Utebloggen

 

Det finns olika sätt att fira nyårsaftonen. Indonesien ligger nio timmar före, så under deras nyårsafton har expeditionen tagit toppen: Carstensz Pyramid, en av de sju topparna, och det högsta berget som ligger på en ö. Oavsett vilken lista man går efter så har Joel nu tagit fem av de sju topparna/seven summits. Bass lista har med Mount Kosciuszko i Australien, medan Messners lista har Carstensz Pyramid. Carstensz är ju coolare, tycker jag nog. Det är betydligt färre som bestiger det, inte minst för att det är så svåråtkomligt. Problemet med själva coolheten där, är ju att så få vet vad det är för berg och vad det är för märkvärdigt med det. Ack, dessa dilemman! ;)

 

Joel lät nöjd. Han ville bara ta sig hemåt. Det regnar ju oupphörligen, och så roligt har det inte varit att trampa runt i djungel och träsk. Dessutom hör jag att han hostar och gissar på en rejäl förkylning.

 

Nyårslöften inför 2015? Att lägga veto inför alla tänkbara expeditioner som involverar djungel, aggressiv lokalbefolkning, mutor, icke-fungerande satellittelefoner, vakter med vapen och konstant regn. Och kanske några andra expeditioner också! 

 

Gott nytt år! Mot nya höjder!

Kristina

 

 

 

Enligt ett satellittelefonsamtal vid midnatt, så befinner sig expeditionen just nu i Base Camp. Inom några timmar kommer de att påbörja bestigningen av Carstensz Pyramid, det högsta berget i Oceanien, 4 884 möh. De påbörjar sin bestigning när det är midnatt där, dvs om två timmar ungefär, med pannlamporna på, och sen är det bara att stega på, tills det inte går att komma högre. Jag har förstått att det kan vara bra att kunna en del om isklättring, just på Carstensz.

 

Förhoppningsvis tar de toppen inom det närmaste dygnet och sen var det bara det där med att ta sig ut ifrån området och tillbaks till civilisationen. Joel var hoppfull, och trodde på två dygn till, sen ska han få sova torrt igen. Det är ju regnsäsong, och Joels svar på frågan om hur han mådde var just "Jag är blöt". Det blir nog bra att få torka till lite, framåt januari 2015.

 

Gott slut! Mot nya höjder!

Kristina

 

 

....cannot be reached at the moment." Jag har hört det några gånger nu och har insett det lönlösa i att försöka. Men Joel ringde! Jag bär omkring på mina mobiler, en jobbmobil och en privat, mest hela tiden. Jag kan nästan alltid nås. Och idag missade jag det första samtalet från Joel. Otroligt frustrerande, men jag satt i bilen på motorvägen och hade fullt upp med någon omkörning och att sjunga med i Mando Diao på radion, och så lyckades jag inte uppfatta signalen förrän det var försent, och jag hann inte svara. Det var en tung timme innan han ringde igen.

 

Jag var fortfarande på motorvägen, och försökte hitta någonstans att svänga av, men det fanns inget, så jag försökte navigera så försiktigt som möjligt medan jag fick mina fyra minuters samtal. Det var förstås jättebrusigt och vissa saker uppfattade jag inte alls, medan jag fått annat lite klarare för mig. De är inte längre i någon djungel, om jag förstod rätt, men har två dagars vandring kvar till Cartsensz. De siktar på att ta toppen på nyårsaftonen

 

 

Det är inte säkert att Joel hinner med sitt flyg hemåt, den 3:e januari, men det blir ett senare problem. Han är ledig fram till den 6:e januari, och innan dess bör han ju ha landat i Sverige. Fram tills dess är det här min blogg och jag kan lägga upp hur puttenuttiga bilder jag vill!

 

Mot nya höjder!

Kristina

 

 

Det är i alla fall alldeles väldigt tyst ifrån Indonesien-hållet. Expeditionen bör ha avverkat sin tredje dag av vandring, och i originalupplägget angavs fem dagars vandring in till Carstensz. De kan möjligen ha dragit upp tempot något, och jag skulle tro att första möjliga bestigningsdag är måndag den 29:e december. Då hänger det dessutom på att vädret samarbetar. Min samarbetspartner i väderfrågan är www.mountain-forecast.com, som anger att det kommer att snöa rejält på den där pyramiden på måndag, tisdag och onsdag. Den här expeditionen kommer inte att gå till historien för att allt bara funkade precis som det skulle... Jag skulle glädja mig extra mycket om satellittelefonen funkade som den ska, men jag har gett upp lite där. Under tiden försöker jag lägga pussel med de ledtrådar jag har, via diverse internetsidor, men det går ganska dåligt. Jag vet helt enkelt inte mer än så här just nu. Kanske får jag göra om bloggen och börja visa gulliga kattbilder istället. Här kommer en på Joels absoluta favorit. 

