Utebloggen

Trots att Sverige inte är någon framstående höghöjdsnation finns det vårt språk möjligheter att göra en tydlig distinktion i typen av alpinism. I svenskan finns det ett ord för bergsklättring och ett för bergsbestigning. Dock är jag inte säker på att gemene man har reflekterat kring skillnaderna. Faktum är ju att man kan höra vad det är för typ av bergsaktiviteter. Att bestiga något kräver ingen klättring, utan det är ett s.k. vandringsberg. Hit räknas berg som Aconcagua och Kilimanjaro. Att bergsklättra innebär att det förekommer moment av klättring, men frågan är vad som räknas som klättring och hur långa partier det ska vara för att räknas som klättring. Att det räknas som klättring vid multipitch och man sätter is- eller klippsäkringar är väl ganska klart, men är scrambling att anse som klättring? Kan man hävda att man bergsklättrat om den del av berget som kräver klättring utgör en mycket liten del av totalen? För egen del tycker jag att bergsklättring kan man prata om när de klättertekniska delarna är centrala i förberedelserna + att det krävs specifik klätterutrustning. Det innebär att scrambling inte riktigt kvalificerar sig som klättring, utan i detta sammanhang ingår det i bergsbestigning.

Scrambling är också ett begrepp som jag skulle vilja hitta ett svenskt ord för. På norska heter det tydligen klyvning, men det är inget jag förordar. Nåja, jag lär få anledning att återkomma till detta med att hitta lämpliga översättningar till ord som t.ex. bouldra och move. Ja, jag är en språknörd, men låt mig hållas, åtminstone här på min egen blogg ;)

Till topps! /Joel