Utebloggen

I helgen var Anders, Lena och jag och klättrade i Gudbrandsdalen i Norge. Närmare bestämt var vi i trakterna kring Otta. Jag och Anders körde från Falun i fredags, och efter en övernattning i bilen plockade vi upp Lena. Eftersom vi hade hela lördagen på oss valde vi att satsa på en multipitch denna dag. Valet föll på Bjønndalsbekken 150m WI3+/4.

 

      

Vi började anmarschen strax innan 10. Hyfsat snabbt kommer man upp till insteget av isen. Ett annat klätterlag passerade oss på vägen, men isen är bred och flera lag kan klättra samtidigt. Första och andra pitchen var enkel 60-gradig is. Vid slutet av andra pitchen körde jag ett första hängande stand, vilket jag gjorde med två skruvar i lod vilka kopplades via dubbelt halvslag med repet. Jag plockade upp Anders och Lena som parallellklättrade.

 

Tredje pitchen var brantare, upp till 70 grader. Jag kom ut på is som jag inte riktigt litade på och fick söka en ny väg lite längre åt vänster. Väl förbi det lite brantare partiet kom man av till en rejäl avsats och jag kunde göra ett fint stand inför det avslutande partiet.

 

      

Dock började tröttheten göra sig påmind nu efter fem-sex timmar på fallet. Vi hade inte ätit något och mitt vatten tog slut, vilket resulterade i att jag började få krampkänningar i händer, armar och axlar. Det var inte pump, utan kramp. Jag fick dricka lite juice av Anders halvvägs upp, vila en stund innan jag klättrade vidare. När det var ca. 15 meter kvar och isen började bli mindre brant, insåg jag att jag bara hade fyra isskruvar kvar. Valet var att antingen klättra vidare men inte ha några skruvar högre upp, eller att göra ett hängande stand på tre skruvar. Eftersom jag inte visste om repet eller skruvarna skulle räcka till att toppa ut, valde jag det senare.

 

Standet blev en sliding-x på tre skruvar och jag plockade först upp Anders som sedan fick leda de sista 15 metrarna. Sedan plockade jag upp Lena innan jag följde Anders upp och vi tog upp Lena. Klockan var nu halv sex, och det började skymma snabbt. Vi började rigga för att fira oss ned men det tog extra mycket tid, då Lena saknade repbroms och fick fira på HMS-knut. Redan vid firning nummer två var det helt mörkt. Vi hade inga pannlampor eftersom vi inte räknat med att det skulle ta så lång tid.

 

Vi tänkte först fira på abalakov, men isen var för dålig, så vi tvingades traversera ut till höger för att nå några träd. Väl där firade vi från en gran ned till ett flackare parti. Där var isen riktigt fin och solid, så vi kunde göra en abalakov och fira oss ned till botten av isen. I mörkret vandrade vi ned genom skogen. Tur i oturen var det på detta parti som Anders skadade sig. En stukad fot, men då var vi ändå i närheten av bilen. Kvart över nio var vi tillbaka. Vi snabbade oss med att fixa grejerna för att sedan köra till Otta för en pizza och en öl. Då hade vi inte ätit på 15-16 timmar.

 

 

Natten tillbringade vi tre i Anders Golf. Det gick alldeles utmärkt att sova tre i hans kombi. Vi fick ligga skavfötters. Söndagen innebar endast kortare klättring eftersom vi hade en lång bilfärd hem att tänka på. Vi försökte med en is utanför Otta, men den var svår att hitta så vi åkte till Bergsveinhølen 20m WI3. Lena önskade att testa leda och det gjorde hon med den äran. Det var den första isen hon ledde hela vägen. Tanken var att jag skulle topprepsklättra, men repet kilade fast sig i ankaret, så jag fick ta det andra repet och leda upp för att sedan fira mig ned. Efter lite drygt två timmars klättring kände vi oss nöjda och begav oss mot Hamar där vi lämnade av Lena innan jag och Anders fortsatte hem till Falun.

 

Isklätterförare till Gudbrandsdalen.

 

Till topps! /Joel