Teoretisk alpinism för höjdrädda, 7,5 p
Jag lär mig mycket, som jag inte visste att jag skulle ha behövt veta. Både av mina lärare och av egen forskning. Det är klart att Joel har berättat massor, och att jag har frågat en hel del, inför en expedition som den här, men vissa saker har jag ändå behövt uppdatera. Kanske har jag ögonblicksvis brustit i uppmärksamhet i mitten av någon viktig föreläsning... ;)
NU har jag i alla fall fullt klart för mig, tack vare Linus (http://joljon.blogg.se/2011/february/gastbloggare-linus.html) varför de bara fortsätter vara magsjuka där borta i Pamir. Det har med höjden att göra. Kroppen har så fullt upp med att bara finnas till, på de där höjderna, att det finns inte utrymme eller kraft över för att bekämpa magsjukan, inte där och då. När de kommer ner på normala syrenivåer, då får kroppen ta itu med magviruset. Linus ger som exempel att vanliga sår kan ta flera veckor på sig att läka, på hög höjd, medan de läker på två-tre dagar nere på havsnivå. Nu har jag lärt mig någonting igen, som jag inte visste förut.
Idag hoppas jag att Joel o co kan dra sig till minnes hur man på bästa vis hanterar sovjetisk byråkrati, även om jag inte är helt säker på att det ingår i alpinistutbildningen. De har flygit ut från Khan Tengri, till Karkara, och ska ta sig till Bishkek under dagen, men har fått problem med gränsmyndigheterna. De släpper igenom klättrarna, men vill inte låta dem ta med sig hela utrustningen/packningen. Kanske kan Joel ha lite nytta av sina ryskkunskaper, kanske får de bara ge sig gentemot myndighetsutövarna och lämna kvar grejer. Det är ingen fara med dem, i alla fall, det är bara en tråkig situation.
En viktig fråga när man studerar ett nytt ämne är förstås hur man ska examineras. Jag får återkomma om det. Räknas en alpinistblogg ungefär som en hemtenta? Och ska jag våga mig på fortsättningskursen? Ni vet, den där "Praktisk alpinism för höjdrädda"... Kanske en annan sommar!
Mot nya höjder!/Kristina
På den teoretiska kursen räcker det med att visa att du läst litteraturen och deltagit aktivt på seminarierna. För VG krävs problematiserande av införda metoder, filmer och reseskildringar. Exempel: Användning av acender vs prussik eller en kritisk analys av "Vertical Limit".
Dock skrivs inget examensbevis ut förrän de praktiska momenten avklarats. Den kursen examineras genom praktiska laborationer (övningar i self arrest i underbacken mm) och ett avslutande arbete, t ex Kebnekaise. Under den kursen visas kunskapsdelarna färdighet, förståelse och förtrogenhet från den teoretiska kursen.
(avd. lärarhumor)
Vänta nu här, är inte hela mitt bloggande ett enda problematiserande?!? Men om jag nöjer mig med godkänt, då? På vissa högskolor räcker det med att man registrerar sig på kursen, har jag förstått...
Menar du att problematisera är det samma som att ha ett problematiskt förhållande till en företeelse? Isf har jag många elever som verkligen problematiserar matematik. ;-)
Det går alldeles utmärkt att nöja sig med G (E numera). Jag ville bara som god lärare presentera betygskriterierna i förväg. Tyvärr räcker det inte att bara skriva in sig på kursen, eftersom den ges på Livets Universitet och livet är ingen åskådaraktivitet. Har man åtminstone provat på något på riktigt får man en annan förståelse för vad det handlar om, även om man inte själv blir biten för livet.
Dessutom vill jag påstå att det ger en förståelse för vissa världshändelser, från vårt lilla trygga (nåja) hörn av världen. Har man själv vandrat i en vecka med allt nödvändigt på ryggen, förstår man lättare vad flyktingarna i Somalia genomgår. Även om man givetvis inte är i närheten av deras ansträngning, behövt göra deras val och själv kan åka hem när det blir för djävligt, ger det en utökad referensram. Lite pretto, jag vet.
Mitt problematiserande handlar väl mer om att jag vill och försöker förstå, ändå?!? Och jag HAR ju lärt mig ett och annat.
Egentligen tror jag att min kurs mer heter "Alpinism för motvilliga". (Alltså, Joel får ju klänga omkring, det är hans grej. Mitt deltagande sker mer på ett teoretiskt plan...) Fast i höst ska jag läsa statistik 7,5 p. Där kan man verkligen prata om motvilja!
Ahh, statistik. Denna underbara del av matematiken. Kan hålla med om att den inte låter så spännande, men lite statistik gör att man ser på folks, medias och politikers påståenden på ett helt annat sätt. Man blir inte lika imponerad när någon påstår att de ser en tydlig skillnad mellan två grupper när medelvärdena skiljer sig med några ynka procent och ingen analys av variation eller fördelning föreligger. Inte ett p-värde så långt ögat når.
Visst har du lärt dig en hel del. Skulle dock rekommendera att prova lite i praktiken. Breithorn, Keb eller Galdhöpiggen. Det kanske inte blir din grej iaf, men du förstår vad Joel gör...
