Lavinkurs
Lavin på Pik Lenin (Fotograf Axel Palmcrantz)
Jag har tillbringat några dagar uppe i Edsåsdalen på "vanligt" sportlov. Dock passade jag på att boka en lavinkurs med tanke på förstabestigningarna vi ska göra till sommaren. Jag har aldrig hållt på med offpiståkning, och därför aldrig kommit in på detta med laviner förut. I Edsåsdalen erbjuder de normalt inte lavinkurser men de hade en kille, Rasmus, som är duktig på detta. På så sätt fick jag en skräddarsydd kurs med mig som enda deltagare. Jag kommer nu att sammanfatta lavinkursen. Notera att denna redogörelse inte är så mycket tänkt för att andra ska lära sig, utan mer som minnesanteckningar för egen del. Om du vill lära dig mer om laviner, så hålls det en hel del kurser på olika ställen.
När det gäller laviner är det tre saker som man ska bedöma för att avgöra riskerna; snöstabilitet, terräng och människor.
Snöstabilitet handlar helt enkelt om att kunna bedöma hur snön är sammansatt, dvs. lager. Har det snöat nyligen, har det blåst mycket och från vilket håll, är snön gammal, har den satt sig, vilka lager finns det osv. Det bästa är att gå på gammal snö som har satt sig och som ligger på vindsidan. Snölagren kan också berätta om riskerna för laviner. Ett ohomogent snötäcke, dvs. där ett lager är "sockrig" vilket inte binder så bra (oftast närmast marken då snön har utsatts för kondens från berget), med packad snö, ett islager och slutligen ett tjockt lager nysnö utgör en påtaglig risk. Man kan bedöma snöns sammansättning genom att gräva sig ned och känna på snön genom att sticka in två fingrar i de olika lagren. Hastiga väderomslag, då det går från kallt till varmt gör snön mer instabil.
Terräng handlar om t.ex. lutningen där det sällan/aldrig går laviner >25°, <35° har de flesta gått, medan 35-45° är den farligaste lutningen. Rännor och dalgångar kan bli lavinfällor. Bäst är det att röra sig på ryggar och sten- och skogsbundna områden. Viktigt är om det är en konkav eller konvex bergsida man rör sig på. I den konkava är lavinrisken mindre, då snöflaken tryckt ihop mot varandra. En konvex sida, speciellt om det byggts upp en snödriva utgör det en överhängande risk. Om man rör sig på lavinfarlig terräng ska man vara uppmärksam på om det bildas sprickor där man går, och om det kommer "woof"-ljud som uppstår när större snömängder sätter sig.
Med människor menas om t.ex. hur en själv och andra agerar. Risktagande och möjligheter för att jag eller andra ska utlösa laviner.
Lavinräddning - om olyckan skulle vara framme är det kamraträddning som gäller. Det första är givetvis att bedöma på ett ungefär var kamraten kan vara. Man plockar fram sin transceiver, spaden och sonden. Sonden håller man tillsammans med spaden med spetsen framåt (utifall man snubblar så böjs mest sannolikt bakre delen). I början söker man i zick-zack-mönster. I de flesta fall har en tansceiver en sökradie på ungefär 40m. När man har kommit närmare, ca. 10m är det bra om man går närmare snön eftersom avståndet också kan ange djupet. När man börjar komma riktigt nära gäller det att "korssöka", dvs. man rör sig fram i små kors. På platsen som ger bästa utslaget sätter man ned spaden och sedan börjar man sonda. Här sondar man i en snäck- eller kanelbulleform med ca. 15-20 cm mellan sondningarna. När man tror att man träffat på kamraten gäller det att börja gräva. Hela denna procedur bör ske ganska snabbt. Överlevnadsprocenten är 90% om man hittar kamraten inom 15min, men därefter sjuker överlevnadsprocenten snabbt. Om man är flera kan man gräva i form av en triangel, där den som står högst upp gräver sig ned till kamraten, medan de övriga ser till att skyffla bort all snö.
En snabbsammanfattning av min lavinkurs.
