Utebloggen

...sex.
 
Ja, i dagens översexualiserade samhälle är det svårt att inte förhålla sig till detta. Även alpinism går att sätta in i ett sådant sammanhang. Grundfrågan är givetvis: Hur hög sexighetsfaktor har alpinism? Vilken sexappeal har det?

Vad var det då som fick mig att fundera på detta? Egentligen har frågan sitt ursprung i mina andra friluftsintressen såsom långfärdscykling, turskidåkning och fjällvandring. Speciellt inom turskidåkningens värld diskuteras problemet med föryngringen. Det här med dalkrypande intresserar inte de unga, däremot pumpar de gärna puder off pist. Det handlar om fart, adrenalin och balansen mellan fara och kontroll. Allt utmärkande för ungdomens livsglädje och oräddhet. Grejen är att denna form av skidåkning har en hög sexighetsfaktor pga. attityden, och inte minst attiraljerna i form av rätt märke på kläderna, mössor med rätta känslan och skidglasögon med spegelglas. Här har trälagg, lädertrugor och blåvalla inget att hämta. En jämförelse med friidrottens värld ger samma resultat, då sprintlöpare har en hög sexighetsfaktor, medan detta inte kan sägas vara fallet i fråga om marathonlöpare. 

Utöver de rätta tillbehören, så verkar det finnas ett samband mellan sexighet och den tid det tar att utöva det man håller på med. Fastän uthållighet brukar ses som något positivt, speciellt när det kommer till frågor om sex, så gäller det inte uthållighetsutövning inom idrott eller friluftsliv. Att sexappeal har betydelse för rekryteringen av de unga, märks även inom yrkeslivet, där polis, advokat, sjuksköterska m.fl. har hög attraktionsförmåga jämfört med t.ex. ingenjör, där många utbildningsplatser gapar tomma. 

Hur står då sig alpinism i detta sammanhang? Jag tror faktiskt att alpinism står sig riktigt väl, och tur är väl det, för det väger upp mina cykelfärder, skidturer och fjällvandringar ;). Egentligen borde inte alpinism stå sig så väl med tanke på den tid det ändå tar att planera och utföra en bestigning. Det strider lite mot "uthållighetsprincipen". Vad är det då som är annorlunda? Kan det vara utrustningen, attiraljerna? Det finns onekligen något tufft över isyxor och stegjärn, men det kan inte vara hela svaret. Jag tror att svaret kan hittas i citatet om att jämte tjurfäktning och bilracing, så är alpinism en riktig sport. Det finns någonting macho över alpinism, och då pratar jag inte om några pungkliande och snuspottande sexister. Det handlar helt enkelt om dess risker och faror. Inom alpinism är det inte ovanligt med umbäranden, svåra olyckor ibland t.o.m. med dödlig utgång.

Det är alltså den ständiga närvaron av döden som står för attraktionen, tjuskraften och i sin förlängning, sexappeal. Gemensamt för dem alla är att sexighetsfaktorn bygger på att händelserna koncentreras till avgörande ögonblick. Sådana ögonblick som visar att man lever. Här finns ingen monoton massa av cykeltramp, diagonal stavföring eller siffror i skrivbordslampans sken.

Fast å andra sidan jag ju ha fel. Kanske är det höjden av sexighet att gå på tur? Vad säger du?

Till topps! /Joel


 

Det kan nog uppfattas som om jag tänkt genomföra hela bestigningen själv, men så är inte fallet. Faktiskt är vi en grupp om fem personer som just nu tänkt åka.

Det är en bra mix på gruppen i fråga om erfarenhet och bakgrund. Dessutom är det bra balans mellan könen då det är två damer och tre herrar. Utöver mig själv, så har vi DW från Hofors som redan varit upp på toppen en gång. DL och EK är sambor i Falun, och precis som för oss övriga blir detta första gången de försöker sig på Aconcagua. Närmast har de en tur i Sarek på programmet. Sedan har vi AL från Sälen, som bl.a. har bestigit Kilimanjaro och planerar för Elbrus till sommaren.

En spännande gruppsammansättning...

Till topps! /Joel