Höghöjdsmedicin
Jag har fått låna en läsvärd fickformatsbok om höghöjdsmedicin. Den är skriven av Sthephen Bezruchka (M.D, M.P.H.) och boken heter Altitude Illness: Prevention & Treatment (2005). Jag har inte läst den från pärm till pärm, utan det blir mer av allmän orientering, vissa punktnedslag, dvs. jag läser den som en referensbok.
Några punkter som kan vara värda att nämna är att man ska undvika överdrivet saltande. Vanligtvis brukar jag försöka tänka på att få i mig en del salt när jag är ute på mina turer, pga. att man förlorar så mycket salt via svettning. Men överdrivet mycket salt i kosten har visat sig öka risken för höghöjdssjuka. En annan intressant upplysning är att läkare är överrepresenterade inom statistiken för höghöjdssjukdomar med allvarlig utgång. Det hänger förmodligen samman med att omgivningen tenderar att tro på dem när de uppger att de känner sig ok, trots att de precis som alla andra, kan bli förvirrade och tappa omdömet på hög höjd.
Några bra länktips från boken är:
http://www.ismmed.org/ - International Society of Mountain Medicine. På denna sida kan man bl.a. läsa om myter kring acetazolamid (diamox). Jag blev lite förvånad av att läsa att diamox inte bara lindrar symptom, utan verkligen rättar till problemet i grunden.
http://www.wms.org/ - Wilderness Medical Society
Till topps! /Joel
Fast det är ju allmänt känt att skator inte kan flyga med salt på stjäretn. Så vad gör du då om du ramlar ner, din gamle rugguggla? Dessutom, om saktet mister sin sälta, vadmed skola vi då salta?
Nu ska vi inte vara någon olyckskorp och prata om hemskheter. Och apropå salt, så räds jag mest saltade notor.
