Föreläsning
Idag höll jag en föreläsning om bergsbestigning för en grupp gymnasieelever. Eftersom de läser på ett program med tydlig inriktning mot friskvård och uteaktiviteter blev jag inbjuden att berätta lite om vad jag håller på med. Jag har hållt liknande föreläsningar förut, men det är alltid kul att berätta om sin passion för intresserade och nyfikna människor. Sedan är det bra för min egen del att fundera lite vad bergsbestigning egentligen handlar om. Lite får jag ett nytt perspektiv, vilket är lätt att missa när man är inne i något. Nu tvingas jag förklara både vad jag gör och varför. Faktum är att jag närmast skrämde iväg dem från alpinism. Inte så mycket för farorna, för dem betonar jag inte, utan snarare pga. insikten om den långsiktiga hängivenhet som krävs. Nåja, det är ganska enkelt att tala inför redan "frälsta". Jag skulle vilja föreläsa för en grupp som inte är de vanliga åhörarna, dvs. de som lite ifrågasätter det jag håller på med. Det vore att ta sitt ambassadörskap på allvar.
Till topps! /Joel
Vår syn på naturen
För ett tag sedan startade jag en diskussionstråd på Utsidan. Jag har berört ämnet förut i min blogg, men som med all opinionbildning gäller det att upprepa, upprepa och upprepa.
----------------------
Många gånger kan man i frilufts- och äventyrssammanhang se formuleringar likt att man ska "besegra" eller "övervinna" naturen. Just nu finns det en nyhet här på Utsidan som pratar om att man "utmanar" naturen. Missförstå mig inte: jag tycker att projektet som nyheten talar om är jättebra. Jag vänder mig bara mot tanken att vi människor ska utmana, tävla mot och besegra naturen.
Egentligen är det ganska dubbelt. Vi friluftsmänniskor brukar ju engagerat tala om hur vi mår bra och blir stärkta till kropp och själ av att vara i naturen. Det handlar mer om ett samspel än en tävling. Varifrån kommer då denna föreställning om att vi "spelar mot" naturen. Rent idéhistoriskt skulle man kunna hävda att det kommer från Bibeln. Naturen var något som skulle betvingas och tjäna oss människor. Andra förklaringar skulle kunna vara att naturen (läs skogen) var en mörk och mystisk plats som dolde allehanda väsen och hemskheter. Men, i och med, romantikens insteg, så kom vår "nutida" syn på naturen, dvs. att det fanns energi och kraft att hämta där.
Jag tycker att det är sorgligt att vi människor fortfarande bär på föreställningen att vi ska tävla mot naturen. Och än värre är att vi tycks tro att vi dessutom kan besegra den. Speciellt inom alpinismen förekommer det ofta uttalanden om att man "besegrar" berg. Jag har skrivit om detta på min blogg. Förstå vilken hybris det rör sig om. Om nu naturen, t.ex. bergen, hade ett medvetande och visste att vi människor "tävlar" mot den, så skulle hela alpinistkåren förintas inom loppet av en sekund. Tur då att naturen inte bryr sig i våra futtiga utmaningar.
Syftet med detta inlägg är helt enkelt att belysa frågan. Naturen är inget vi tävlar mot, utan snarare samspelar vi med den. Sedan tror jag att många egentligen menar att de utmanar och övervinner sig själva. Precis som i nyheten. Det är något helt annat samt att det görs med naturen i ett positivt sammanhang. Ett synsätt som kanske bättre beskriver friluftsmänniskans relation till naturen.
Till topps! /Joel
----------------------
Många gånger kan man i frilufts- och äventyrssammanhang se formuleringar likt att man ska "besegra" eller "övervinna" naturen. Just nu finns det en nyhet här på Utsidan som pratar om att man "utmanar" naturen. Missförstå mig inte: jag tycker att projektet som nyheten talar om är jättebra. Jag vänder mig bara mot tanken att vi människor ska utmana, tävla mot och besegra naturen.
Egentligen är det ganska dubbelt. Vi friluftsmänniskor brukar ju engagerat tala om hur vi mår bra och blir stärkta till kropp och själ av att vara i naturen. Det handlar mer om ett samspel än en tävling. Varifrån kommer då denna föreställning om att vi "spelar mot" naturen. Rent idéhistoriskt skulle man kunna hävda att det kommer från Bibeln. Naturen var något som skulle betvingas och tjäna oss människor. Andra förklaringar skulle kunna vara att naturen (läs skogen) var en mörk och mystisk plats som dolde allehanda väsen och hemskheter. Men, i och med, romantikens insteg, så kom vår "nutida" syn på naturen, dvs. att det fanns energi och kraft att hämta där.
Jag tycker att det är sorgligt att vi människor fortfarande bär på föreställningen att vi ska tävla mot naturen. Och än värre är att vi tycks tro att vi dessutom kan besegra den. Speciellt inom alpinismen förekommer det ofta uttalanden om att man "besegrar" berg. Jag har skrivit om detta på min blogg. Förstå vilken hybris det rör sig om. Om nu naturen, t.ex. bergen, hade ett medvetande och visste att vi människor "tävlar" mot den, så skulle hela alpinistkåren förintas inom loppet av en sekund. Tur då att naturen inte bryr sig i våra futtiga utmaningar.
