Berg- och dalbana
Det tillhör sporten, det här med att behöva ge sig och tänka om. Ibland mot dåligt väder, mot dåliga omständigheter, eller som nu - mot något magvirus (förhoppningsvis inte någon parasit!!). Gruppen är tillbaks nere i baslägret, vid Khan Tengri, och vårdar sina magsjukor med Coca-Cola och vila. Joel säger att han mår bättre idag. Dock har de - klokt nog - bestämt sig för att avstå den sista toppen, Pobeda. De flygs ut från baslägret på söndag, för att sedan ta sig tillbaks till Bishkek i Kirgizistan, och därifrån hemåt.
Jag vet inte hur besvikna de är. Just nu är de väl mest bara matta, men jag kan föreställa mig att det blir en del att bearbeta så småningom. Det är svårt det här, när det inte blir som man tänkt sig - i alla fall är det så för mig. Å andra sidan har de nu några dagar i sina tält där de kan prata med varandra, sucka och älta och så småningom acceptera att det var så här det blev den här gången. De hinner säkert börja dra upp nya riktlinjer och göra nya planer också...
Mot nya höjder!/Kristina (som var på Liseberg igår. Ett lagom högt berg. ;))
Tråkigt, men det är en del av sporten. Om man kommer upp varje gång skulle det ta en del av känslan. Finns alltid nya berg och de man inte kom upp på står ju kvar, så länge ingen tror annorlunda. De har säkert nya planer.
Lyckades själv med mitt "uppvärmningsberg" Triglav, men tog ut mig så jag fick avstå huvudmålet Grossglockner.
Er det ikke svært, er det ikke noget vært!
Ni får väl dra upp nya planer tillsammans. Jag röstar för något danskt berg! :)
