Utebloggen

Idag har jag tagit tag i detta med vaccin för Kilimanjaro, Tanzania. Nästa vecka ska jag gå och få alla mina sprutor. Det verkar bli åtminstone tre stycken: en twinrix, en mot gula febern och en kombinerad polio, difteri och stelkramp. Dessutom ska en läkare ordinera malariaprofylax. Det blir en sammanlagd kostnad på ett par tusen, men som vi säger hemmavid: bätter to bi säjf thän sårry.

För övrigt kan jag meddela att argentinsk tango var precis så sensuell som jag hade föreställt mig. Funderar allvarligt på att anmäla mig till en nybörjarkurs :)

Till topps! /Joel

Faktum är att jag är hyser en hel del respekt för Kilimanjaro, eller rättare sagt den ganska snabba stigningen. Om vi följer det förutbestämda schemat, så kommer vi att övernatta på 5700 meters höjd redan på dag fyra. Risken för att drabbas av höjdsjuka är ganska påtaglig. Det vore inte så hemskt om man gick högt och sov lågt, men denna metod fungerar dåligt på Western Breach. Har man väl tagit sig upp till kratern, så är det bara att stanna där.

Av denna anledning överväger jag starkt att ta med mig Diamox (acetazolamid). Det är en medicin som ofta används mot starr, dvs. reducerar ökad vätskeansamling i ögat. Ödem är just vätskeansamling i hjärnan eller lungorna, och av den anledningen lämpar sig Diamox som behandling. Många tror att Diamox "döljer" symptomen och att tillståndet kan förvärras, utan att man märker det. Detta stämmer inte, utan Diamox åtgärdar problemet i grunden, dvs. reducerar ökad vätskeansamling. Källa: http://www.ismmed.org/ 

Vid mina tidigare bestigningar har jag inte haft Diamox med mig, men andra har haft det. Denna gång ska jag nog ta med mig det själv. Dock har jag en inneboende motvilja till att äta tabletter, så att ta Diamox kommer att vara en sista utväg, en nödåtgärd på ett akut tillstånd.

Till topps! /Joel

Nu börjar det bli dags att ta tag i detta med visum till Tanzania. Egentligen har jag varit lite seg på denna punkt, då det aldrig känts akut. Grejen är att man kan ansöka om visum vid inresestället. Till en början verkade det ju bra, men eftersom vi kanske kommer att ha lite tajt med tid, så vore det bra om visumet var ordnat i förväg. Man vet aldrig om det är långa köer och/eller blir krågel. Själva proceduren för att söka visum till Tanzania är avsevärt mycket enklare än till Ryssland. Information och ansökningshandlingarna kan man hitta på deras ambassads hemsida. Visumet kostar bara 500 kronor.

Till topps! /Joel

Jag och Dawe kommer att inleda bestigningen via Machame-leden, även känd som Whisky-rutten. Ungefär 25% av alla som bestiger Kilimanjaro gör det utmed denna led. Den är också ansedd att vara en vacker sträcka som bjuder på det mesta i naturväg. Skulle vi vilja gå Machame utmed normalleden, så skulle programmet se ut så här:
Dag 1 - Machame gate (1750) - Machame camp (3000)
Dag 2 - Machame camp - Shira camp (3850)
Dag 3 - Shira camp - Barranco camp (3950), via Lava Tower (4600)
Dag 4 - Barranco camp - Barafu camp (4600)
Dag 5 - Barafu camp - Uhuru peak (5895) - Mweka camp (3100)
Dag 6 - Mweka camp - Mweka gate (2000)

Dock tänker vi göra den lite mindre trafikerade varianten Western Breach. På bilden kan man se att man tar en mer direkt linje upp efter Lava Tower. Det innebär att vårt program förmodligen kommer att se ut så här: 
Dag 1 - Machame gate (1750) - Machame camp (3000)
Dag 2 - Machame camp - Shira camp (3850)
Dag 3 - Shira camp - Lava Tower (4600)
Dag 4 - Lava Tower - kratern (5700)
Dag 5 - Kratern- Uhuru peak (5895) - Mweka camp (3100)
Dag 6 - Mweka camp - Mweka gate (2000)

Det blir ett ganska tufft schema, med lite, eller obefintlig acklimatisering, t.ex. stiger vi 1100 höjdmeter dag 4. Och noterbart är att vi pratar om riktigt höga höjder, dvs. från 4600 till 5700. Det är detta som skrämmer mig lite, man vet aldrig hur kroppen kommer att reagera. Om detta dock går bra, så är själva toppdagen en "piece of kaka", då det bara är 200 höjdmeter kvar. Utöver höjden, så måste man klättra tidigt på natten för att minska på stenfallsrisken medan man klättrar.

Man kan ju faktiskt fråga sig varför vi väljer att utsätta oss för detta när vi egentligen kan välja den mycket säkrare och enklare normalvägen på Machame, men man måste bara älska utmaningen :)



Till topps! /Joel

Höjd: 5895 möh
Bergskejda: Ingen
Land: Tanzania
Närmaste ort: Moshi
Koordinater: 3°4′33″S 37°21′12″O
Namnet: Omtvistat ursprung
Först bestigen: Hanz Meyer, Ludwig Purtscheller, Yohanas Kinyala Lauwo 1889
Meriter: högsta berget
i Tanzania
i Afrika
ingår i Seven summits
är också det högsta fristående berget, dvs. som inte ingår i någon bergskejda
Säsong: Kilimanjaro kan bestigas året om, men bästa tiden är från september
Övrigt: Kilimanjaro är ett tekniskt enkelt berg att bestiga, då det bara rör sig om vandring. Svårigheterna består främst av höjden. Bestigning måste göras med guide, men i de flesta grupper ingår även kockar och bärare. Det finns flera olika leder upp till Uhuru Peak (Frihetstoppen), men de två vanligaste är Marangu (även kallad Coca cola-leden) och Machame (även Whisky-leden).



