Sånt som stör

 
Hon här på bilden. Hon hade lagt sig så inbjudande i sängen, och jag var lite lagom frusen efter en promenad hem från jobbet i snöfall, så en stunds vila med varm katt var lockande. Det är klart att jag somnade. Och det är klart att precis just då ringde det från Antarktis och jag missade det. Mobilen var ju fortfarande på ljudlöst, efter arbetsdagen.
 
Men jag fick ett meddelande i alla fall, om att det är riktigt dåligt väder och att de fortfarande befinner sig på Union Glacier, och inte har kunnat flyga ut till Base Camp än. Jag kan se på mountain-forecast.com att på Mt Vinson blåser det just nu 47 km/h, vilket ligger i närheten av "hård vind". Hade de varit till sjöss hade det hetat kuling. "Kanske ikväll, kanske imorgon, kanske om två dagar", sa Joel, när det gäller att bli utflugna till Base Camp. Att säga något om hur han mår glömde han.
 
Det ser ut som att vinden kommer att mojna betydligt tills imorgon. Det där med att klättra i berg handlar en hel del om att vara tålmodig och vänta. Tålamod har aldrig varit min styrka. Jag ligger hellre här med en alpinistblogg och en varm och kelig katt.
 
Mot nya höjder! /Kristina (och Luna)
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0