Utebloggen

Jag och Dawe vaknade denna måndagmorgon och tog det lite lugnt. Vi hade inte bråttom, speciellt när vi bara skulle gå dryga 400 höjdmeter upp till Pastuchova skali (4600). Vi packade ihop vårt läger i maklig takt och snart var vi på väg. Vägen upp till Pastuchova går mellan två ryggar av klippstenar. Snön är fortfarande slush-liknande, men den blir vitare och vitare ju högre upp man kommer. Jag ville gärna föreställa mig att det hade något att göra med att pistmaskinerna inte körde längre än till Pastuchova. Efter en fyra timmar lång stigning med fulla packningar nådde vi vårt mål. Nu hade vi kommit upp riktigt högt, och det började ta ut sin tribut. Vi reste tälten så fort vi bara kunde för det enda vi ville var att vila och få somna bort från huvudvärken en stund. Personligen kände jag mig ganska pigg och eftersom jag var acklimatiserad sedan Alperna hade jag ingen huvudvärk, varken förr eller senare.

Efter ett par timmars vila började jag förbereda för en liten "fest" som jag hade planerat redan hemma i Sverige. Tanken var att jag skulle hålla denna fest vid Pastuchova kvällen innan toppdagen. Utöver att det bara är trevligt i sig, så är det aldrig fel med en motivations- och moralhöjare, plus att man samtidigt kan ladda energidepåerna inför den sista "pushen". Jag dukade fram godisnappar, en påse Gott&Blandat, twix, ballerinakex, jordnötter och till dryck bjöds det på varm te. Dessutom hade jag förberett en spellista med låtar med Rysslandstema på mobilen. Så där satt vi på 4600 meters höjd, med ett lättare snöoväder utanför, och mumsade i oss godsaker medan vi lyssnade till bl.a. Tingeling och Vladimir Vysotskij.

Men snart tog alpinistvardagen över igen, och det innebar förberedelser av våra toppryggsäckar och snösmältning. Det tog oss några timmar att smälta de 10 liter vatten vi behövde. Det blev en ganska omständlig procedur pga. att det blåste in snö hela tiden i absiden. Vi var inte klara med alla förberedelser förrän vid tiotiden, vilket innebar att vi nu bara hade tre timmar på oss att sova innan alarmen skulle gå vid ett på natten. Somliga kanske skulle uppleva detta som lite tröstlöst, men faktum är att man är ganska taggad och fokuserad pga. att man är så pass nära toppen så att ganska lite bekommer en.

Och trots att vi sov där blott en gång, blev inte den "nattens" sömn trygg, och inte heller drömmen full av sång...

Till topps! /Joel