Pamir - dag 9
Det hade nästan gått tre dagar sedan vi först insjuknade. Både jag och Elin kände oss bättre, och idag hade vi bestämt att vi skulle göra en cache- och acklimatiseringstur. Benny som hade varit upp en sväng redan under gårdagen ville följa med även denna dag. Axel och Isak däremot kände sig medtagna och hade därför en vilodag. 
Vägen upp mot läger 2 går mestadels över glaciär. Lite varstans finns det glaciärsprickor, så det bästa är att gå ihopknuten, men vi träffade på många ryssar som gick helt solo. Egentligen är det inget problem att gå ensam, i alla fall tills det att man faller ned i någon spricka, då blir det lite jobbigare. Utöver sviterna av magsjukan, så gick det ganska bra uppför. Vi var alla tre välacklimatiserade och ingen uppvisade några problem med själva höjden. Vi nådde nästan upp till 5000 m, innan vi vände om. Värt att notera var att vi stötte på två ryska guider med deras franske klient vid kruxet - en bergschrund med partier av 60° lutning. Det finns fasta rep och därför är det brukligt att man jumarerar sig upp. Dock stod gruppen fast mitt i kruxet, då den franske klienten inte hade blivit instruerad hur man riggar eller använder jumaren. Klienten blev bara mer och mer förvirrad ju högre guiderna gapade på ryska vad han skulle göra. Nu kom vi nerifrån, så vi kunde hjälpa stackaren med inkopplingen, men hela händelsen visar på ett symptom. Dels att många klienter förlitar sig helt på guiderna, vilket gör att de själva saknar incitamentet att i förväg skaffa sig erforderlig kunskap. Dels skötte guiderna inte sitt jobb, då de inte instruerat och gått igenom proceduren med klienten i förväg. Att kommunikationen inte fungerade var ytterligare en försvårande omständighet. I en skarpare situation hade detta kunnat sluta olyckligt. Jag kan bara föreställa mig en nödsituation med en arg rysk guide som försöker instruera en fransk klient hur han ska rigga en z-hiss, och allt på en blandning av ryska och halvtaskig engelska.
Väl nere i lägret beställde vi soppa från köket. Vi vet inte hur mycket en måltid kostar, men gissningsvis gick den på runt 15$. Normalt sett skulle vi ha ätit vår egen medhavda frystorkade, men det var ogörligt att få ned det klägget. Dessutom var vi i skriande behov av näring. Två skålar med borsjtj senare kunde jag nöjt gå och lägga mig. Nog för att min mage blev lite i uppror, men med lite hemmasnickrad meditation och andningsövningar, så fick jag behålla den. Värre gick det för Elin och hennes korv med mos som hon med lite övermod tryckte i sig.
Till topps! /Joel