Till topps! /Joel

Faktiskt har jag börjat intressera mig mer och mer för den alternativa leden Western Breach på Kilimanjaro. I stort följer den samma sträckning som Machame-leden i början, men vid Lava Tower skiljer de sig åt. Western Breach är en mer direktare linje upp, dessutom är den lite mer teknisk och mycket mer fri från andra klättrare. Klättringen är inte särskilt teknisk, bara lite scambling (man måste använda sig av armarna), men Machame behöver man bara vandra. En annan fördel med Western Breach är att man får övernatta i kratern, innan själva toppbestigningen. Jag har varit i kontakt med arrangören, och enligt honom så kan jag och Dawe tillsammans med guiderna bestämma hur vi ska göra när vi nått Lava Tower. Det vore himla skoj. Dock verkar det som om man måste ha med lite mer utrustning, t.ex. stegjärn och hjälm, eftersom man går på glaciär och det finns risk för stenfall. Nåväl, vi får se hur det blir. Jag vill hur som helst tacka Ken för att han tipsade om detta alternativ.

I övrigt kan jag berätta att Denali blir lite mer påtagligt för varje dag. Faktiskt har jag hittat en fjärde medlem till gruppen, och det är Ulnä. En norrländska som nyligen varit upp på bl.a. Mont Blanc. Eftersom vi var tre klara: jag, Dawe och Elbe, så är vi nu fullt lag. Dessutom blir det en bra gruppsammansättning, då det är två killar och två tjejer, varav tre är norrlänningar och en sörlänning :) Ibland är livet bara för bra...

Till topps! /Joel

Dåså, nu har jag bokat resorna och anlitat guideföretag. När det gäller flyget, så blev det British Airways till London, för att sedan ta Kenya Airways ända fram till Kilimanjaros flygplats. Jepp, det finns en flygplats vid Kilimanjaro, och den är belägen mitt emellan Arusha och Moshi. Förvisso blir det en mellanlandning i Nairobi, det är nästan lite synd att vi inte tar bussen därifrån, för då hade vi fått se lite av Kenya också. Nåväl, guideföretaget som vi anlitat heter Eagle Summit Trekking och sköts av Abby Sawaya. Detta företag erbjuder precis det arrangemang som jag och Dawe ville ha, dvs. bara vi och guider. Inga bärare eller kockar. I fråga om kostnader så blev resan dyrare än beräknat, medan guiderna blev billigare, så totaltsumman hamnar nog ändå på runt 14 000. Helt okej.

Just nu önskar jag faktiskt att det redan var oktober ;)

Till topps! /Joel

Jag sitter som bäst och tittar på alla möjliga och omöjliga kombinationer i fråga om resor och arrangörer. Jag har fått kontakt med ett företag som bara tillhandahåller guider, man behöver inte dras med en massa bärare och kockar. Givetvis är det ett billigare alternativ, dock blir man lite försiktig, då företaget inte finns med på TATO:s lista (Tanzania Association of Tour Operators). Medlemskap i TATO borgar för en viss servicenivå samt att myndigheterna har visst överinseende.

I fråga om resor, så spelar flera olika faktorer in; bekvämlighet, tid, säkerhet och pengar. Det billigaste alternativet verkar vara att flyga till Nairobi och därifrån ta bussen till Moshi. Dock är detta alternativ lite omständligt, och innebär en hel del anslutningsbussar + väntan på olika flygplatser. Mycket mer bekvämt vore det att flyga direkt till Kilimanjaros flygplats. Visserligen ett par-tre tusen dyrare, men det största problemet är att flyget klaffar dåligt med anslutningsflyget till Sverige.

Men det är som man brukar säga: planeringen är halva nöjet ;)

Till topps! /Joel

Sådärja, jag har knappt hunnit landa, så har jag börjat planera för nästa projekt. Jag har nog faktiskt bestämt mig för att satsa på Kilimanjaro och Denali under året som kommer. Det betyder att jag skjuter upp Grönland tills vidare. Jag lär få anledning att återkomma till detta beslut framöver.

I fråga om Kilimanjaro, så tar de flesta arrangörer jag har hittat från 12000 till15000 för en veckas guidning upp till toppen. Grejen är att man måste anlita guide, man får inte gå själv, men i kostnaderna ingår ju även bärare och kock. Alltså, man behöver inte bära något själv och alla måltider lagas och serveras av någon annan. Detta strider lite mot att bestiga berget i "god alpin stil". Vi snackar inte ens om expeditionsstil, utan kolonial stil. Samtidigt är jag fullt införstådd med att det handlar om arbetstillfällen i ett land med 70 %-ig arbetslöshet. Efter att ha funderat ett tag har jag kommit fram till att jag ska anlita och betala för en hel expedition, dvs. guide, bärare och kock, men att jag kommer att bära mina egna grejer och laga min egen mat. På så sätt bidrar jag lika mycket till deras ekonomi, samtidigt som jag genomför bestigningen i god alpin stil.

Nu har jag läst ett tips om en billig och bra arrangör. Jag tog kontakt med dem och fick ett kostnadsförslag på 1100 USD, dvs. ca. 8300 kr. Det är bara halva kostnaden av andra arrangörer. Dessutom har jag hittat ett flyg som tar oss till Nairobi (några timmars buss från Moshi, Kilimanjaro) för runt 5500 kr. Hela paketet för strax under 14 000 kr. Det vore faktiskt riktigt överkomligt.

Till topps! /Joel