Utebloggen

Här skriver jag om alla mina äventyr, från planering till genomförande. Under Kategorier kan man läsa om pågående samt redan genomförda expeditioner, och de tankar jag har/hade kring bl.a. utrustning, vägval och budget. Jag klättrar självständigt, dvs. icke-kommersiellt och utan guide. I huvudsak försöker jag genomföra mina bestigningar i god alpin stil, men eftersom säkerheten kommer i första hand, kan jag göra avsteg från detta när det är nödvändigt. Jag har medvetet valt att vara osponsrad för att kunna förbli genuin.

Toalettbestyr

Något som jag har märkt är att folk är väldigt nyfikna på och intresserade av hur man sköter toalettbestyr på berg. Kanske beror det på att det är något som alla kan relatera till. Jag tänkte i detta inlägg berätta lite om hur det går till samt komma med lite tips och råd.

 

På hög höjd reagerar kroppen genom att försöka göra sig av med mer vätska än normalt, för att på så vis öka koncentrationen av röda blodkroppar i blodet. Resultatet blir givetvis att man kissar mycket oftare än vanligt, vilket gör det extra viktigt att försöka dricka mycket. Ofta försöker man bestämma en gemensam plats där man utför alla toalettbestyr. Det vore inte så kul om man gräver efter snö till vattensmältning och får med både gul och brun snö.

 

Problemet med det frekventa urinerandet är att man ofta måste upp mitt i natten. Om det är kallt och blåsigt ute vill man inte lämna den varma sovsäcken. Det är ganska omständligt att klä på sig kläder och skor. Alternativt kan man låta exponera sig en kortare stund i bara understället, men man blir snabbt nedkyld. Många löser detta genom att ha med sig en speciell kissflaska. Oftast är det en nalgeneflaska med stor öppning. På så sätt kan man kissa inne i tältet, utan att behöva gå ut. Viktigt är dock att man märker flaskan på ett sätt att man känner igen den taktilt, dvs. med tejp eller dylikt. I mörkret vill man ju inte råka ta fel flaska när man blir törstig.

 

Just risken för att bli nedkyld pga. exponering är ju extra centralt för tjejer. Att stå med rumpan bar med vindens kylningseffekt är inte trevligt. En del löser det genom att köpa en liten tratt, det finns flera olika tillverkare, vilken fungerar på samma sätt som en snopp. Det gör att tjejerna bara behöver öppna gylfen och kan stå och kissa. Denna tratt är också behändig när det gäller att kissa i flaska, vilket jag har förklarat vikten av tidigare.

 

När det gäller nummer två brukar man gräva ett lite större hål och göra sina bestyr i denna. Om det finns en smal glaciärspricka på 20-30 cm så är det en lämplig toalett. Man ställer sig bara gränsle över den och ser avföringen falla ned mot djupet. Att använda glaciärsprickor för exkrementdeponi är brukligt. På t.ex. Denali får man kvittera ut en bajstunna, CMC (Clean Mountain Can), och påsar gjorda på majsstärkelse. Dessa påsar kastar man sedan ned i en lämplig spricka. Till saken hör att det tar glaciären hundratals år att röra sig så mycket så att bajset kommer fram. Tills dess har det hunnit frystorka helt och utgör ingen hälsorisk.

 

Intimhygienen är väldigt viktig på berg. Om man bara har med sig två par kalsonger för 14 dagar, utan möjlighet till dusch, kan man lätt drabbas av hemorrojder. Därför försöker jag att rengöra mig emellanåt med lite snö eller en våtsavett. Man kan med fördel välja en solig, vindstilla dag för detta. Givetvis måste man rengöra händerna efter toalettbestyr med handsprit. Tvål är lite mer omständligt att använda, då det kräver att man använder ganska mycket av, det genom snösmältning, surt förvärvade vattnet. Det var lite information och praktiska tips på hur man sköter sina toalettbestyr på bergen.

 

Till topps! /Joel

Nu får du lära dig toalettbestyr i djungel. Kanske annorlunda än bergen? Tänker på exponering för vissa småkryp speciellt vid tvåan. Att inte sätta ner rumpan i vad som helst.

Jepp, överhuvudtaget känns djungel som en främmande naturtyp för mig.