Till topps! /Joel
Träning v8
Cykel till jobbet (må-fr)
Styrketräning i onsdags (60 min)
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min)
Klättring, teknik i fredagsl (45 min)
Totalt 315 min
Till topps! /Joel
Materialsport
Jepp, det är bara att krypa till korset. Trots en hel del träning och tankemöda, så är alpinism till syvende och sist en materialsport. Jag kan konstatera detta när jag tittar på min totala utrustningslista. Jag har flera uppsättningar av många friluftsprylar. Nu kanske du frågar dig varför det är så. Det handlar helt enkelt om att olika berg, olika turer kräver olika utrustning, t.ex. har jag:3 tält, fyra-, två- och enmanstält
4 kök, två gas-, multi- och spritkök
3 storskor, läder-, plast- och expeditionsskor
3 stegjärn, glaciär-, isklätter- och hybridjärn
5 isyxor, glaciär- och tekniska yxor
3 rep, glaciär-, halv- och enkelrep
5 ryggsäckar på minst 70L
6 termosar, fyra mindre, två större
5 liggunderlag, cellplast och uppblåsbara i olika längder och tjocklek
och så vidare
Det börjar faktiskt bli ont om utrymme i mitt lilla förråd, men lite till kan jag knöka in. Beställde precis en ny topptursryggsäck ;)
Till topps! /Joel
Alpinistgrupp på Facebook
Facebook hotade under en tid att lägga ned alpinistgruppen för att de skulle uppdatera formatet. Som tur är har gruppen fått bestå, men däremot försvann de flesta medlemmarna i samband med uppdateringen. Av den anledningen vill jag tipsa alla intresserade om att gå med. Tipsa också era kamrater. Ju fler vi blir, desto roligare grupp kan det bli.
Bifogar en direktlänk: alpinist på Facebook.
Till topps! /Joel
Träning v7
En ok träningsvecka. Dock vill jag passa på och visa en träningspresent jag har fått. Det är en kortlek som innehåller en massa olika övningar. Tanken är att man ska dra en övning slumpmässigt för att sedan dra ett annat kort som avgör hur länge/mycket man ska göra. Det blir lite som ett slumpat crossfit-pass. Alla övningarna är sådana som man kan göra utan några redskap.
Cykel till jobbet (må-fr)
Styrketräning i måndags (60 min)
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min)
FS-pass, medel (80 min)
Totalt 410 min
Till topps! /Joel
Inköp inför FA
Idag åkte jag till Addnature, Stockholm över dagen för att köpa lite grejer inför sommarens strapatser. Vad köpte jag då? Det blev ett nytt gaskök, en MSR Reactor, 496 gr och då är kastrullen inräknad. Jag fick upp ögonen för köket i somras eftersom Benny har ett.
Vidare köpte jag ett nytt liggunderlag, Therm-a-rest Neoair 168cm, 386 gr. Jag har redan kortvarianten på 119 cm, men det visade sig att jag tycker att det var ganska obekvämt med nivåskillnaden för benen med så kort underlag. Neoairen är ganska hög. Hade jag lyssnat på Linus så hade jag inte behövt göra detta kompletterande köp, men man lär så länge man lever.
Jag införskaffade också mitt tredje par stegjärn idag. Jag hade redan ett par glaciärjärn samt ett par utpräglade isklätterjärn. Nu har jag köpt ett par BD Sabretooth Pro (992 gr) som är en bra kompromiss. Fronttaggarna är horisontella, men järnen påminner i övrigt om mina isklätterjärn. Min tanke är att de blir bra att ha vid förstabestigningar, då man inte vet vad som väntar på en. Jag vill inte stå med glaciärjärn vid ett isfall, men jag vill inte heller pulsa i snö med mina klätterjärn och få de sylvassa fronttaggarna i vaden hela tiden.
Slutligen köpte jag fyra snöpinnar. Fördelen med dessa är att de är rödfärgade vilket gör dem lätta att finna i snön + att de är både lätta (20 gr) och nätta.
Dock kunde jag ha beställt allt detta över nätet, jag åkte till butiken för att jag skulle köpa en Patagonia Ultralight Down Jacket. Tyvärr, hade de inte jackan inne, men jag fick i alla fall pova ut rätt storlek.
Till topps! /Joel
First Ascents
Eller förstabestigningar som det heter på svenska. Faktum är att det sedan länge är bestämt att vi ska åka tillbaka till Pamir för att göra förstabestigningar i området. Det var givetvis på vår resa dit i somras som vi kom på tanken. I dagsläget är det jag och Benny som ska åka. Axel är konvalescent, och har problem med att hinna bli bra i tid samt att kunna träna i den omfattning som krävs.
Av uppenbara skäl kommer jag inte kunna avslöja våra planer i detalj, då det skulle kunna innebära att någon annan åker innan oss till det/de berg som vi tänker bestiga. Jag kan dock avslöja att vi ska åka till Kirgizistan igen. Och för att markera att vi nu har börjat planeringen så har jag skapat en ny kategori First Ascents.