Syftet med detta inlägg är helt enkelt att belysa frågan. Naturen är inget vi tävlar mot, utan snarare samspelar vi med den. Sedan tror jag att många egentligen menar att de utmanar och övervinner sig själva. Precis som i nyheten. Det är något helt annat samt att det görs med naturen i ett positivt sammanhang. Ett synsätt som kanske bättre beskriver friluftsmänniskans relation till naturen.
Till topps! /Joel
Träning v12
En lite rumphuggen träningsvecka. Nåja, en del träning blev det i alla fall. Tyvärr har pollensäsongen börjat och det märks att jag blir lite slöare.
Cykel till jobbet (må-fr)
Styrketräning i måndags (60 min)
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min)
Totalt 330 min
Till topps! /Joel
Cykel till jobbet (må-fr)
Styrketräning i måndags (60 min)
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min)
Totalt 330 min
Till topps! /Joel
Konkreta förslag
Jag skickade precis ett mejl till vår kontakt nere i Kirgizistan angående några toppar som verkar lovande. Benny mejlade mig några områden för ett par dagar sedan. I huvudsak är det toppar över 4000 meter, men det finns några +5000-toppar. Jag utgick från Bennys kartlänkar och använde Google Earth för att ta ut koordinaterna. Nu är det bara att avvakta besked från vår kontakt. Är det, såvitt de vet, obestigna toppar eller ej? Till saken hör att områdena vi har valt inte är de mest lättillgängliga. Det ökar ju chansen för att ingen har gjort dem tidigare. Det säger ju sig själv att berg precis i anslutning till vägar oftare har blivit bestigna. Vi får nog räkna med ett par-tre dagar anmarsch till de områden som vi tänker oss. Jag börjar verkligen se fram emot sommaren!
För att förstå hur många berg det finns i området, så kan ni föreställa er att ni åker i timmar, mil efter mil och det ser ständigt ut som på bilden.
Till topps! /Joel
Träning v11
Igår var jag ute på min första löprunda sedan (jag vågar knappt berätta det) november. Nåja, uppehållet till trots, så gick det helt ok. Medan jag sprang igår försökte jag tänka lite på mitt steg. Inom löparkretsar är s.k. framfotalöpning i ropet. Det innebär en löpstil där man sätter ned de främre trampdynorna först, och kort därefter kommer hälen. Detta löpsteg är snällare och mer ekonomiskt jämfört med traditionellt löpsteg där varje hälisättning blir en liten inbromsning. Jag kan inte hävda att jag har fått in tekniken för framfotalöpning, men jag ska försöka gå över mer och mer till detta löpsteg. Jag inbillar mig att jag ska bli lite snabbare och kunna nå mitt mål om sub 40 min på milen :)
Cykel till jobbet (må-fr)
Styrketräning i måndags och fredags (60 min)
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min)
Löpning i söndags (10 km)
Totalt 440 min
Till topps! /Joel
Cykel till jobbet (må-fr)
Styrketräning i måndags och fredags (60 min)
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min)
Löpning i söndags (10 km)
Totalt 440 min
Till topps! /Joel
Förberedelser FA
Nu när det har blivit riktigt vårväder, så ska jag börja ta tag i min konditionsträning inför Pamir. Jag har faktiskt fuskat med den ganska mycket, t.ex. kan jag inte minnas när jag var ute och sprang senast. Nåja, innebandyn har nog hållt flåset uppe till en viss del. Jag är dock inte så orolig för jag har satsat mer på styrketräning, vilket jag faktiskt tror är till större gagn på berg än vad löpning är.Jag och Benny har också beställt kartor över ett par områden. Förhoppningsvis dimper de ner med posten inom en vecka. Sedan är det bara att börja fundera på logistik och anmarsch, basläger och möjliga toppar att förstabestiga. Planeringen är som sagt halva nöjet :)
Till topps! /Joel
Kinkig med maten
Jag har tidigare skrivit om att jag upplever det där med mat på hög höjd som svårare och svårare. Förut kunde jag äta frystorkat måltid efter måltid och till det smält snövatten. Av någon konstig anledning har jag blivit känsligare med tiden. Frystorkat är en plåga, smält snövatten smakar pappersmassa/kofta. Givetvis är det höjden som spelar in. Faktum är att det börjar bli ett riktigt problem. Om jag inte kan äta och dricka som jag ska kommer jag inte kunna bestiga berg. För att råda bot på detta tänkter jag börja ta med mig god mat, t.ex. bacon, bröd, frukt och färska grönsaker. Problemet är bara att den väger lite mer än frystorkat. Detta kan kompenseras genom att bära med sig mindre mat. Jag resonerar som så att det är bättre att få i sig all mat även om det är färre kalorier, än att inte få i sig maten alls. När det gäller vattnet tänker jag smaksätta det med isostarpulver.
Det är också viktigt att ha "moralhöjare", t.ex. kaffe, Ballerinakex, turkisk peber, lyxig choklad som geisha osv.
