Allt eller inget?

Kan man bli mätt på berg? Kommer det någonsin en dag då jag känner att nu har jag gjort alla de berg som jag vill göra? Jag misstänker att det inte fungerar på det viset, eller rättare sagt, jag vet att inte fungerar är så. Efter att ha bestigit ett berg så vaknar drömmen om nästa, och nästa, och nästa. Det finns alltid ett nytt berg som representerar en ny utmaning. Antingen är den högre, svårare, tuffare, vackrare eller mer exotisk. Det finns så många berg, och så många olika sätt att klättra/bestiga dem. I skrivande stund finns det sju berg som jag uttalat en önskan om att bestiga, och det är allt från tekniska berg i Alperna till 8000+ i Himalaya. Men låt säga att jag skulle kunna göra dessa sju berg. Kommer jag att kunna känna mig nöjd? Förmodligen inte. Det ligger närmare till hands att jag sätter upp nya mål.

Jag antar att det är något som ligger i den mänskliga naturen. Om det är av ondo eller av godo, beror på sammanhanget. Just drivkraften att vilja ha mer, att inte luta sig tillbaka och bara vara nöjd, är ju positivt om vi pratar i termer av nyfikenhet och önskan om att utvecklas. Samma mekanism kan däremot vara nedbrytande om det handlar om pengar och girighet. Dock tror jag inte att man bara kan dämpa dessa impulser hos människor, t.ex. att bara vara "lagom" utvecklingsbenägen på jobbet, eller "lagom" snål. I detta fall är det allt eller inget som gäller.

Reinhold Messner är ett lysande exempel på detta med allt eller inget inom bergsklättring. Visserligen är det ett skralt empiriskt underlag, men jag kan hänvisa till min generella livserfarenhet och insikt i människans natur ;) Messner är en av världens bästa klättrare. Idag klättrar han inte, då han i stort har gjort allt som är värt att göra (kanske finns där en insikt om att inte utmana ödet). Förmodligen måste jag en dag göra som Messner, att helt upphöra med klättringen. Inte för att jag kan ståta med samma meritlista som honom, men jag tror helt enkelt inte att jag bara kan klättra "lagom".

Till topps! /Joel

En pånyttfödd dröm

Jag pratade idag med Elbe, och då aktualiserades Cho Oyu. Givetvis när jag en dröm om att få bestiga ett 8000+ berg någon dag, men som det ser ut just nu så är det inte möjligt. Klättersäsongen är som sagt i april-maj, vilket är svårt för mig. Dock kan det hända saker med min tjänst som ligger utanför min kontroll, och kanske kan det visa sig att det öppnar upp möjligheter. Jag har redan fått klartecken från högre instans ;)



Till topps! /Joel

To spot the spot



Jag har alltid undrat vad det är jag egentligen är på jakt efter när jag bestiger berg. Nu behöver jag inte fundera mer ;)

Dock måste jag tillstå att jag trodde mer på speleologerna i detta sammanhang.

Till topps! /Joel

Träning v42

Jag har börjat inta en mer avslappnad hållning kring min träning. Faktum är att det är länge till nästa fysiskt krävande berg. Det finns ingen direkt funktion med att jag ligger på sex-sju träningspass i veckan just nu. Under den närmaste tiden kommer jag mest träna för att upprätthålla min status. Det innebär att jag får tid över till att utveckla min klättring. Denna vinter ska jag klättra mer inomhus + isklättring. Nu under hösten tänker jag köra lite drytooling (klättra klippa med isklätterutrustning).

Cykel till jobbet (må-fr)
Innebandy i måndags och torsdags (60 min)
Styrketräning i måndags och fredags (60 min)
Totalt 390 min

Till topps! /Joel


Seven summits?

