Utebloggen

Det börjar bli dags för mig att ta tag i detta med maten. Vi har planerat att vi behöver ca. 35 måltider. Som vanligt finns det en rad hänsyn som man måste ta:

1. Vikten. Dels med tanke på att man ska bära allt, dels för flyget
2. Energi och näring. Maten måste givetvis kompensera för förlorad energi. Dock är det praktiskt taget omöjligt att täcka den kalorimängd man förlorar per dag
3. Smidigheten. Det ska bara vara att värma vatten. Det är ingen höjdare att behöva diska på 7000m i en massa minusgrader, och varje droppe vatten är värd sin vikt i guld.
4. Smaken. Eftersom man brukar tappa aptiten på hög höjd, är det extra viktigt att maten är aptitlig.
5. Volym. Som sagt, maten ska bäras och då måste den få plats i ryggsäcken.
6. Kostnader. Skulle det finnas mat som uppfyller samtliga punkter ovan, så skulle jag gladeligen betala 250kr per portion, så egentligen är kostnaderna det minsta problemet.

Vilken mat tänker jag ta med mig? Frystorkat är ju givet med tanke på punkterna 1-3. Dock tenderar man att bli tämligen less på den efter ett tag. Dessutom kostar den en hel del. Billigare, men i övrigt likvärdiga alternativ, är t.ex. pulverpotatismos + ölkorv/salami eller couscous + varma koppen.

I takt med höjden upplever jag att det blir svårare och svårare att äta fast föda. Den tenderar att kännas stabbig och svårsvald. I dessa fall är soppor räddningen. Har man möjlighet kan man stärka upp med lite tortillabröd. Nudelsoppa är väl den enda mat som jag kan tänka mig som kräver lite tillredning, men där går också gränsen. Man äter direkt ur kastrullen, och eftersom det är soppa är det enkelt att rengöra med lite snö efteråt.

Jag tar faktiskt med mig lite extratillskott i form av omega3 och vitamin-/mineraltabletter. Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska ta proteinpulver med mig som jag ska blanda in i min morgonvälling. Protein är ett viktigt komplement, då det just är muskelmassa man förlorar på hög höjd.

Till topps! /Joel

Den här veckan har träningen gått ganska bra. Jag har än så länge hunnit med ett pass innebandy, två löpturer och två styrkepass. En vän av ordning kan dock sakna ett pass med packning. Faktum är att jag har avstått för att jag vill vila höften. Detta har också gjort att jag haft lite ångest för att jag inte kunnat träna som jag brukar göra.

Jag funderade faktiskt på att köra ett backpass med packning nu under helgen, men jag ska nog ändå avstå. Det bär mig emot, men jag tänkte som så: vad är bäst? Att jag åker till Pamir och inte är fullt så tränad som jag vill vara, eller att jag tränar som jag brukar med resultatet att jag inte kan genomföra bestigningarna. Sett ur det perspektivet, så var valet enkelt. Nu ska ni inte tro att jag är otränad. Det handlar inte om det, utan bara det att jag inte har kunnat träna i den utsträckning som jag önskat.

Till topps! /Joel

• 2 x Kök
• 2 x Kastrull
• Jetboil
• 2 x Tält Mountain Hardwear EV2
• Tält Black Diamond Firstlight
• Dubbelrep Gilmonte Gill
• 2 x Spade
• 3 x Snow Picket
• 2st Wild Countrys Friends stl. 1&2
• 10 st isskruvar 
• Kilset
• 4 st expresslingor
• Lavinsond 
• GPS

Och för att undvika missförstånd, så syftar jag på romantiker i ett konst- och litteratursammanhang. Romantiken var en idé- och kulturströmning under 1800-talets första hälft. I huvudsak var riktningen en reaktion på upplysningens mekaniska och rationella världsbild. Nu blev känslan det viktigaste, vilket tog sig uttryck i att man gärna sökte erfarenheter och upplevelser som gav stor sinnesrörelse. Det skulle vara storslaget, mäktigt och lidelsefullt.

Som ung tyckte jag bara att romantiken handlade om en massa känslosvammel, men med åren har jag faktiskt börjat omvärdera denna epok. Under stora delar av mitt liv har jag följt upplysningens påbud och handlat förnuftigt. Jag var en välartad elev i skolan, läste sedan vidare på universitet för att kunna ta ett jobb för att betala av mina studielån. Men ändå kan jag inte säga att tillvaron är komplett. Den grå vardagen är resultatet av ett plikskyldigt och rationellt leverne. Det är här romantiken kommer in. Emellanåt är det viktigt att känna att man lever.

Faktum är att hela friluftsrörelsen har sin grund i romantiken. Bara en sådan sak som att vi ofta säger att vi gärna går ut i naturen för att ladda batterierna, bygger på en romantisk föreställning om att naturen är besjälad. Och just detta gör att det finns kraft och energi som man kan tappa från den. Dessutom var det hälsosamt och stärkande att röra sig i det fria. Häri ligger grunden till den moderna alpinismen. Jag har roat mig med att notera när de olika topparna i Alperna över 4000m blev bestigna, så ser fördelningen ut som följer:

1800-tal 0 st
1810-tal 3 st
1820-tal 1 st
1830-tal 0 st
1840-tal 2 st
1850-tal 13 st
1860-tal 16 st
1870-tal 5 st
1880-tal 3 st
1890-tal 1 st

Dels kan man konstatera att alla berg förutom Mont Blanc (bestegs 1786) blev bestigna under 1800-talet, dels sker majoriteten av bestigningar på 50- och 60-talen, dvs. när romantiken nått sin kulmen.

Jag kan alltså konstatera att dagens alpinism bara är ett led i den romantiska utvecklingen. Det hela rör sig om ett hopkok av naturdyrkan, exotism, eskapism och starka känslor. Kopplingen blir ju uppenbar om man tittar på bilden Vandraren över dimhavet (1818) Caspar David Friedrich.

Till topps!

Det blev en vilovecka med tanke på att jag var bortrest. Nu kanske det var det bästa med tanke på att jag en ljumske har börjat krångla. Dessutom verkar detta problem vara kopplat till höften, så jag har känningar där också. Speciellt känner jag av det när jag går i trappor. Detta gör att jag misstänker att det är en överbelastningsskada från backträningen. Vi får se hur nästa veckas träning kommer att bli. Kanske måste jag fortsätta vila mig.

Cykel till jobbet (må-ti)
Innebandy i måndags (60 min)
Styrketräning i tisdags (60 min)
Vandring med packning till jobbet i onsdags (38 kg)
Totalt 280 min

Till topps! /Joel

Så lite är det kvar innan vi åker till Pamir. Tiden går fort nu. I dagsläget är det fortfarande mycket att fixa. Ett 30-tal måltider ska ordnas, stegjärnen lagas, utrustningslistan ses över osv. Ikväll ska gänget samtala över Skype, eftersom det varit svårt att hitta en tid för alla att träffas. Förhoppningsvis ska vi kunna komma fram till vilken gemensam utrustning vi ska ha. Problemet är att vårt flygbolag AirBaltic endast tillåter bagage för 20+8kg. Det blir nog att strippa utrustningen ganska rejält. Jag misstänker att det blir till att flyga med storskorna på sig ;)

Till topps! /Joel