Ett liv i glömska
Hm, vad var det jag skulle skriva om nu igen? Faktum är att jag har blivit väldigt glömsk på senare tid. Inte sällan sitter jag framför På spåret och rådbråkar min hjärna. Jag vet att jag kan svaret, men jag kan bara inte få fram det. Det är som om hjärnsignalerna rör sig i sirap. Om jag har tur hinner jag hitta det rätta svaret innan programledarna avslöjar det. Det är lite frustrerande, speciellt när jag minns att jag en gång i tiden var ganska kvick i tanken. Jag har skyllt min glömska på ålder, kost, stress och för lite sömn. Men trots omega-3, avslappningsövningar och mycket sömn har inte minnet blivit nämnvärt bättre. Det har faktiskt fått mig att tänka på om det finns en koppling till mina höghöjdsvistelser. Jag har skrivit om... (och nu minns jag inte riktigt vad jag skulle skriva) ...vilka effekter hög höjd har på hjärnan i ett annat inlägg (men jag kom på det igen). Nåja, jag börjar faktiskt seriöst bli lite orolig för mitt dåliga minne, men jag hoppas att det inte har med höghöjdsvistelserna att göra.
Till topps! /Joel
Well, då passar ditt indiannamn rätt bra då. Kan ju bero på all rabarberkräm man kokat på stormköket också.
Skämt åsido, så visst kan det ha med syrebrist att göra. Men du brukar väl sköta acklimatiseringen? Hjärnan är å andra sidan inte statisk och dömd att bara bli sämre. Det går ju att kompensera med minnesträning, soduku och korsord. Lite pensionärsvarning, men det är bra att hålla gång i de små grå (som Hercul Poirot säger). Och rent intellektuellt kan ju jobbet kännas som man harvar på korpnivå. Det är inte precis utmanande att köra Ma A år efter år.
Det verkar inte som om det har någon större betydelse hur man har acklimatiserat. Det är bara att acceptera att varje höjdmeter kostar lite hjärnceller. Synd bara att jag inte hade fler från början ;)
Som jag minns det så är det någon som brukar få en åthutning för att han exalterat vrålar svaret innan programledaren hunnit ställa frågan färdigt. Men, det är ju mina oförstörda hjärnceller som minns sånt, förstås...
Kristina: Ja, men fatta att tidigare hade programledaren knappt påbörjat frågan innan jag kunde svaret ;)
Tricket är att när de filmar över Barcelona svarar man Gaudí, Henke Larsson och Guernica, INNAN de ens ställt frågorna (Vem ritade huset? Annan svensk i FC Barca? Jättemåleri av Picasso?) och sedan få rätt. Givetvis kände man igen norrgående perrongen i Valencia och skrek BARCELONA innan Kristian ens påbörjat meningen: Vi reser norrut från "Moby Dick"-början känt för sina "kinesiska äpplen"... Då är man en riktig På spåret-wannabe.
Fast risken är att man får fredagsdippen i huvudet.
Två yxor: Ja, risken är överhängande att fredagsmys övergår till fredagsrys om man kör den taktiken. :)