Många är de som undrar om jag ska göra Seven summits. En naturlig fråga med tanke på att jag har bestigit fyra av sju samt att jag planerar för det femte berget. Och visst finns det en tanke med vilka berg jag har bestigit. Men jag har sagt det förut; jag har faktiskt inte Seven summits som ett uttalat uppnåendemål, utan som ett strävansmål. Om jag ser att det finns möjligheter för mig att göra alla sju bergen inom ramarna för mina förutsättningar, så vill jag absolut försöka. Dock är det troligaste att jag inte kommer att ha möjlighet att genomföra de sista två-tre bergen pga. olika faktorer. Det handlar inte bara om finansiering, utan om mitt vardagliga liv som familj och jobb.

Nåja, drömma kan man alltid göra :)

Till topps! /Joel

Riktiga alpinister

Nu ska vi snacka riktiga alpinister, och inte de vanliga äventyrarna likt Fredrik Sträng. Faktum är att de riktigt duktiga klättrarna håller en nivå som vanliga svenssons inte ens kan greppa, och därav blir det mediala intresset svalt. Dock tänkte jag i detta inlägg lyfta fram några av Sveriges främsta alpinister. Om jag råkar glömma någon som ni anser förtjänar en plats, så får ni gärna skriva en kommentar.

De fyra jag presenterar har alla klättrat svåra tekniska leder i Alperna, bl.a. har de gjort alla, eller flera av de sex klassiska nordväggarna i Alperna (Piz Badile, Cima Grande di Lavaredo, Le petit Dru, Grandes Jorasses, Eiger och Matterhorn). Att klättra på denna nivå är något som jag bara kan drömma om. Nåväl, här kommer några av Sveriges främsta alpinister:

Krister Jonsson, kanske Sveriges främste alpinist. Har gjort alla sex nordväggar.

David Fält, har bestigit Eiger + en rad andra tuffa bestigningar.

Mats Holmgren, har gjort ett flertal av nordväggarna.

Olov Isaksson, har gjort fyra av sex nordväggar.

Till topps! /Joel


127 timmar

Så länge satt Aron Ralston fastklämd med armen i ett stenblock. Egentligen skulle han ha törstat ihjäl ute i Utahs vildmark. Ingen räddning var heller i sikte, eftersom han inte hade meddelat någon om sina planer. Efter fem dygn var vattnet slut och det var nu han fattade det drastiska beslutet att amputera sin egen arm. Först knäckte han båda benen i underarmen genom att häva kroppen mot dem. Därefter skar han av mjukdelarna med en slö kniv som han hade med sig. På detta sätt kunde han sedan bege sig mot friheten. Jag minns att jag såg ett avsnitt på Oprah för länge sedan, där Aron Ralston var gäst och berättade om denna otroliga bedrift. Händelsen blev givetvis till en bok och har också nyligen filmatiserats.



Till topps! /Joel


Träning v41

Träningen rullar nu på. Jag har dock kommit till insikt om att jag måste löpträna mer regelbundet och metodiskt om jag ska hålla på och ställa upp i olika lopp. I lördags sprang jag Dalamilen och tiden var inget att yvas över. Nästa säsong ska jag dra ned på innebandyn och satsa mer på löpning - och då j*vlar ska det presteras!

Cykel till jobbet (må-on, fr)
Innebandy i måndags och torsdags (60 min)
Styrketräning i måndags och fredags (60 min)
Löpning i lördags (45 min)
Totalt 405 min

Till topps! /Joel


Julplaner

Visserligen har jag siktet inställt på Carstensz till sommaren, men jag måste komma iväg på något annat däremellan. Nu till jul hoppas jag kunna åka på en kortare tur. Förmodligen blir det en tur till Alperna med Dafä, men om det inte skulle fungera pga. att han ska iväg till Himalaya, så måste jag tänka om. Jag är nog öppen för de flesta förslag. Några reservplaner jag har är isklättring i Trängslet eller Rjukan, alternativt någon lite mer teknisk led på Ben Nevis eller i Lappland.

Så många berg, så lite tid.

