Kilimanjaro - dag 3

Morgonbestyren klarades av i maklig takt, denna den tredje dagen av bestigningen. Vi var iväg kvart i nio som ett av de sista sällskapen. På dagens program stod en vandring upp till Lava Tower (4600). Väl där skulle jag och Dawe slutligen bestämma oss för hur vi skulle göra. Antingen skulle vi fortsätta mot Arrow Glacier (4800) för att därifrån fortsätta mot Western Breach, eller så skulle vi gå mot Barranco Hut (3950) för att ta den vanliga vägen utmed Machame-leden. Regnvädret som började under gårdagen blev allt ihärdigare och det dröjde inte länge förrän vi var tämligen blöta. Egentligen handlade det bara om lathet, då vi inte brydde oss om att sätta på oss våra skalbyxor. Dock ska jag villigt erkänna att vi inte var så kaxiga i regnet och snålblåsten.

Väl på plats vid Lava Tower tog vi en liten paus. Nu var det dags för ett beslut, något vi hade väntat med in i det sista. Vi valde slutligen att ta normalvägen. Beslutet grundade sig bl.a.på att vädret inte var det bästa, vilket innebar en säkerhetsrisk, då vi skulle scrambla, dvs. enklare klättring som inte kräver rep/säkringar. Western Breach är den farligaste rutten utmed Kilimanjaro, och att göra den med 23-25kg packning på ryggen och i dåligt väder innebär ju vissa risker. Dessutom kände Dawe sig inte helt acklimatiserad, så vi resonerade som så, att det viktigaste var toppen och inte vilken led vi tog. När beslutet väl var fattat fortsatte vi mot Barranco Hut, och dit nådde vi strax före tvåtiden som två dränkta katter. Vi slog raskt upp vårt tält och insåg att mycket var genomfuktigt, bl.a. var min sovsäck duktigt blöt. Och nej, jag hade inte ryggsäcksöverdrag med mig, då jag ville spara vikt och dessutom skulle vi ju till Afrika ;) Hur som helst, försökte vi torka och ordna så gott det gick inne i mitt lilla alpinisttält, med resultatet att vi fick lilla Victoriasjön i fotändan.

Hela den kvällen gick åt till att försöka torka oss och våra grejer. Dawe som under hela dagen hade gått och sett fram emot att få dra på sig sina underställsbyxor och krypa ned i sin sovsäck, blev gruvligt besviken när han upptäckte att byxorna var genomsura. Själv hade jag inga andra byxor, så jag var tvungen att försöka torka mina byxor i min genomvåta sovsäck. Med hjälp av kokande vatten i nalgeneflaskor och våra egna kroppar hoppades vi kunna värma och därigenom torka våra blöta grejer. Jag kan säga att det inte var en av mina bättre nätter, men vad gör man inte för konstens skull. Efter en mindre bra natt vaknade vi av att det var ett uppehåll i regnet på morgonen. Det gav oss möjligheten att torka det sista i blåsten, vilket gjorde att jag faktiskt fick mina byxor torra till nästa dags vandring.

Vad lärde jag mig då av denna dag? Faktiskt inte att jag måste ha med mig massa regntäta grejer, vilket man skulle kunna tro. Nej då, det är jag för trög för, utan det jag tar med mig är att allting går, bara man ger sig fasen på det, t.ex. som att torka blöta byxor i en blöt sovsäck ;)

Till topps! /Joel

Kommentarer
Postat av: Robin H

Riktigt trevlig läsning!

Håller med, med rätt inställning så löser sig allt :D

2009-11-05 @ 19:12:12
URL: http://robinhaag.blogspot.com
Postat av: Kristina

Mycket spännande! Ångrar lite att jag precis gnällde över att man blir lätt fuktig av att jogga i snöfall, det här var ju liksom snäppet värre...

2009-11-05 @ 19:57:26
Postat av: Joel

Robin: Jepp, attityd är allt :)



Kristina: När man är hemma i gamla Svedala är det helt okej att gnälla över i-landsproblem ;)

2009-11-05 @ 22:36:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0