Till topps! /Joel
Träning v6
Cykel till jobbet (må-fr)
Styrketräning i måndags och fredags (60 min)
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min)
Isklättring i lördags (120)
Totalt 510 min
Till topps! /Joel
Bloggtips
Jag tänkte i detta inlägg tipsa om några andra friluftsbloggar. Gemensamt för dem alla är att de drivs av helt vanliga friluftsare som har familj, studier och jobb att ta hand om. Man får följa dem i deras träning och förberedelser inför olika äventyr, stora som små. Jag identifierar mig också mer med dessa personers bloggar, än med de stora välkända äventyrarnas. Allting är inte alltid spektakulärt eller en jakt på rekord.Först vill jag tipsa om ett par bloggar som påminner mycket om hur min egen blogg startade en gång i tiden. Det är två bloggar som beskriver förberedelser inför bestigningar inför Aconcagua. Den ena skrivs av Kenneth (aconcagua.blogg.se). Den andra drivs av Niklas (shapelink.se/sv/blog/cremytos). Båda planerar att bestiga berget under årsskiftet 2012-13.
En allmän friluftsblogg är Johan Sandevärns blogg om medelmåttiga fantastiska äventyr som finns på (jsandevarn.se). Här kan man läsa om små och stora äventyr samt om träning. En till innehållet snarlik blogg skrivs av Robin (blogg.robinhaag.se). Det var för övrigt Robin som inspirerade mig att åka till Jbel Toubkal.
Slutligen vill jag tipsa om Johan Noréns klätterblogg (norenklattrar.blogg.se). I fråga om nätter i portaledge ligger jag här i lä.
Håll till godo, och trevlig läsning!
Till topps! /Joel
Vaddå, vader?
Det är alltid intressant att notera hur andra tränar på gymmet, och i detta fall tänker jag inte på de sociala bitarna med raggning och så, utan vilka övningar man gör. En majoritet av de som gymmar är unga män, och det är nästan osvikligt så att de mest kör överkropp. Det är väl beach 2012 som hägrar.
Nåja, om man däremot tränar för att förbereda sig inför bergsbestigning och klättring, bör man även träna benen. Jag själv kör alltid olika ben- och vadövningar vid varje pass. Speciellt vaderna är en muskelgrupp som de flesta på gymmet ignorerar. Det där med att ha snygga ben är tydligen inte så viktigt för beachen. Att träna vader handlar dock om att vara uthållig när det gäller att vandra uppför berg med packning. Likaså är uthålliga vader en fördel vid all form av teknisk klättring, men isklättring i synnerhet. Så nästa gång du går till gymmet - tänk på att ge vaderna en omgång.
Till topps! /Joel
Träning v5
Denna vecka körde jag ett riktigt fint styrkepass, ni vet, när man känner sig som en urkraft. Jag lade på ganska duktigt med vikt och bara pumpade på. Härligt!Dessutom toppade jag helgens träning med ett EFIT-pass. Det blev den s.k. "Lemuren" (10min av upphopp, armhävningar, fällkniven och jättekliv) samt ett egenkomponerat pass. Riktigt bra träning. Jag var tämligen mör i musklerna i söndags.
Cykel till jobbet (må-fr)
Styrketräning i fredags (60 min)
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min)
EFIT-pass i lördags (30)
Totalt 360 min
Till topps! /Joel
Att våga vara rädd
Många gånger har jag sett youtube-klipp med människor som gör saker som får mina skinkor att dra ihop sig av pur förskräckelse. Det kan vara allt från friklättring av lodräta bergsväggar till att dyka ned i en liten pool från en 50 meter hög ställning. Det är knappt att jag kan styra min mus för all handsvett. Alla kan vi nog enas om att det krävs en hel del mod att kunna genomföra dessa grejer. Eller låt mig nyansera det hela lite grann, förutsatt att de faktiskt övervinner ett visst mått av rädsla, så är det mod. Helt enligt devisen "det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd" som Tove Jansson låter Muminpappan uttrycka det i Muminböckerna.Själv är jag inte alls så modig som jag själv vill tro, t.ex. har jag ofta backat från att leda relativt enkla leder på både klippa och is, för att jag tvivlat på min egen förmåga. Ganska ofta är jag rädd för vad andra ska tycka och säga, och lika ofta vågar jag inte ta det där steget och följa min dröm fullt ut. Det är inte alltid lätt att vara modig.
När det gäller bergsbestigning är jag fullt medveten om att jag ibland tar risker. För det mesta försöker jag minimera dessa, men jag kan inte styra över laviner, seracer och andra objektiva faror. Inför varje berg ställs jag inför frågan hur långt jag är villig att gå för att nå toppen. Det man måste komma ihåg är att jag endast är en glad amatör. Jag är ingen professionell äventyrare. Bergsklättringen är inte hela min värld. Jag är ganska rädd om min hälsa och mitt liv, vilket innebär att jag säkert vänder om långt innan de riktiga hardcore-alpinisterna.
Om man inte är rädd om livet, älskar man för lite. Det finns så mycket och så många jag älskar, och trots att jag också älskar bergen, så är de inte värda mitt liv. Jag väljer att våga vara rädd.
Till topps! /Joel