Till topps! /Joel

Impulsivitet

Det är många som tycker att jag är ganska äventyrlig av mig, kanske lite för äventyrlig. Många tror att man håller på med bergsbestigning för adrenalinkickens skull. Av denna anledning likställer de alpinism med andra former av extremsport som base jump eller downhill-cykling. Det är faktiskt en ganska felaktig jämförelse. För att bli en bra alpinist måste man vara mer av en revisorstyp än börsklipparen. Det ställer oerhörda krav på planering och långsiktigt tänkande om man ska bestiga höga toppar. De vanliga adrenalinpundarna har hunnit skrumpna ihop innan de ens kommit i närheten av berget. Vi pratar om ett-två år av framförhållning, långsiktig träning, logistikexercis och upprättande av olika listor. Det säger sig självt, att adrenalinpundarna inte har tålamod nog för bergsbestigning. Det innebär inte att de inte finns ute på bergen. Dock misstänker jag seriöst att just denna grupp är överrepresenterade i döds- och olycksfallsstatistiken på berg. Det är de personerna som ofta inte har orken att göra det arbete som krävs i förväg, utan sticker iväg på vinst och förlust.

Begsbestigning handlar inte om någon quick fix. Det handlar tvärtom om impulskontroll, späkning och självdisciplin.

Till topps! /Joel 


Drömmar om is

Och då menar jag faktiskt inte isklättring. Jag tänkte lägga upp en video från en skridskotur för ett par år sedan då isen var helt perfekt. I år önskar jag mig inte en vit jul, men kall.



Till topps! /Joel

Träning v40

I'm a loser baby so why don't you kill me.

Så kan min insats under gårdagens Hackmora bergslopp sammanfattas. Jag lyckades faktiskt med att försämra min tid med dryga halvminuten. Nåja, jag är egentligen inte så hård i min dom av mig själv. Trots allt är jag hyfsat nöjd med min insats. Nästa år dock ska jag satsa på nytt PB.

Cykel till jobbet (må-fr)
Innebandy i tisdags (60 min)
Styrketräning i måndags (60 min)
Löpning, Hackmora bergslopp i söndags (45 min)
Totalt 315 min



Till topps! /Joel

Klättertillstånd

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas. Det svåra med Carstensz är inte själva bestigningen, utan logistiken och byråkratin. Det är en veritabel djungel att bara få grepp om vad det är som gäller. Ju mer man försöker bringa ordning, desto mer förvirrad blir man. Jag läste detta på en kommersiell arrangörs hemsida:

It is necessary to get a permit from BAIS – Indonesian secret police (similar to the U.S. FBI or Russian KGB), from the army, from the ministry of foreign affairs, from the ministry of tourism, from federal police, and many more. From similar authorities, it is necessary to get provincial permits in Jayapura.

Vidare berättar de på samma sajt om en expedition som betalat 50.000$ men inte ens fick se berget pga. felaktiga tillstånd. Nu har jag också hört andra arrangörer som inte alls pratar om så många tillstånd. Nåja, oavsett vad det är som gäller, så måste man älska utmaningen :)

Till topps! /Joel

Det förklarar saken

Alltså, varför jag är så glömsk. Jag som hela tiden trodde att det hade med att jag har mycket att tänka på. Ni vet, jobb, bergsförberedelser och sånt. Nu vet jag dock att det är all höghöjdsvistelse som göra att jag glömmer bort så viktiga saker som vilket år Volvo 240 slutade tillverkas, eller vad Karl XII:s hund hette. Men än så länge glömmer jag mest bort pompekunskaper. Hur det kommer sig kan ni läsa i denna artikel i Outside. Apropå det, så minns jag nu att jag faktiskt har skrivit om detta i ett tidigare inlägg.

