hanteln vid core-träningen genom att rulla fram och tillbaka samtidigt som man försöker sträcka ut sig så långt det går. Kettlebellen tränade jag både biceps och triceps. Och givetvis pull ups på det.
Nåja, min akilleshäl är mina knän. Jag har aldrig haft några större problem med dem förut, men efter Kirgizistan hände något i samband med min magsjuka. Tyvärr, har knäna inte återhämtat sig helt ännu, men jag kör excentriskt och förhoppningsvis ska de bli bättre med tiden.
Cykling till jobbet (fr)
Innebandy i tisdags (60 min)
Styrketräning i fredags (60 min)
Totalt 150 min
Till topps! /Joel
