Utebloggen

Vi vaknade tidigt denna torsdagsmorgon. Tanken var att vi skulle flytta vårt läger till läger 2 (5340 möh). Jag, Benny och Elin packade raskt ihop våra grejer, men Axel och Isak dröjde betänkligt. Det visade sig att de hade cachat sina skalkläder på 4900 m, och eftersom det var rått och kulet, så ville de vänta på att vädret skulle klarna. De kröp in i tältet igen, medan vi övriga satte av uppåt.

Återigen blev vi påminda om att Pik Lenin är ett stort berg med stora avstånd. Det hela underlättades inte av att vi redan var fysiskt nedsatta av sjukdomen, men vi stretade envetet vidare. Ganska snart sprack molen upp och solen började gassa. Faktum är att jag hellre går i halvdåligt väder än i strålande solsken. Det går som inte att gömma sig från värmen. Och trots att jag var noga med att smörja in mig, så hade jag missat ett ställe och det var inne i näsborrarna. Eftersom snön reflekteras mot glaciären fick jag mig en riktig näsbränna. Vi nådde hur som helst upp till Skovorodka-fältet 5000 m, och därifrån började det plana ut en del. Dock är det en ganska lång travers plus en riktigt jobbig stigning på slutet. Det är oerhört försmädligt att se lägret och folket som ligger och solar utanför sina tält. Själv kämpar man sig uppför steg för steg, men det verkar som om man står still. Men som alltid så måste alla goda ting ha ett slut. Väl framme i lägret slog vi upp våra tält, ordnade med vatten och gick oss för att vila. Att dagen var ansträngande märktes på att jag låg och frös inne i tältet trots att solen sken och det var riktigt varmt i tältet.

Under kvällen väntade vi på Axel och Isak, men de dök aldrig upp. Vi insåg att de hade valt att stanna i läger 1. Dock var det inget problem, då vi redan under planeringsfasen hade räknat med att vår grupp skulle kunna splittras. Av den anledningen hade vi sett till att ha med flera kök, tält, spadar osv. så att vi var mer flexibla.

Till topps! /Joel