Utebloggen

I föregående inlägg presenterade jag några höghöjdssjukdomar, där HACE och HAPE t.o.m. kan få dödlig utgång. Det bästa sättet att handskas med dessa är att förebygga dem. Detta gör man enklast genom att acklimatisera till den höga höjden. Hur detta går till kan sammanfattas i några enkla uttryck:

   - Stressa inte!
   - Klättra högt, sov lågt!
   - Drick mycket!
   - Andas djupt!
   - Sköt om dig!

Stressa inte!
Ta det lugnt i din klättring uppför berget! En alltför snabb uppstigning kan innebära att kroppen inte hinner ställa om sig, med höghöjdskomplikationer till följd. God fysik underlättar givetvis acklimatiseringen, pga. bättre syreupptagningsförmåga. Det är inte ovanligt att mycket vältränade personer klättrar alltför snabbt pga. deras goda fysik, vilket i sig ökar riskerna för sjukdomar. Ibland (gäller ej Aconcagua) kan det vara så att man börjar klättringen på en riktigt hög höjd, dvs. man har inte ens hunnit acklimatisera sig till starthöjden. I dessa fall kan man hjälpa till/påskynda acklimatiseringen genom att ta läkemedlet Diamox. Diamox kan också tas i samband med att lindra symptomen vid lättare AMS.

Klättra högt, sov lågt!
Man brukar säga att 300-500 m per dag är ett lämpligt tempo i fråga om höghöjdsacklimatisering. I praktiken innebär det att man anpassar sig till en högre höjd genom att man går upp under dagen (300-500 m) för att sedan återvända ned igen för att sova på ursprungshöjden. Oftast har man med sig lite mat/utrustning som man lämnar på dagsturen upp. Detta för att man inte ska behöva bära så mycket när man sedan tar med sig resten av utrustningen till den högre höjden. Väl där upprättar man sitt nya läger, och så gör man om proceduren och för varje gång tar man ytterligare 300-500 höjdmeter. Detta sätt att metodiskt arbeta sig uppför berget kallas på engelska för cache-and-carry. Cache betyder "att gömma" i detta fall proviant. Ordet uttalas som eng. cash.


Illustration av hur Cache-and-carry fungerar. Avståndet mellan varje punk representerar en dag.

Drick mycket!
Då det är torrt, kallt och blåsigt uppe på berg så förlorar man otroligt mycket vätska, speciellt också i och med ansträngningen att ta sig uppför berget. Det är därför MYCKET viktigt att man ser till att dricka ordentligt! Just denna viktiga detalj är det lätt att slarva med om man är trött och sliten. Det innebär jobb att få i sig vätska uppe på berget, då man måste gå ut och hämta snö, för att sedan smälta det i köket. Det gäller alltså att ha koll på mängden urin samt dess färg. Lite urin som är mörk i färgen skvallrar om att du bör dricka mer.

Andas djupt!
Ta djupa, öppna andetag! Detta för att se till att du blir riktigt syresatt. På höjder kring 6-7000 m är syremängden mindre än hälften av vad den är vid havsnivån. Det innebär att man ta 2-3 gånger så många andetag för att få i sig samma mängd syre. Dock är det viktigt att vänja lungorna vid syrenivån genom djupa andetag.

Sköt om dig!
Utöver att dricka och andas, så gäller det att du äter ordentligt. Speciellt viktigt är det att du får i dig kolhydrater då det inte går åt lika mycket syre att förbränna dessa jämfört med fett och protein. Det är inte ovanligt att man tappar aptiten på hög höjd. Det gäller alltså att ha fasta matrutiner och disciplin, inte minst för vätskans skull! Vidare gäller det att hålla sig varm och torr. Det gör man enklast genom att ha bra kläder, dvs. sådana som är vind- och vattentäta men som kan andas.

Det var några saker som man bör tänka på i fråga om acklimatisering. En bra acklimatisering är också det bästa sättet att förebygga höghöjdssjukdomar.

Till topps! /Joel