Till topps! /Joel

Lite fakta om Carstensz

Höjd: 4884 möh
Bergskejda: Sudirmanbergen
Land: Papua, Indonesien
Närmaste ort: Timika, Ilaga
Koordinater: 4°5′00″S 137°11′00″O
Namnet: Efter den holländske upptäckaren Jan Carstensz. Det lokala namnet på berget är Puncak Jaya vilket betyder "segerberget".
Först bestigen: Heinrich Harrer 1962
Meriter: högsta berget
beläget på en ö
i Indonesien
i Oceanien
ingår i Seven summits
Säsong: Carstensz går att klättra året om, men man bör undvika monsunperioden.
Övrigt: Det råder delade meningar kring vilket berg som ska räknas som det sjunde berget i Seven Summits. Kritikerna till Carstensz hävdar att berget inte ligger på den australiska kontinenten. Det berg som enligt dem borde räknas är Mount Kosciuszko (2228). Dock räknar numera de flesta Carstensz som det sjunde berget, då den geografiska indelningen är världsdelen Oceanien och inte kontinenten Australien.



Till topps! /Joel

Mera verkstad

Jag vet att det har varit mycket snack och lite verkstad från min sida under ett tag, men jag kan nu meddela att det är slut på jiddret. Nu ska här börja trollas. Faktum är att jag har bestämt mig för vilken satsning jag ska göra framöver. Det blir inget Carstensz nu till jul. Det blev alltför tajt med tid och pengar. Däremot siktar jag på att göra berget till sommaren. I första hand vill jag göra det självständigt, men med tanke på säkerhet osv. så kan det vara bra att ha en guide som tolk. Oavsett kommer jag att bära min egen packning + ordna läger och mat själv. Jag måste lägga in en liten brasklapp. Det kan hända saker i mitt "andra" liv som tvingar mig att ändra på planerna, men tills dess att annat sägs, så är det Castensz som gäller :)

Dock tänkte jag mig ett mindre projekt nu till vintern, och då blir det nog en sväng till Alperna. Om det går som jag vill kommer jag att klättra mer teknisk mixade leder tillsammans med Dafä som bor nere i Chamonix. 

Jag gick faktiskt omkring med lite klättrarångest för några dagar sedan, men nu känns det mycket bättre. Nu kan jag fokusera på ett nytt mål samtidigt som jag får en anledning till att hålla igång med träningen.

Till topps! /Joel


Träning v39

Nu till helgen är det Hackmora bergslopp. Min målsättning med årets lopp var att förbättra fjolårets tid. Lite sturskt gick jag ut och tänkte mig en sänkning med ca. en minut. Jag tror att jag måste omvärdera detta, och för att inte trötta ut dig med en kavalkad av bortförklaringar, så nöjer jag mig med att konstatera att jag inte har tränat så mycket som jag skulle behöva. Nåväl, för att förbättra förutsättningarna tänkte jag dra ned på träningen denna vecka - allt för att kunna fokusera på loppet. Jag hoppar över två innebandypass + att jag har två vilodagar. På detta vis ska jag undvika en försämring av tiden i alla fall :)

Cykel till jobbet (må-fr)
Innebandy i måndags, tisdags och torsdags (60 min)
Styrketräning i måndags och fredags (60 min)
Klättring klippa i söndags (120 min)
Löpning, backintervall i söndags (70 min)
Totalt 640 min

Till topps! /Joel

Det ska göra ont

Idag var jag ute med Anvi och klättrade vid Rällsjön. Det blev en ganska fin klätterdag, och jag fick bl.a. leda en ny led. Dock skrapade jag upp mina armar som vanligt. Jag vet inte om det är för att jag har dålig teknik, eller för att klippan var lite blöt och därmed hal som gör att jag i vissa lägen hasar ner med uppskrapade armar som resultat. Kanske pressar jag mig mer än jag borde, men vad gör man inte för konstens skull.

Ingenting som är värt något kommer gratis.

Till topps! /Joel

Glamping

Jepp, nu snackar han mode igen. Glamping = Glamour + Camping.



Till topps! /Joel

RSS 2.0