 

Mot nya höjder!

Kristina

 

 

Jag har inte varit med om att en expedition råkat på så mycket krångel och så mycket oförutsedda händelser som den här Cartstensz-expeditionen. Det kanske är vanligt för dem som vill ta sig till Carstensz, men det brukar liksom gå lite mer på räls, när Joel är ute och samlar höjdmeter. Här verkar det inte finnas någon räls alls, att gå på.

 

Natten till tisdag fick jag ett sms om att de var på väg ut till flyget som skulle ta dem till den lilla flygplatsen Sugapa, och därifrån skulle de åka motorcykel i ungefär en halvtimme, innan de var framme för startplatsen för vandringen. Då var gruppen rejält taggad och ville äntligen få börja vandra, speciellt med tanke på att de redan låg fyra dagar efter schemat. Sen blev det tyst i nästan två dygn. Jag är ju inte någon stor anhängare av tystnad, i just de här sammanhangen.

 

Igår kväll, vid midnatt ringde Joel. Han hade då försökt få iväg några sms till mig på satellittelefonen, men det har inte fungerat. Jag har försökt sms-a den, men det är samma sak där. De där sms-n snurrar omkring i cyberrymden, och landar inte där de ska. På tre brusiga minuter fick jag en snabb sammanfattning: flygningen gick bra, men sen hade de blivit stoppade i någon slags vägspärr, och fick inte komma vidare. De har fått tillbringa två dagar i någon liten by, än mer frustrerade och försenade än tidigare. När Joel nu ringde mig hade de i alla fall fått komma vidare och var på väg ut på sin vandring. Jag önskar mig verkligen att de får ta Carstensz inom några dagar. Så här mycket krångel kan inte få ha varit förgäves, plus att Carstensz har spökat för Joel tidigare. 

 

All I want for Christmas is a successful ascent!

 

Mot nya höjder!

Kristina

 

P.S. Om Joel hade firat jul hemma, så hade det sett ut ungefär så här. Nu fick vi fixa det i förväg. 

 

 

 

Idag har jag skajpat med Joel. Han fick hänga i lobbyn, för att ha skapligt fungerande wifi, men vi lyckades prata nästan en timme, så nu har jag aningen bättre koll på läget. Imorgon, den 23:e december, kommer flyget att åka ut till Sugapa, och sen blir det ut i djungeln och börja vandra. Upplägget kommer att bli mer intensivt än det var tänkt ifrån början, då de har förlorat ett antal dagar och därför måste dra upp tempot. Det blir två-tre dagars vandring in till Carstenz, istället för fyra. Joel har börjat fundera lite på det där med vandringen. Att gå i djungel är ju något helt nytt för honom, och många hävdar att den sortens vandring är tuffare än den vanliga gå-i-snö-vandring som Joel ju tränat mycket på. Det är något med gyttja och undervegetation som inte gör det till asfalterad cykelbana, direkt. Joel ska dessutom bära sin egen packning, och så var det det där med värme och luftfuktighet. Det blir Resorb i dricksvattnet. 

 

Nu blir det satellittelefon ett tag framöver. För Joel och expeditionskompisarna blir det både julafton och nyårsafton i tält i djungeln, men det blir ju garanterat en jul och nyår som de kommer att minnas länge!

 

Mot nya höjder!

Kristina

 

Att stå ut med att vänta är en grundläggande egenskap som bergsklättrare bör besitta. Vänta, tänka om, avvakta, bida sin tid, ge sig till tåls... Idag skulle ha varit första djungel-dagen, men det har blivit uppskjutet. Flyget ut till startpunkten har inte fått tillstånd att landa förrän den 23:e december. Först ville inte lokalbefolkningen låta flyg landa, på grund av en tidigare olycka, men sådant brukar man kunna muta sig förbi. Sen visade det sig vara många andra som behövde flygas åt olika håll, så här några dagar före jul. Det är många militärer som ska hem över helgerna, och de har företräde. Därför ser det just nu ut som om den 23:e är första möjliga dag. Då blir det djungeln på julaftonen!

