Komplexiteten
Att hålla på med alpinism innebär inte bara att man knatar upp- och nedför berg. Faktum är att alpinism är den mest komplexa formen av klättring som finns. Nu får jag säkert skäll från specialiserade bigwall/aid- eller isklättrare. Visst, det finns klättring som är otroligt mycket mer tekniskt krävande, men det är komlexiteten som är alpinismens utmaning. Utöver att man ska behärska en rad tekniska klätterformer som klippa, is/snö och mix, så måste man ha koll på det som har att göra med själva höghöjdsdelen. Det innebär allt från att ta hand om sig själv, acklimatisering, till höghöjdsmedicin. Man ska också ha koll på glaciäravancemang, navigation och vägval. Man måste veta hur man ska agera vid dåligt väder som storm. Vidare handlar det om att ha kunskap i uteliv, allt från tältning, matlagning till persedel- och egenvård. Utrustning och materiel är ett område där det händer mycket, så det gäller att hålla sig uppdaterad. Man måste också känna sin egen kropp, veta hur den fungerar. Att veta att tvinga i sig mat och dryck, trots att kroppen inte vill ha. Ett besläktat kunskapsområde till detta är träningslära. Det är viktigt att kunna träna rätt och funktionellt, dels för att undvika skador, dels för att hitta en bra balans mellan kondition och styrka.
Det finns så mycket mer som ingår, men jag kan inte nämna allt här. Dock går mycket av kunskapen utanför ren fakta och allmän förståelse, utan det tangerar färdighets- och förtrogenhetskunskaper. Kunskaper som inte går att läsa sig till. Det enda sättet att veta hur man hejdar ett fall med isyxan är att göra det - upprepade gånger.
Nåväl, alpinism betyder så mycket mer än att bara knata upp- och nerför ett berg. Alpinism kräver kunskap, uppoffring och hängivenhet. Och sammantaget utgör detta komplexiteten inom alpinismen.
Till topps! /Joel
