Utebloggen

Alarmet satte igång 05.00, ute var vädret fortfarande dåligt. Vi tog ett par timmar på oss på morgonen innan vi fortsatte mot lägret vid Motorcycle Hill (3400). Ganska snart passerade vi det mindre Camp 2. Vi började nu närma oss Kahiltna Pass och området som fått smeknamnet Land of the Ghost Wands. Namnet kommer av att det finns många övergivna markörpinnar från expeditioner som gått vilse i whiteouts liknande den vi befann oss i.

Det började bli svårt med att hitta vägen. De andra expeditionernas spår blåste snabbt igen och ibland det var svårt att se pinnarna som markerade var leden gick. Vi råkade faktiskt villa bort oss från leden, vilket gjorde att vi försatte oss i en riktigt dålig situation. Vi trodde vi såg leden, men vägen dit gick över en glaciärspricka som såg riktigt osäker ut. Här gällde det att gå med ordentligt spänt rep. Hela situationen försvårades av att vi knappt kunde prata med varandra pga. vinden + att sikten var usel. Väl över på andra sidan insåg vi att det inte alls var leden vi hade sett, utan att vi hade kommit till en återvändsgränd. Vi var i stort omgivna av glaciärsrickor. Det var bara att gå tillbaka den väg vi hade kommit. Det måste medges, jag var inte särskilt stursk just då. En kombination av tur och skicklighet gjorde att vi klarade oss och senare även kunde hitta leden. Det hade kunnat slutat illa, men jag är tacksam för att det gick bra.  

Vi kom fram till lägret vid Motorcycle Hill strax efter tio. Jag hade lite lättare huvudvärk, förmodligen det kombinerade resultatet av höjden och vätskebrist. Dagen hade trots allt bestått av pulsande i nysnö med snöskor i 500 höjdmeter. Även Elbe och Dawe var duktigt slitna när vi kom fram till lägret. Lite vila och påfyllning av vätske- och energidepåerna gjorde dock susen. Att vädret sedan blev mycket bättre gjorde ju saken inte sämre. Lägret är faktiskt beläget i en avskärmad del av berget, precis vid sidan av det vindstråk som gör att Kahiltnapasset ofta har whiteout pga. all molnighet. Framåt dagen blev det så pass varmt att vi kunde ligga och sola oss en stund. Det fina vädret inbjöd till att gå runt i lägret och vi lärde bl.a. känna Larry från LA. Han var där med en kommersiell expedition som vi kom att hålla jämnt tempo med uppför berget.

Till topps! /Joel