 

Den polska deltagaren har bokat ett flyg till Australien på nyårsaftonen, men där kanske hon måste tänka om. Det är nog väl optimistiskt. Extra tid för oförutsedda händelser är helt nödvändigt, det vet ju numera till och med jag, som sitter i ett soffhörn i köket och följer Joel via facebook-chatt.

 

Mot nya höjder!

Kristina

 

 

 

 

"Nya Guinea är ungefär som jag tänkte mig: en blandning mellan Tanzania och Kirgizistan" skrev Joel idag. De har landat i Timika, och får nu äntligen chansen att sova en hel natt. Det har blivit dåligt med sömn ett tag, med två-tre timmar per natt, så om jetlagen ger sig, blir det till att ladda med sömn nu. Imorgon väntar besök i byarna, då bärare ska rekryteras till expeditionen. Det här hade inte Joel kunnat göra på egen hand, det här är en av de saker som guiderna är helt nödvändiga för. Det är väldigt noga att man har koll på stammarna; dani, moni och dawa, och uppdragen måste fördelas lika. Dessutom måste man vara noga med hierarkierna, så att man erbjuder rätt personer rätt jobb, och beter sig på rätt sätt i förhandlingarna.

 

Joel kommer inte själv att använda sig av några bärare, men för att få gå de här lederna och röra sig i området, måste arbetstillfällen erbjudas till lokalbefolkningen. De andra i gruppen kommer att ha bärare, och det är väl inte helt otänkbart att det kommer att funderas en del över den där knasige svensken som nödvändigtvis ska bära sin egen packning, trots att han inte behöver. 

 

Mot nya höjder!

Kristina

Då, så. Joel har åkt. Igår blev det tåg till Arlanda, flyg till Bankok och ett nytt flyg till Bali. Idag har Joel träffat sin klättringsgrupp, som består av honom själv, guiden Denny, ett brittiskt par och en kvinna ifrån Polen. De var ut och åt middag tillsammans, och sen trodde Joel att han skulle få sova en natt på det fina hotellet i Denpasar, men flyget till Nya Guinea visade sig gå samma natt. De anländer dit, till Timika, inom några timmar. 

 

Det har visat sig att spot-en än så länge inte fungerar, och det fanns ju en sådan misstanke redan innan. Det här området ligger i gränsområdet för vad som har täckning, och det ser inte så lovande ut. Suck. Joel har antagligen mobiltäckning imorgon, men sen blir det något sms ifrån gruppens satellittelefon som kontakt under den närmaste dryga veckan. Jag har lite svårt att göra så mycket åt det härifrån just nu. Joel brukar vara noga med att höra av sig, så jag litar på det, men det blir ju inga långa utläggningar om livet, precis just nu.

 

Efter ett antal expeditioner har jag lärt mig ungefär hur det fungerar för min del. Den första fasen, hundratimmars-regeln, är den jobbigaste. Det är då jag går ifrån vår nästan ständiga närvaro, till att Joel plötsligt är rejält långt borta och inte går att bara få tag på. Då är tomheten påtaglig och det är långt kvar till expeditionsslut. Efter hundra timmar infaller någon slags nyorientering. Då har jag hunnit vänja mig. Jag har ju ett liv här, som pågår intensivt, trots att Joel är tillfälligt frånvarande. De första hundra timmarna är värst. Jag har kommit till 37 timmar nu. And counting!

 

Mot nya höjder!

Kristina

 

Snart kommer jag att vandra i djungel. Det är en naturtyp som är ny och främmande för mig. Det närmaste jag har kommit är väl under anmarschen till Kilimanjaro. Dock var det en ganska upptrampad stig. Nu kommer vi att röra oss i en genuin jungelmiljö.

 

Det är lite skrämmande med jungel. Kasta ut mig i polarområde eller på taigan och jag skulle känna mig hyfsat säker. Lämna mig i djungeln, och jag vet inte vad jag ska göra. Vilka växter kan man överhuvudtaget nytta, och då inte bara äta, utan diska eller tvaga sig med. En växt kan vara giftig eller full av parasiter.

 

Jag ska vara på södra halvklotet och bara en sådan sak som att ta ut väderstrecken är nytt. Jag insåg att jag inte visste hur jag kan använda klockan för att hitta norr söder om ekvatorn. Dock inget värre än att bara googla. Likaså har jag lärt mig hur jag kan använda Southern Cross för att navigera om natten, men jag är inte säker på hur jag hittar stjärnkonstellationen på himlavalvet.

