Utebloggen

Vore det okej? Skulle jag kunna acceptera faktum och bara gå vidare? Jag vet inte, men först måste jag nog definiera misslyckande. Vad är ett misslyckande? Innebär det allt förutom att ta sig upp till toppen? Ska jag inta den hårda och kompromisslösa inställningen att det inte finns utrymme för något värderelativistiskt velourtänk som säger att det räcker så länge man har gjort sitt bästa eller att ett misslyckande är relativt beroende på vem man frågar. Det känns lite väl hårt.

Det finns ju saker som man inte kan styra över. Det kan vara att vädret är dåligt, eller att man råkar bli sjuk. Man kan råka ut för en olycka som omöjliggör en fortsatt bestigning. Sedan kan det ju vara så att man faktiskt når gränsen för sin förmåga. Jag tycker inte att det känns som misslyckanden ifall jag inte når toppen pga. en eller flera av dessa anledningar. Det handlar bara om otur.

Men att inte ta sig till toppen pga. att jag slarvat med min research eller att jag inte har adekvat utrustning. Det vore riktigt illa. Likaså om det berodde på underskattning, dvs. att jag inte vore tillräckligt tränad eller mentalt förberedd. Förstå, vad bittert det  skulle kännas att missa toppen pga. faktorer som man kunnat råda över. Alla pengar, för att inte tala om all den tid och möda man har lagt ned, till ingen nytta. Det är vad jag kallar ett misslyckande.
  
Så, får jag misslyckas? Nej, jag får inte misslyckas. Det är inget alternativ...

Att däremot inte nå toppen pga. faktorer utanför min kontroll innebär inte att jag har misslyckats. Dock känner jag mig själv, så jag vet att jag skulle försöka igen oavsett om det berodde på att jag misslyckades eller hade otur ;)

Till topps! /Joel