Konsten att kommunicera

Kommunikation är en konstform, vilket inte ska blandas ihop med information. Det senare bygger bara på att skicka ut ett budskap utan att egentligen veta eller bry sig om hur det landar hos mottagaren - om det ens finns någon. För att uppnå kommunikation krävs det faktiskt att mottagaren signalerar något tillbaka till avsändaren. Det kan vara ett meddelande eller ett visst agerande. De flesta vet hur otroligt svårt det kan vara med kommunikation. Man tycker själv att man är tydlig och att det man skickar ut inte kan missförstås, men till vår förvåning (hur man nu kan förvånas över det), visar det sig att andra ändå inte har förstått.
 
 
I vardagen kan kommunikationsmissar ibland skapa dråpliga situationer, men förmodligen är irritation det vanligaste resultatet. Dock utgör alpinism/bergsklättring inte vardagen. En kommunikationsmiss på bergen kan få allvarliga följder. Felmarginalerna är helt enkelt begränsade.
 
Hur gör man då för att minska riskerna för brister i kommunikationen? Jag brukar faktiskt tänka på Murphys lag. Vanligtvis tänker vi oss den som lagen om alltings jävlighet, men i grunden säger den att om något kan göras/gå fel, så kommer det förr eller senare att ske. Genom att systematiskt tänka utifrån Murphys lag kan man minimera/eliminera möjliga misstag/missförstånd, t.ex. ibland räcker det inte med bara ett heldragen mittlinje på vägen, utan man sätter upp ett mitträcke.
 
Jag är ingen vurmare av det militära, men några som faktiskt är ganska duktiga på kommunikation är det de. I deras arbete kan missförstånd få ödesdigra konsekvenser. Därför har de utvecklat en kommunikation som tar hänsyn till pressade omständigheter. Alla skriftliga meddelanden textas med versaler (om ni har läst min fria handstil förstår man varför), nyckelbegrepp bokstaveras och viktiga meddelanden ska repeteras/återberättas av mottagaren.
 
Bergsklättring kan ibland innebära pressade omständigheter. Det är inte helt ovanligt att du är på ett berg, utmattad, trött, uttorkad och frusen. Du har fastnat i en White out som gör att du inte ser längre än ett par meter samtidigt som vinden gör att man inte kan höra några kommandon. Trots detta måste du och din kamrat fortsätta framåt, uppåt. Det enda sättet ni kan kommunicera är via repet. Det kräver att ni i förväg har kommit överens om betydelsen av olika ryck i repet, både till antal och intensitet. "Säkring klar", "rep slut", "jag klättrar" är alla kommandon som måste fungera. På ett sätt påminner detta om den tysta kommunikationen som finns när man dansar tango. Trycket och intensiteten berättar vad den andra har för avsikt.
 
Vem hade kunnat tro att tango och bergsklättring delar språk?
 
Till topps! /Joel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0