Längtan
Jag är rastlös. Inte så att jag klättrar på väggar, vilket jag förvisso gärna gör, men det finns något som skaver min upptäckar- och friluftssjäl. Dagar blir till veckor som blir till månader. Ett enda konstant flöde av tid som sakta rör sig framåt som en uppdämd flod. Något måste hända snart, eller åtminstone måste jag få ett bestämt mål, något att planera inför, att fantisera om, att drömma mig till.
Det måste inte vara ett berg, även om jag skulle uppskatta att få ett projekt spikat och klart. Det är inte samma sak att bara ha lösa planer som att ha något bestämt för att målmedvetet kunna jobba mot det. Jag vill resa, uppleva och upptäcka. Det finns så många platser jag vill besöka, och min lista blir bara längre och längre för var dag.
Är det inte pyramider i Egypten, så är det murar i Kina. Sedan har vi vackra berg, höga berg, avlägsna berg, otillgängliga berg, oklättrade berg. Nu har min rastlöshet förstärkts av att jag har legat sjuk hela veckan, oförmögen att ens träna.
Det har gått knappt fyra månader sedan jag satt internerad i en container på 4000 meters höjd, men minnet av det har bleknat och känns alltför avlägset. Jag behöver lite äventyr, och det snart.
Nåja, jag vet att när väl proppen går ur, så kommer det att hända saker. Om inte annat, så får jag se till att dra ur den där proppen själv.
Till topps! /Joel
Kommentarer
Postat av: Johan
Samma sak för mig just nu. Tror det har med våren att göra också.
Postat av: Joel
Längtar efter snö, is och kyla.
Trackback