Till topps! /Joel
Träning v10
Det blev bara fyra pass förra veckan, men de var intensiva. Kvalitet framför kvantitet :)
Cykel till jobbet (må-fr)
Styrketräning i måndags och fredags (60 min)
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min)
Totalt 390 min
Till topps! /Joel
Cykel till jobbet (må-fr)
Styrketräning i måndags och fredags (60 min)
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min)
Totalt 390 min
Till topps! /Joel
Fuji
Jag tänkte berätta om det första "högre" berg som jag besteg (2004). Berget var Fuji (3776 möh) i Japan. Vid den tiden var jag ingen bergsbestigare, utan jag var i landet som en vanlig turist. Dock hade jag ganska nyligen sett ett reseprogram med Rickard Sjöberg när han besteg berget. Detta inspirerade mig och min dåvarande flickvän att göra detsamma.
Fuji är en utslocknad vulkan, och därmet fristående från omgivningen. Berget brukar ofta avbildas inom japansk konst, och inte bara för dess skönhets skull, utan även för att det har en speciell plats i det japanska medvetandet. Bestigningen kan delvis sägas vara av rituell karaktär. Japanerna brukar bestiga berget under natten för att stå på toppen på morgonen för att kunna hälsa solen välkommen. Japan brukar ju kallas för "soluppgångens land".
Bestigningen minns jag som ganska jobbig, men då var vi helt oförberedda (bestigningen var en impulshandling), så vi hade inte laddat upp helt rätt. Dessutom började vi från bergets riktiga fot. De flesta brukar ta bussen upp till startpunkten (station 5 på 2400m) mitt på berget. Detta är den vanligaste leden, Kawaguchiko på norra sidan. Eftersom vi var tidiga på säsongen var bara två av flera stugor öppna, men vi kunde i alla fall köpa de traditionella vandringsstavarna och få brännmärken på stavarna från de stugor som var öppna. I den högst belägna stugan fick vi lite nudelsoppa och sov i ett par timmar innan vi gick till toppen för att möta solen. Bestigningen som helhet var en oförglömlig upplevelse, och har ni någonsin vägarna förbi, tycker jag att ni ska bestiga Fuji, men ta för all del bussen till den "vanliga" startpunkten. Till topps! /Joel
Ny topprygga
Jag har nu blivit med en Outdoor Research Drycomp Summit sack. Direktbeställd från det stora landet i väst. Jag fick upp ögonen för denna rygga när jag var i Pamir. Ryggsäcken har många fördelar, dels är den helt vattentät bl.a. med rullförslutning, dels är den lätt (377gr) och rymlig (31L). Ryggan blir även bra för isklättring, då man ofta utsätts för blöta miljöer. En annan fördel är att det inte finns några plattor eller pinnar för stadga, utan ryggsäcken går att komprimera ganska rejält. Jag gillar också att det finns ett par mesh-fickor på utsidan, så man lätt kan stoppa undan och komma åt grejer. Tyvärr blev den lite dyrare än vad jag tänkte, bl.a. pga. frakt- och tullkostnader. Jag försökte hitta den i Sverige men det verkar inte som om någon butik saluför denna rygga. Nåja, nu har jag den i alla fall.
Till topps! /Joel
Träning v9
Sportlovsvecka, så det blev lite speciellt. Nåja, det blev lite skidåkning och isklättring i alla fall. Apropå något annat, jag brukar vanligtvis beklaga mig över en massa krämpor, men faktum är att det har blivit mycket bättre med min hälsporre. Dessutom verkar mitt tidigare så ihållande axelproblem ha försvunnit. Nu är det bara att jag ska bli 100% i höften, så är gamla gubben med på planen igen :)Längdskidor i måndags och tisdags (95 min)
Inomhusklättring i måndags (60 min)
Isklättring i fredags och lördags (360 min)
Totalt 515 min
Till topps! /Joel
Rjukan
Igår kom jag och Jörgen hem från en kortare tur till Rjukan. Förhållandena har varit dåliga, så många isar var inte klätterbara. Dock gjorde vi Trappfossen (3-4 pitcher, WI4) som "uppvärmning". Det var ganska blött, speciellt i mittenlinjen. Det gick i alla fall riktigt bra, även om det var lite spännande på det vertikalt ihållande partiet. Isen var lite porös pga. vattnet, men det fanns partier som var torrare också. Efter Trappfoss gick vi upp till Krokan-området och gjorde Kjøkkentrappan (1 pitch, WI4). Det var fina förhållanden i området.I lördags åkte vi upp till Ozzimosis-området, som vi hade hört skulle vara fint. Eftersom det var ganska mycket folk, så gjorde vi (vad jag tror) Årsdagen, för att sedan göra Svada, Klassisk 4 och slutligen Anakje. Samtliga isar var enpitchare.
Jag har nu skrapat ihop sex isklätterdagar (skyller på dålig vinter), men det känns skönt att jag har hittat tekniken igen. Jag pumpade inte ur en enda gång. Och trots de sämre förhållandena kan jag konstatera att alla timmar i bilen ändå var värt det.
Till topps! /Joel