 

Som sagt, vanligtvis brukar jag vara ganska avslappnad inför expeditioner, men nu behöver jag tagga upp lite.

 

Till topps! /Joel

Lugn vecka. Sista innan avfärd.

 

Cykel jobbet ToR, må-fr (100 min)

Innebandy i tisdags (60 min)

Klätterbräda i onsdags (60 min)

Balans i söndags (60 min)

Volleyboll i torsdags (60 min)

Totalt 340 min   

 

Till topps! /Joel

Nu är det finslipningen som pågår. Idag har jag vägt all min mat och det landade på 4895gr, vilket gör att min packning totalt uppgår till 22 350gr. Men då är varje gram som inte är fastvuxet på min kropp inräknat.

 

Mat
Omega3/vitamin/te		29
Krydda/kaffe		137
Tomatpuré/olja		192
Makaroner/nudlar		1468
Energigel/dextro		285
Chokladkakor/singoalla		398
Drickchoklad		301
Salami/ost		299
Kexchoklad/Pigalli		764
Turkisk		307
Beef Jerky		715
Totalt		4895

 

Till topps! /Joel

Det är mindre än en vecka till avresa. Jag har börjat trappa ned på träningen, även om jag har haft ett annat upplägg pga. olika omständigheter. Det har inte blivit någon belastningsträning, men desto mera yoga. Får se om jag har nytta av den när jag ska krångla mig fram i den täta undervegetationen ;).

 

Det enda jag har gjort kring vaccination är att fylla på med en omgång dukoral. Kolera var jag skyddad mot, men det fanns tydligen någon ytterligare sjukdom som krävde påfyllning av vaccin. Tror jag är skyddag mot nästan allt som går. 

 

Packlistan, inklusive mat, är klar. Nu gäller det att vara lite klok i hur jag packar i handbagage respektive incheckningsbagage. Risken finns alltid att det incheckade försvinner. Jag packar därför allt sådant som jag inte enkelt kan ersätta eller undvara i handbagaget, dvs. vissa klädesplagg och mediciner osv. 

 

Som vanligt ska man lämna så lite som möjligt åt slumpen. Fast å andra sidan, hur spännande vore det om allt var förutsägbart? En all inclusive till bergen, nja, tror jag hoppar det.

 

Till topps! /Joel

Under nästa vecka kommer jag att börja trappa ned träningen.

 

Cykel jobbet ToR, må-fr (100 min)

Styrketräning i fredags och söndags (120 min)

Innebandy i tisdags och torsdags (120 min)

Yoga i lördags (60 min)

Balans i måndags (60 min)

Volleyboll i torsdags (60 min)

Totalt 520 min   

 

Till topps! /Joel

Den del av Nya Guinea som jag kommer att besöka heter Irian Jaya på det lokala språket. Likaså heter Carstensz egentligen Puncak Jaya. I de centrala delarna av Nya Guinea bor Danifolket. Vi kommer att passera en del Danibyar och bärare kommer att rekryteras härifrån. Jag ska som vanligt bära mitt eget själv, men det ska bli mycket intressant att lära känna några av dem. Jag som är intresserad av språk och etnologi, hoppas kunna få ut mer än bara en natur- och klätterupplevelse.

 

Jag hoppas på att jag ska få se män klädda i deras traditionella kateka, dvs. penisfodral. Likaså vill jag prata med dem om färger. Dani lär bara ha två ord för alla färger. Mili täcker mörka färger som svart, blå, grön medan mola betecknar ljusa färger som vit, gul, röd osv. Förstå, vad spännande det skulle vara att få en inblick i hur de resonerar kring färger.

 

Jag ser också fram emot att få bekanta mig med, en för mig okänd naturtyp, djugeln. Kanske är det lite optimistiskt, men jag skulle tycka det vore roligt att få se paradisfåglar.

 

Om tio dagar bär det iväg...

 

Till topps! /Joel

En ok vecka efter förutsättningarna.

 

Cykel jobbet ToR, må-fr (100 min)

Styrketräning i mångads och torsdags (120 min)

Innebandy i tisdags (60 min)

Yoga i lördags (60 min)

Balans i fredags (60 min)

Klätterbräda i söndags

Totalt 420 min  

 

Till topps! /Joel