Att misslyckas
Givetvis har jag under mina bestigningar snuddat vid tanken att jag kan misslyckas, att jag inte kommer att nå toppen pga. dåligt väder/olycka osv. Inför Aconcagua var den tanken riktigt skrämmande. Jag hade investerat så mycket att ett misslyckande inte var ett alternativ. Nu gick ju allting bra, vilket gjorde att jag inför Elbrus kunde känna mig mer avslappnad. Ett misslyckande hade t.o.m. varit okej med tanke på den hur pass enkelt och billigt det var att bestiga. Dessutom behövde jag inte bevisa lika mycket efter Aconcagua. Inför Kilimanjaro känner jag väl lite grann som inför Elbrus. Det är inte hela världen ifall jag missar toppen. Sannolikheten säger ju det att någon gång måste jag bli tvungen att vända om utan uträttat ärende. Och måste jag misslyckas, gör jag det mycket hellre på Kili än på Denali. Jag vill absolut inte misslyckas på Denali. Dels är det berget dyrare och kräver mer förberedelser, dels ligger det lite mer prestige i den toppen. Kili kan jag lättare komma tillbaka till och göra om, dessutom kan jag öka marginalerna genom att välja en lättare väg. Nåväl, jag hoppas i alla fall att det inte ska behövas :)
Till topps! /Joel
Som Fredrik sträng uttryckte sig "Pirrar det inte på Kebnekasie så gör det inte heller det på Mt Everest"
Tycker att det uttrycket säger mycket. Varje äventyr har sin charm och så ska det va.
Hoppas det går bra på Kili för dig :D
Tackar! Den dag det slutar att pirra, oavsett om man är på Kebne eller Everest, är den dag det är dags att börja överväga varför man håller på.
